• Kodoktorn

    Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??

    Hur vet man?

    Att man är rätt för varandra, eller rättare sagt, om man inte är det?

    Jag och min sambo har varit ihop snart 3 år, är förlovade, båda har fasta jobb som vi gillar. Alltså känns det som om manegen är krattad - bara att ordna med bröllop och barn... Jag som tidigare inte känt av den "biologiska klockan" har nu fått ett visst sug och dessutom har man ju som tjej inte hela livet på sig.

    Problemet i vår relation (som det bara verkar vara jag som märker) är att det känns som om vi inte har något att prata om. Vi äter alltid middag framför tv:n och pga osynkade arbetstider är detta enda målet vi äter ihop på vardagarna. Jag som är en rätt snackig person får dålig magkänsla av att vi kan sitta tysta under en lång bilresa med bara enstaka kommentarer av praktisk karaktär. Kanske är det så att jag tänker och analyserar för mycket?

    Våra värderingar skiljer sig markant åt, jag försöker tänka på miljön, skänker pengar till BRIS, är blodgivare mm medan min sambo alltid sätter sig själv först. Han är ensambarn vilket kanske påverkar hur man ser på sin omgivning men hans inställning är väldigt "sköt dig själv och skit i andra".

    Jag vet att han skulle göra vad som helst för att det inte ska ta slut (jag är 100% säker på att HAN älskar MIG) men frågan är vem han är om han ändrar sig "tillräckligt" för min smak och om det verkligen är vad jag vill?

    Är det inte så att om det är rätt så VET man det? Om man tvekar i flera månader - finns det någon chans då? Någon som haft en såpass lång "svacka" och sedan kommit igen?

    Det jag oroar mig för är dels att enda anledningen till att jag stannar är att jag inte vill vara singel och dels att att jag "ändå aldrig kommer att bli nöjd" eftersom jag har orealistiska förväntningar. Men visst ska man kunna ha något att prata om den lilla vakna tid man ses? Och man ska kunna diskutera saker som är lite djupare? Usch, nu hör jag hur dödsdömt det låter - tänk om det är det...?

    Tacksam för alla synpunkter och gärna andras erfarenheter!

  • Svar på tråden Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??
  • wiii

    Det ÄR väldigt lätt att hamna framför tvn, man kanske är trött efter jobbet och så osv.
    Vi fick aktivt bestämma oss för att inte göra så, även när man egentligen ville det. öva upp konversation vid måltider helt enkelt. trodde ett tag att vi inte hade så mycket att prata om heller, men när vi väl släpat oss bort från tvn fanns där en del ändå :)

  • Rufsas

    Jag och Fästisen har dejt en gång i veckan och har haft det i snart tre år. Då får vi inte ha TV, dator eller mobil på. Vi har gjort massor med saker och ibland blir det lite speciella saker som gokart eller bowling, men ibland går vi till våran lokala pub och bara snackar. Vi har det som "förhållandevård" och det fungerar super.

    Nu är vår riktlinje en gång i veckan, så under hektiska veckor så skjuter vi på det. Men minst tre ggr i månaden gör vi något ihop. Vi har heller ingen speciell dag i veckan utan planerar den efter när båda kan.

    Jag hoppas att oavsett om ni börjar ha dejter eller något annat, att du/ni kommer fram till något som passar er!

  • Sebastiána

    Att bara vara ihop därför att man inte vill vara singel känns verkligen inte som en bra anledning! Trivs ni ihop? Jag och min kille har ganska lika värderingar men väldigt olika intressen och spenderar en hel del tid på skilda håll, men vi trivs när vi är tillsammans. Vi behöver inte göra märkvärdiga saker - vi kanske bara sitter och ser en film uppkrupna intill varandra i soffan.

  • Sebastiána
    Rufsas skrev 2010-01-31 11:46:34 följande:
    Jag och Fästisen har dejt en gång i veckan och har haft det i snart tre år. Då får vi inte ha TV, dator eller mobil på. Vi har gjort massor med saker och ibland blir det lite speciella saker som gokart eller bowling, men ibland går vi till våran lokala pub och bara snackar. Vi har det som "förhållandevård" och det fungerar super.Nu är vår riktlinje en gång i veckan, så under hektiska veckor så skjuter vi på det. Men minst tre ggr i månaden gör vi något ihop. Vi har heller ingen speciell dag i veckan utan planerar den efter när båda kan. Jag hoppas att oavsett om ni börjar ha dejter eller något annat, att du/ni kommer fram till något som passar er!
    Det låter ju som en toppenidé med en dejt i veckan. För oss skulle det inte funka eftersom vi reser ganska mycket i jobbet båda två, men en dejt i månaden klarar vi av!
  • AnnaAndreas

    Jag känner igen det du beskriver, var själv med om det i mitt förra förhållande. Som du förstår tog det slut. När du väl börjat känna så där så tror jag det bara finns 2 saker att välja på: antingen gör du slut och hoppas hitta något bättre eller så tar du upp detta med sambon och så börjar ni tillsammans jobba på saken. När man gått runt och känt sig missnöjd och utträkad för länge finns ingen återvändo, så sätt igång och jobba på saken! Jag gjorde inte det, det tog slut, men efter 5 månader hittade jag den man jag nu ska gifta mig med! Så det behöver inte heller vara hela världen om det blir så, även om jag så klart hoppas ni kan få det att fungera!! Lycka till!

  • Rufsas

    Helt rätt inställning!


    Sebastiána skrev 2010-01-31 11:50:00 följande:
    Det låter ju som en toppenidé med en dejt i veckan. För oss skulle det inte funka eftersom vi reser ganska mycket i jobbet båda två, men en dejt i månaden klarar vi av!
  • Torsdag

    Hur funkar det när ni inte har något som stör, som jobb, hobbys, "bilkörning" osv. Hur funkar det när ni måste umgås, som på en semester eller liknande.

  • Nicossambo

    Jag bara undrar du skriver att du inte vet om han vill ändra på sig tillfäckligt för din skull. Bara det tycker jag är konstigt varför vill du att han ska ändra på sig. Det kanske är du som ska ändra på dig. Alla är på sitt eget sätt och det är nått man får acceptera. Annars fungerar inte ett förhållande.

  • miaik

    Det måste vara jättejobbigt att känna så.
    Jag var tidigare förlovad med en kille som jag trodde jag tyckte jättemycket om, vi hade otroligt olika syn på livet (typ som du beskriver med ge pengar till BRIS, kontra bara tänka på sig själv)
    Jag var rätt osäker då och trodde att om man förlovar sig med någon så får man liksom "stå ut" med den resten av livet. Att livet kanske inte blir så mycket roligare.

    Men sen träffade jag min hubby som jag ska gifta mig med i sommar. Ärligt kan jag väl säga att jag inte trodde det skulle bli nåt seriöst, men han gav mig så mycket utrymme att bara vara jag. Vi har samma grundvärderingar och tänker lika om massa saker. Tex igår, gjorde vi en trerättersmiddag med goda viner bara för att vi hade lust, satt och åt och pratade i köket från kl 17-00.
    Jag trodde inte det kunde hända mig, men nu vet jag hur man kan ha det. Nöj dig inte med någon halvdant, alla förtjänar det bästa här i livet!

    Lycka till, hur du än gör!
    Kram

  • Moirie

    Jag köper inte det där med att "om det är rätt så vet man". Det finns nog inget förhållande som fortsätter vara bra av sig själv (särskilt inte när man varit ihop ett tag och inte längre har automatiskt medflyt i att vara nykära) utan man behöver ju jobba på det genom att göra saker ihop och prata. Det verkar som du är missnöjd både med hur han är som person och hur ni har det tillsammans.

    Hur mycket behöver förändras för att det ska kännas som att det är värt att satsa? Och hur snart? Om du känner att du egentligen inte vill ha honom så finns det inga skäl att dra ut på förhållandet, men om det finns någon chans så tycker jag man är skyldig varandra att berätta om man är missnöjd så att man kan testa hur det blir om ni båda beter er annorlunda.

Svar på tråden Har jag för höga krav - blir aldrig nöjd??