I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Bruttan, jag vet att han vet att vi håller på "med det här att doktorn ska försöka hjälpa oss att kanske vi kan få fler bar" och det tycker jag är helt OK. Sedan hoppas jag att hans liv för övrigt är rätt oberört. Det var ju tex därför vi bodde hos hans bästis när vi gjorde ivf:en så han kunde leka och helst glömma bort oss helt. -Vi såg knappt röken av honom de dagarna, han hade så att säga full tupp...
Och nu i söndags när jag var så jäkla ledsen så fick han sova hos sin nya bästis och slapp se mig som ett vrak. Det kändes skönt. Annars har han ju hängt med och suttit i väntrummet ibland både här och på Sopiahemmet, så "nu ska mamma och pappa till soktornigen" är bara ett "jaha" för honom, följt av "kan vi gå och fika och kolla i spelaffären sen?"