Nog är det sant det du säger, de blev aldrig mer än klumpar. Och även om jag oftast inte tänker på dem som bebisar, så är det ju bara så att det en gång (eller två gånger) fanns en förhoppning, en konkret längtan och en dröm om ett barn som skulle komma till oss. Det barnet/drömmen försvann och det kan ingenting ändra på.
Fast det är bra att bli påmind om att man ibland kan välja sitt tankesätt.
*kramar tillbaka*
Hvidbrud skrev 2010-03-01 11:59:12 följande:
Daa, det var inte meningen att du skulle träffa de små hjärtegrynen, kalla mig kall, men de blev aldrig något mer än en klump. Förlåt om jag trampar dig på tårna, jag vet hur ont det gör, men det gör det inte lättare att bearbeta om du tänker på dem som bebisar, om de skulle bli bebisar så skulle de bli bebisar, men de blev aldrig det för att det inte var meningen. Det betyder inte att det är nått fel på dig eller din make bara att det var något som inte stämde med embryot därför valde naturen och din kropp att skilja bort det. Krarmar om extra hårt och länge och hoppas att jag inte sårar eller blandar mig fel i din sorg, som du självklart ska bearbeta.