I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Daa, tack!

Fru sy! Hihi, vad gulligt! Kan du inte hitta en fin bild också? kanske någon bild från Askungesagan daär de små fåglarna och mössen syr?

*Käre gode Gud, ta hand om EA och äggen! Amen!

*Ninnis, efter att ha varit med på din resa och följt tankarna och alla ups and downs skulle jag bli förvånad om någon här får för sig att du ser lättvindigt på något av allt detta eller negligerar några som helst känslor.

Dessutom tycker jag inte du ska ångra din öppenhet. Faktum är att en sak jag själv tänkt mycket på under åen är att vore vi bara lite mer öppna om sådant här, skulle mångas ensamhet slippa vara så stor. Det ryms mycken kvinnosmärta bakom köksgardinerna runtomkring i landet.
Och alla har inte ett nät-verk som vi som hjälper en att behålla förståndet.

Egentligen är väl min erfarenhet att struntar man lite i sin fasad själv så lyfts locket till HELT andra sorters samtal när det gäller livet som helhet. Det ger mig oändligt mycket mer än det vanliga småpratet.
Säg som det är till tjejerna. "Vi försöker och har under resan lärt känna massor av andra som försöker. Det är ingen lek och just idag det sista jag vill tänka på, för jag tänker på det alla andra dagar"

*Jenny, hur politiskt inkorrekt det än låter-det här är en kvinnoresa på SÅ många sätt och de FATTAR inte hälften av vad man genomlider och de hanterar det sällan likadant som vi heller.
Jag vill egentligen inte prata och älta och bena så mycket. Men ajg vill få beis på närhet omsorg och ömhet i allt skit. Men min sambo är mer så han "låter mig vara ifred" och går tvärtom undan. Huvet i sanden, rädd, hjälplös. Stänger av sig lite. Tycker att jag är stark och duktig samtidigt som han är rädd att jag ska bli ett galet hormonmonster. (Där skrämmer min förra depression mycket också)
Han är allmänt helt usel på att dela med sig sina känslor och i detta känner han dessutom efter så lite som möjligt..Både för att allt är så ovisst, han tror han hjälper mig genom att itnte komma dragande med sina grejor också och han ser nog heller ingen större mening med attspekulera, hoppas bla bla...

Sedan är det bara så att deras kroppar ropar inte efter barn.
Deras snoppar ropar möjligen efter att få GÖRA barn. Det är faktiskt så de är programmerade.

Sedan kan deras hjärtan naturligtvis vara fulla av längtan efter familj. Men det är inte riktigt samam sak.

Daa, det har inte gått alls, för jag har inte åkt än. Vi ska på undersökningen kl 16 och nu när sonen kommer från skolan ska vi åka allihop. Han ska få gå till leksaksaffären och vi ska käka sushi tillsammans och lite så. Inte bara jobbig undersökning. Lite familjeliv också.

Just nu har sambon och jag suttit framför brasan och pratat om att vara hemlig/öppen och hur man vill leva sitt liv.

Jaha, det här kunde jag skrivit alldeles själv...

jag förstår precis vad du menar!

Vi kom fram till att det är viktigt att veta VARFÖR man är öppen. Om det tex är så att vi får en miljon frågor om varför vi köpte ett så stort hus för bara tre pers, så tycker jag det är enklast och lika bra att säga till nästan alla,att "vi hoppas fortfarande på att få förmånene att bli fler men har fått lära oss attddet är inget man väljer själv alltid och barn beställs inte på postorder. Men för vår del får gärna hela sagohuset bli fullt av barn. Blir det inte så får vi väl stå ut med att vara tre"

Man kan ju välja i vilken grad man vill prata om hur jobbigt detta är. I mitt läge räcker det att meddela folk att jobb inte har så stort fokus då barnkarusellen är i full gång. Det stoppar allla karriärsfrågorna och alla råd om vad jag borde skaffa för jobb. Det gör också att folk fattar att man kanske har det lite jobbigt. Då är det skönt jämfört med att hitta på en massa andra vaga svar om allting.

Sedan är jag såpass nufiken och intresserad av andras liv och blir glad när grannfrun öppet berättar om sin barnresa och tycker inte det gör något att vi pratar om så privata saker. Men jag har ju hjärtat på kragen också.
Jag brukar för övrigt säga "ursäkta om du fick veta en massa du inte ville nu" fast oftast verkar folk tycka det är intressant med lite mer "riktiga" samtal.

När det gäller tex mina svärisar gäller det att inte berätta med ett behov av en massa stöd och uppmuntrande ord. De är helt handikappade när det gäller att prata om riktiga saker. Dem berättar jag för för att de gottkan veta vad som egentligen pågår och kanske då låta bli att tjata om oväsentligheter som att vi borde tilläggsisolera eller vad som helst...

Sonens fröken har jag berättat för för att vi ju måste ta med oss honom upp när det är dags. Alltså behöver han ledigt med mycket kort varsel.

Mamma och pappa berättar jag för så att de ska be till Gud om hjälp och nåd och tröst. För att de delar min tro och då är det skönt att de är med mig i tankarna.

Mina vänner berättar jag för för att jag skulle bli galen ifall de bar omkring på så stora saker ensamma och inte sa något. Jag vill ju veta hur de har det!

HahahaEA, näää lägg aaaaav nu, aldrog att ní FYLLDE burken! . Tur min sambo inte läser här så han slipper komplex! Han brukar säga "ja där står man och anstränger sig och vet att utanför dörren står hon (sköterskan) och väntar, och vad har man att komma ut med? Joen liten droppe i vänsterkanten på burkeländet....

Hejja hejja i skålen nu! 14 ägg, det är väl skitbra? Sa de något om hur äggen verkade? Alltså kvalité och så? Eller kan man inte se det förrän senare?

Lilla sömmerskan, det är visst intressant för oss att följa dina tankegångar! Att ni väntar på att cyklen ska trampa igång är väl en lagom nivå? Då kan ju andra tjejer också få sig en funderare på att det visst jkan ta tid efter piller (som min förra gynasa att det INTE gjorde..Pha!)

Jag har förresten alldeles just tagit min första spruta! Skönt!
Alltså, inte att ta sprutan utan att det inte var mer väntan när det gäller sprayandet utan det momentet är klart.
Det är nu VUL igen på tisdag och beräknat ÄP och hela killivittetn under v 12 någon gång.

Daa, just nu känns allt bara bra. Känner mig gladare än på länge faktiskt. Kanske för att nu händer det åtminstone något igen. Hela hösten la vi ju bara ner alltihop och lät det vila för att kunna ta beslut och sådär. Nu finns det ingen återvändo, så nu är det bara att hänga med på tåget liksom.

Men man lär väl hinna åka några varv i berg-och-dalbanan innna den stannar.

Daa, just precis! Jag har verkligen inte tänkt låta ankarna dra iväg flera veckor bort, det står jag inte ut med. Idag är jag glad. Gott så.

Bruttan, LIGG STILL!!! Grodan, HÅLL DIG PÅ DIN PLATS, du är inte välkommen härute än!

Fru syyyyyyyyyy, justprecis en sådan blid ja, typ!

*skålar och skrålar med Daaa*

Awimaweeeeeeeeeeeeee oooooiiiiiiiiiiiiiiieeeiiieeeewimmaweeeee

Ja just det Ninnis, jag håller HELT med Daa. Man är som sagt två. Och hela resten av inlägget.