• Sonja68

    I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

    Grattis till alla och grattis sverige o Björn Ferry.
    hinner inte skriva annat än HEJ svejs, nu drar jag till fjällen! Ha de bra, vi hörs när jag kommer hem.
    Ska bl.a. till Anja och Ingemars hemtrakter, tjoho!

  • Sonja68

    Tack Lanovia ♥ *loggar ut*

  • Sonja68

    Hej
    Tillbaka från fjällen med armar o ben i behåll, även knattarnas.
    Hade otur med vädret, -16 till -18 och storm. Liften högst uppe på kalfjället var stängd hela tiden, så vi fick hålla oss längre ner, närmare trädgränsen.
    Men vi åkte varje dag, hela dagarna. MÅnga varma-dryckes-pauser dock och så mycket koll på kinder och näsor och att masker och dyl. var på plats.

    Annars så var Hemavan jättetrevligt och fint. Bodde i kanonfin lägenhet. Tyvärr ett gäng med 25 st norrmän i slyngelåldern ovanför oss, så vi fick ingen nattro precis. Det må väl vara, men att de stod på balkongen och spottade snus och hällde öl på våra bilar, pissade och lämnade flaskor vid vår dörr, var väl mindre kul.

    Hinner inte läsa ikapp här, har häcken full på jobbet. Nåt nytt under solen?

  • Sonja68

    Blomman, vi berättade och de "bannade" oss för att vi inte ringt dem på direkten så hade de pratat med grannarna. Grejen var den att det var en norrman som ägde vår lägenhet och den ovanpå. Den nedre (vår) hyrde han ut via den här firman i Hemavan som vi hyrde av, den ovanpå hade de inget att göra med utan den har han antingen hyrt ut själv eller så var det nån ava hans ungar eller så som var där.
    Orkade inte börja bråka, men man kanske skulle gjort det.
    Nåja, nästa gång så vet vi hur vi ska göra.

  • Sonja68
    Ninnnis skrev 2010-02-23 11:18:28 följande:
    Hej Sonja, välkommen hem!
    Tack
  • Sonja68
    Ninnnis skrev 2010-02-24 07:47:01 följande:
    God morgon!Tack för era kramar, det är fantastiskt hur mycket virtuella kramar faktiskt värmer Humöret blev bättre igår efter cirkelgym och prat med maken. Igår kväll låg jag sedan och funderade, och kom fram till insikten att jag MÅSTE ändra min inställning och mitt tankesätt. Tids nog kommer jag att stöta på oåterkalleliga sorger och motgångar i livet som VERKLIGEN kräver tårar och energi. Jag KAN inte tillåta mig att ta ut sorger i förskott och sörja över sådant jag TROR kommer att bli en sorg. Jag kan inte heller låta det jobbiga i livet överskugga allt det fina jag faktiskt har. Från och med nu ska jag leva som jag lär, det vill säga bryta ihop och komma igen istället för att älta, och tänka positivt och glädjas åt nuet istället för att oroa mig inför framtiden.Det närmaste halvåret SKULLE faktiskt kunna innebära en graviditet, förändring i makens arbetssituation, en nyrenoverad övervåning och en himla massa annat bra. OM det blir så är det synnerligen onödigt att jag ska gå och oroa mig och må dåligt under detta halvår, för bakslag som kanske inte ens kommer. Nej, från och med nu ska jag hitta glädjeämnen i livet varje dag.Idag gläds jag åt att solen redan var på väg upp när jag körde till jobbet, att jag troligtvis kommer att kunna omvandla de fyra semesterdagarna till långhelger tillsammans med maken i mars och april, att jag nyss fick ett gulligt sms av maken och att jag ska ta en sväng på stan i eftermiddag och sedan njuta av egentid hemma. Och åt att jag har er, som vet precis när jag behöver en kram och uppmuntrande ord
    Ninnis, min vän! Mycket klokt tänkt.
    Jag är själv en sån som gärna tar ut sorger i förskott, för att vara "beredd" liksom, utifall att det värsta skulle hända. Men det är ju jättejobbigt. Man glömmer bort att leva i nuet och vara glad och njuta över det som är bra NU.
    Min exsvärmor är en mycket klok kvinna och hon lärde mig detta:
    Okej, man kan tänka tanken att visst, det värsta kan hända. MEN, stanna inte kvar i den tanken för länge. Varför ta ut en sorg, som du inte 100%-igt vet kommer att hända, i förskott. Du kommer bara att vara ledsen TVÅ gånger. Först i förskott och sen när det verkligen händer. Lik förbannat, så blir du ju lessen och går igenom hela sorgeprocessen igen, även om du gjort det tidigare. Du är lessen en gång mer liksom.
    Och skulle det värsta scenariot INTE inträffa, ja då har du ju lika fullt gått och varit ledsen en gång "för mycket", helt i onödan dessutom!! Jag har svårt att uttrycka det, min exsvärmor gjorde det mycket bättre, men hoppas andemeningen gick fram i alla fall.
    MIG har det hjälpt faktiskt att tänka i de banorna.

    KRAM!
  • Sonja68

    *vinkar till Fjosok, Daa, Ninnis och alla som är inne och susar vidare*

  • Sonja68

    GUUUUUUULD!!!!!!!!
    Vilka skidkillar vi har! Oj vad det värmde gött att se blå-gult överallt och framför allt uppe på pallen. Och EXTRA gött att få tvåla dit norrmännen De har ju verkligen varit överlägsna de senaste åren, särskilt i stafett. Men nu jädrar....!!!

    Hur går det i hockeyn?
    Min man hade ställt väckaren på 1:30 inatt och rusade upp och såg Ryssland spela. Men av döma av hans humör imorse så gick det visst inte så bra

    Han är förövrigt sur och grinig och vill flytta till egen lägenhet osv. bla-bla-bla. Vet inte varför men han är less på mig. Ja, men flytta då. suck!
    Igår kväll frågade jag om han fixat lägenhet ännu. Det hade han sa han (ljug förstås). Sen så såg jag hur han riktigt fick KÄMPA för att fortsätta låssas vara sur. När jag frågade om det inte var liiiiite jobbigt att hålla masken så kunde han inte hålla tillbaka skrattet längre.
    Så jag hoppas det är bortblåst för denna gången.

  • Sonja68

    Ninnis: Han säger så ibland. För han är ett extremt ADHD-fall och kan säga vad dumheter som helst för att han vill få mig att bryta ihop, gråta, fjäska osv. Så han får känna sig behövd eller nåt. För hos oss är det så att jag är relativt självständig, förutom när det kommer till bilar och husrenoveringar, lyfta tungt osv. Han är totalt osjälvständig pga sitt språkproblem, dyslexi osv.
    Allt började med att han skulle iväg på första träffen i Jägarexamen. Nåt han tjatat om att han ska gå. Det var även villkoret för att jag släppte iväg honom på jaktresan till Vitryssland i höstas. Han skulle kolla om det var nåt för honom (hans bror och polare är jämt där och jagar, OCH festar, och har tjatat om att han ska komma med), och isåfall så skulle han ta jägarexamen och börja jaga här hemma. Han har alla möjligheter här, mark, vapen, jaktlag, allt finns. Han skulle kunna bjuda sin brorsa och polare hit på gästjakt, och jag sa att under dessa premisser kunde jag tänka mig en jaktresa/år till Vitryssland.
    Men han fixade inte att hålla sin del av avtalet. Han har nån sorts social fobi med svenskar och tror att han inte klarar av språket, att läsa framför allt då. Men han erkänner det inte. Så han sket i allt. Så jag konstaterade bara lugnt att då blir det inga mer jaktresor till Vitryssland heller. För då kan det ju inte ha varit jakten som var så intressant. Utan allt runt omkring. Jag menar, inte släpper han iväg mig på nån nöjestripp till London direkt...
    NÄ, nån måtta får det vara med allt. Det är ju inte gratis att hålla på att åka iväg sådär långt heller.

    Ja, så för att han är arg och besviken på sig själv för att han inte någonsin fixar sina uppsatta mål, så tar han ut det på mig.

  • Sonja68

    Vill även tillägga att EFTER såna där utbrott/depperioder, och han är sig själv, så bedyrar han att han inte menar det och att jag ska låta det passera genom örona bara och inte ta honom på orden.
    Han har alltså problem med impulsstyrningen. Ett handikapp mao.
    Han är en jättefin och bra människa med ett stort hjärta, men han har vissa problem som är riktigt jobbiga. Främst för honom själv, men det kräver mycket lugn och tålamod av mig.

Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan