I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Med mig är det rätt okej just i detta nu. Maken och jag är lite nere och pessimistiska: det tycks hålla i sig dessvärre.
Vi har än inte riktigt kommit över att vi befinner oss i den här plusjakten ännu en gång. Det var så jobbigt för oss sist, allra mest för att jag mådde så illa (och därför var ganska så nere) hela tiden.
Vi kommer att jaga plus den här månaden också. Inte för att vi ser fram emot det, för vi är övertygade (helt irrationellt) om att det inte blir någon bebis även om vi skulle plussa. Det är väl någonstans där det kommer in att vi måste anstränga oss för att tänka lite mer positivt. *våldstänker: detärmöjligtdetärmöjligt...*

Igår gjorde jag förresten debut som styrelseledamot. Lite vilsen och med en önskan om att ha en sån där prao-skylt, men det var lite spännande och jag tror nog att jag kommer att hitta min roll där.

Nervös? Eller cool?
*ivrig*

Vi har väl varit ganska duktiga på att uppmuntra varandra och bevara ömhet och humor, men det här är första gången vi båda två samtidigt har känt hopplöshet under flera dagar.
Igår när jag var nere och hade gråtit en smula blev han också nere, men istället för att krama och klappa om mig ännu mer så blev han tyst och tillbakadragen. Det fick mig att känna att han var arg på mig för att jag drog ner hans humör. Naturligtvis är det inte så (och om det skulle vara så förtjänar han att skallas), men jag skulle verkligen ha behövt att han strök mig över håret eller försökte få mig att skratta.
Inte så lätt för honom att veta i och för sig.

lanovia 08 skrev 2010-03-23 11:54:59 följande:

Jobbigt, lanovia. *kramar om*
lanovia 08 skrev 2010-03-23 11:59:21 följande:

Dags att jobba.
Kram på er.

Hej Heloise! Äntligen. Har funderat på att efterlysa dig i tanttråden.

Ingis: åh, så hemskt med systerdottern! Bra att hon har fått prata med psykolog. Hoppas att det kan ordna sig för henne nu. Gumman...

Jag undrar litegrann om det var samma s*bba som jag pratade med när jag var (befogat) orolig över MF första gången. Skulle inte förvåna mig ett dugg.

Åh, jag blir fortfarande så arg när jag tänker på hennes bemötande!