I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Bruttan, jag vet att han vet att vi håller på "med det här att doktorn ska försöka hjälpa oss att kanske vi kan få fler bar" och det tycker jag är helt OK. Sedan hoppas jag att hans liv för övrigt är rätt oberört. Det var ju tex därför vi bodde hos hans bästis när vi gjorde ivf:en så han kunde leka och helst glömma bort oss helt. -Vi såg knappt röken av honom de dagarna, han hade så att säga full tupp...

Och nu i söndags när jag var så jäkla ledsen så fick han sova hos sin nya bästis och slapp se mig som ett vrak. Det kändes skönt. Annars har han ju hängt med och suttit i väntrummet ibland både här och på Sopiahemmet, så "nu ska mamma och pappa till soktornigen" är bara ett "jaha" för honom, följt av "kan vi gå och fika och kolla i spelaffären sen?"

Bruttan, !

OBS! han brukar inte få spel varje gång OBS!

fast det tror jag inte du trodde, men någon annan kanske gör...

Han är så otroligt intresserad av att titta, ha sin plånbok, räkna vad han har råd med, hur många veckopengar som behövs till en viss sak och så vidare. Han tycker det är skikul att få kika i "sina" affärer. Jag är SÅ gla att vi startade rätt tidigt med veckopeng och att han själv skulle betala för sitt godis med den pengen, se om den räckte och spara ifall det blev något tillbaka. Han är SÅ mycket mera medveten om pengars värde än många av sina kompisar.

Hvidis, de där primärbehoven märksrätt väl när de inte är tillfredställda... Hoppas du får en sov-natt inatt!

Nu har jag pratat med CvL-kliniken. De är så trevliga där! Och inget pjoskande, utan sakligt men med värme. Det gillar jag.

De sa så här:

*Alla beslut i den här processen är VÅRA, de lägger sig inte i.

*Våra chanser enligt procentprogrammet var den här gången uppskattat till mellan 25 och 35% vilket hon sa är bra siffror.

*Ingen panik med ett ev nytt IVF-vi kan göra ett nytt försök efter Eskimåförsöket o vi vill.

*Det är 20% risk att återupptiningen misslyckas, men OM den lyckas är graviditetschanserna mycket goda på frysisar.

Summa sumarum-vi kommer att invänta min nästa mens och styra den följande ägglossningen med Pergotime (jag är ju så oregelbunden annars) Det innnebär att ågon gång mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst blir det sådär spännande igen och förhoppningsvis en tinad eskimå redo att återföras och visa vad den går för.

Idag ska jag ha en mamma-son dag med min pojke som jag redan har förmånen att ha i mitt liv. Vi ska åka till Kalmar, gå och luncha ihop och kika i "hans" affärer och så gå på bio.

Igår pratade jag med min "bästis" som är lärare. Hon hade haft en jätteintensiv tid för att flera av barnen -högstadieelever-mådde skit inför påsken, familjer där man antingen är så fattiga att det int finns mat tillräckligt, eller andra där helg betyder en veckas fylla.
jag blir så fruktansvärt UPPRÖRD och får ont i hela själen.
Tänk vilken ångest det finns i hjärtat på barn och ungdomar mitt bland oss, här i vårt välmående land...
jag kom att tänka på den här låten:





Den är ju inget musikaliskt mästerverk, men jag gråter jämt när jag hör den ändå, för jag tycker det hörs att det är riktig smärta i den stackars pojken. Vill man inte bara trösta honom?

Ha en bra dag alla, nu drar vi!

Jäklar vilken mensvärk jag fick igårkväll efter vår mamma-sondag! jag har inte varit med om liknande på åratal. Så idagär jag så stillsam det går och vägrar ta på mig jeansen, pyjamasbrallorna it is...

Annars är jag så förvånad över att jag inte brutit ihop att jag nästan undrar om jag borde vara orolig.

Fast det är jag inte heller. jag tjöt hela dagen i söndags efter mitt minus och sedan har det liksom gått över. jag börjar kanske vara van vid minusar efter alla år...

Eller så är det bara en livlina att jag har min Eskimå att hoppas på. Hur som helst så kändes det bara skitskönt att prata med de som skulle pratas med och fatta nytt beslut och veta en ny plan och fortsättning.
Framförallt var det skönt att bli liiiite lugnad av kliniken angående min ålder och att det inte är sådan panik som jag själv haft runt det.

Så sammantaget, visst är jag ju ledsen att det misslyckades, men min sinnesstämning är inte att jag är ledsen och knäckt. Jag har haft ärligt roligt med min son och jag orkar vakna och möta min dag.

Ninnis, åh guuud vad skönt med den varma kudden!

Vad gulliga ni är!