I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Blommis: tack för inlägget med vår-måsten-betraktelsen. Riktigt bra skrivet.
Inlägg från: Daa
|
-
-
Du får vara försiktig med bilen.
Men brudfrisyr, då?Fjällbruttan skrev 2010-03-09 17:25:56 följande:Hem är jag ensam i nån av bilarna så då kan jag sjunga bäst jag vill...Risken är väl att bilen skär i ren förskräckelse....Brudklänning kan du glömma, jag har ju svalt en badboll Lös tunika och mjukisbrallor är min melodi just nu
-
Jenny, jag började formulera något, men så såg jag att Blommis har skrivit ungefär det jag tänkte fast bättre eftersom det baseras på erfarenhet och inte teorier.
Våra föräldrar vet hur det ligger till för oss. Vi har inte bett dem att inte fråga, men av någon anledning har det blivit så att de inte gör det.
Jenny står brud 090801 skrev 2010-03-09 18:35:40 följande:
Och hur gör man nu, vet att det är en dum fråga men våra föräldrar väntar ju att det skall bli barnbarn snart. De vet ju att jag är barntokig och vi har alltid sagt att efter vi gift oss när nån har frågat... eller först var det: när jag pluggat färdigt, när vi har hus, när vi har gift oss vad säger man nu då? Ska man prata med dem om hur det är? Samtidigt vill jag inte ha alla frågor hela tiden som jag vet att vi kommer få isf... vill helt enkelt inte säga något till dem men vet inte om jag orkar hålla tyst heller... hur har ni andra gjort? -
Hej, Fru sy.
Håller med Blommis om bilden. -
Hej, Villemoa. Hur har dagen varit?
-
Fru sy, hann du få min inboxning innan du bytte visningsnamn?
-
Det kan vara så att det just nu är jobbigare för dig, för det är ju i din kropp det händer. Du kanske har hunnit fundera och känna betydligt mer.
Rollerna blir lite knepiga. I vår situation har det förekommit någon enstaka gång att jag fått trösta min man när han varit ledsen över missfallen. Det står ganska klart, när vi pratat om det, att den som mått sämst av oss är jag. Ändå känns det som att han längtar mer efter barn än vad jag gör.
Jag har också undrat (och t o m varit lite irriterad) ibland varför han inte verkat lika ledsen som jag varit. Har kommit fram till att en av orsakern är det helt enkelt var jobbigare för mig än för honom, just för att jag inte kan koppla bort min kropp. Allt som händer i den känner jag och det påverkar mig.
Om du känner för det, så prata med din man, fråga hur han upplever det och berätta hur du upplever det.
Fru sy skrev 2010-03-09 19:39:30 följande:
Har pratat lite med mannen nu, visst han tröstar och så men ibland blir jag bara besviken på att han är så lugn. Är det verkligen såhan känner? Eller tänker han nåt annat? Han säger att han tycker det är bra att det drar igång nu, men att jag med skall tänka på att läkaren sade att det kan ta upp till tre år innan indianerna är som vanlit igen efter p-piller. Och att det kanske funkar om vi bara får igång dem... Känns som det skulle vara skönt om han oxå bröt ihop ibland, fast så kanske det inte skulle kännas då. Det kanske är så det funkar här, jag som trillar ned i hålen och han som drar upp mig?!? -
Jag känner igen det där med att behöva dra ur saker.
Det är bara att konstatera att man fungerar lite olika.
Hoppas ni får en fin kväll tillsammans.
Kram. -
Fru E: hur har det gått? Hoppas att du mår bra... *kramar*
-
Måste kanske byta namn till Fru Daa... (moahaha )
lanovia 08 skrev 2010-03-10 08:07:58 följande:Ni skapar förvirringen åt mig, 3 st som heter Fru nu. Jag kunde inte få ihop vad Fru Bygg skulle till jobbet att göra tills jag läste signaturen ordenligt.Jag fick av någon konstig anledning för mig att du var på jobbet och kunde för ett ögonblick inte koppla vad det var för en tjej på ditt jobb som hade ont i magen och vad du hade med det att göra... Pinsamt.
[/citat]
lanovia 08 skrev 2010-03-10 08:28:35 följande:
[citat]
Oh nu har jag en tjej här med ont i magen, måste lämna er.Daa skulle precis svara på ditt mail men det får bli någon annan gång. *kram*
Jag kanske kan skylla på att jag drömde om dig och Ninnis i natt. Vi skulle på krogen och jag hade inget att ta på mig, fastän jag hade packat ner massa kläder. Sedan råkade jag ha sönder Ninnis mobiltelefon (fast den var ett riktigt rackel, Ninnis, så den var inget att ha ändå ).