I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Förut idag pratade vi om hur öppen man ska vara gentemot omgivningen. Föga förvånande antar jag för er som känner mig, förespråkar jag öppenhet.
Men så skulle jag berätta lite informativt för mamma alldeles nu. Och jag märker att jag inte tål en enda fråga knappt från henne! Skitirriterad blirjag!
Som "men Passion, hur ska du förhålla dig till det DÄR då att det blir så många ägg och tänk om du får sex bebisar"
"MAMMA, man får vara JÄVLIGT glad om det blir EN bebis, och man får inte ens välja att sätta sig i situationen där man riskerar att det blir sex bebisar. Och sannolikheten är väldigt mycket större att det INTE blir något"
Ändå undrade jag själv bara häromsistens hur många ägg de egentligen sätter tillbaka ochifall man får delta i det beslutet.
Man är ju helt dum i huvet!
Fast jag sa till mamma att jag märker att jag egentligen inte alls vill prata om denh här saken med dig. Jag vill bara delge informatoion så du vet vad som händer. (för hon hade sms:at idag och undrat hur vi har det)
Detaljsnacket och alla mina nojjor tar jag på nätet med mina vänner är som också är i de här berg-och-dalbanan.
Hon fattade det som tur var.