Bruttan bekräftar att det är idag hon fyller, tackar för alla grattis som lyser upp hennes dag. Hon längtar efter de andra barnen så hon grinar, så hon tycker just nu att de visst jkan dela födelsedag grodan och hon, bara det händer något!
Ninnis, jag undrar också hur läget är? 
Jag måste berätta en grej.
I förrgår var jag ute på byn och mötte en förälder vaars dotter rusade fam och ville sälja majblomma och de föll sig då så att vi började prata. Hon sade sig vara "mycket nära vän" till de vi köpte huset av. Hon var själv från huvudstaden och jag stod där en bra stund medan hon fullkomligt öste skit över vår by och hur folk var här, hur illa de som sålde till oss blivit behandlade och hur ouppfortsade ungarna här är jämfört med i Sthlm osv osv osv.
När sambon kom hem senare på kvällen kände jag mig skitlåg och insåg att det där tog hur mycket energi som helst av mig och jag kände mig riktigt ledsen.
Igår gick jag ut på vad jag tänkt mig som en kort promenad i solen. Gick på en för mig okänd väg och frågade en kvinna som krattade sin grusgång vart vägen ledde. Vi börade prata och hon hade köpt majblomma va min "jättefina son" dagen innan. Hon ville bjuda på kaffe och jag blev kvar i hennes trädgård i flera timmar! Tanten är skert närmare 70 bast-kanske mer, men vi snackade ta mig tusan om allt möjlig-precis som vi här i tråden!
Jag sa till henne att det var riktigt oligt att få träffa henne och berättade om dagen innan och den negativa kvinnan.
Hon sa att de som hade vårt hus dels var ganska dda med att de tex hade sina minihästar mitt i trädgården och att de inte sökt någon kontakt alls med grannarna. De hälsade inte när folk gick förbi OCH de sket i att sköta vissa saker som folk retade sig på. Tex att de inte klippte häcken-så att sikten i korsningen var obefintlig och sådant.
De där grejorna har jag fatatt sedan förut av saker de närmsat grannarna sagt. Det är ju lite så att bir man mitt i ett samhälle så dels får man ju ta att folk snackar och kommenterar, och dels finns det ju litenormer för trivsel och sådär. Man kan visserligen leva som man vill, men det är rätt lätt att bli " de där konstiga" eller de där som bara skiter i trädgården.
Flera personer har redan sagt till mig "du ska veta att det där har varit en underbar trädgård" och jag har för länge sedan insett att en del i att folk ska se det positivt med oss här, är att de ser att någon klipper häcken, hamlar lindarna, beskär fruktträden och ser till att gräsmattan inte blir knähög.
Iallafall, det är ganska brutalt hur påverkad man kan bli av mötet med människor! Igår gick jag ut och kände att "jag har en massa gråt i mig som inte kommer ut"
När jag gic hem var jag glad så jag sjöng för mig själv...
Och ålder på folk spelar kvitta. Den här kvinnan var en pärla!
Ninnis vännen, det är så jäkla typiskt dig. Att se en dipp som ett nederlag menar jag. Var inte så förbannat tävlingsinriktad mot dig själv och så hård! Det är du ju inte mot någon annan!
Jag menar att du håller inte på att försöka vinna något och kan därmed heller inte förlora. Du har valt en inställning och ett tankesätt för att hitta en hållar väg i vardagen. Det är ju skitbra. Men allvarligt, inte trodde du väl att det skulle innebära frånvaro av det tunga, det smärtsamma och det vanmäktiga? De jobbiga känslorna, de ensamma stunderna och alla gånger då själen sliter och river inombords och man är liten, ynklig, tröstlös och känner sig alldeles alldeles övergiven?
Och så är det ju återigen så att: det är när det känns så som vi verkligen är här!
Livet innehåller en hel del som känns längst längst in, och somligt har man med sig för alltid. Men det finns ju glädje mitt i det i en enda röra. Så låt alla känslorna finnas och ta en stund i taget.
Minns du den här:
"Solen som gick ner ikväll, den ska skina för dig kära.
Och fågelns frihet ska nog visa väg och det ska bli
mycket ljus och mycket värme, Tro och hopp det får du med dig. Många tårar, tunga stunder är jag rädd för att det blir."
Till dig från mig med särkild kärlek precis i hur du känner dig just nu. 
Visst är det! och själsfränder kan man hitta i vilka åldrar som helst. Och dioter med för den delen.
Jag träffade en mamma på byn ikväll som jag pratade lite mer med om dem som bodde i vårt hus förut och min uppfattning om vad som ställde till en del runt dem verkar hittills stämma väldigt bra.
Klart tanterna vill prata med gullig adig i t-banan! Jag pratr förövrigt jämt med alla möjliga. det åkar bara blir så... 
Ninnis, ärligt talat så skulle jag aldrig orka med en människa som ALLTID bara tänkte positivt. Då blir man ju helt odräglig!
Och det är inte så farligt att bryta ihop heller för den delen. Man känner ju iallafall botten med tårna när man nuddar den och så vet man att ska man inte drunkna så får man stampa ifrån och simma uppåt. Och uppåt är dit luftbubblorna går och så simmar man...
Sedan är det ju iofs så att man om man mår riktigt pissigt faktiskt knappt orkar andas och då är det kanske nödvändigt att stanna i grottan någon dag och känna efter lite försiktigt om man fortfarande finns. Annars är det nog bra att sticka ut nosen och pipa "hallå, det är inte så roligt just nu"
Då kommer ju folk rusande och kramas. Vi har ju alla märkt hur mycket bättre allt känns då....
Förresten gjorde jag din heta räkpasta idag, med lite modifikationer pga av vissa saknade ingredienser. Den fick 10 poäng av min son-som hjälpte till att laga den. och 8 av sambon för han ville ha det s"såsigare och starkare" Den blir det flre ggr! 
Vi har inte heller vare sig städat eller putsat fönstren! Men vi tänker gå ut nu och såga ner lite grenar från lindarna. Det är ett evighetsarbete och vi kan inte göra allt nu i år, eftersom det är så länge sedan dessa träd hamlades (när man skär bort alla grenar) så det skulle antagligen chocka ihjäl träden.
Jag tror att jag sedan MÅSTE ta toaletterna åtminstone härinne, för annars få vi väl kolera eller nåt.
Sonja, jag skrattar fortfarande åt styrelsen i bilen i 270 mil. Det är så hysteriskt roligt och rätt åt dem att det inte är sant. Jag läste för sambon och han asgarvar också.
(Fast stackars han som skulle till Egypten.)
Ninnis, på nosen, och EA, just det, ska DU säga nåt om att hålla sig undan då? *tvångshållerfast din nos med* på dig!
Mensvärk, fy fasen! Andbeyond OM jag kan TV-utbudet på nätterna.../hon som vänder dygnet jämt och ständigt
Vad var det mer nu då...äsch det hoppade ur huvet!
Förresten är det tur att ni är mer än normalbegåvade hela bunten här, för annars skulle väl ingen lista ut vad fasen den där blomman med klövar skriver för något egentligen bland alla bokstavsmissar.
Nu ska vi hamla!
*nappar åt mig en cheescakebit i farten* oh vad gott! Nä inget från Bruttan....
Bruttan så du är här nu! Vad BRA! jag har kikat lite oroligtpå luren och undrat vad tystnaden betytt. Men du är ju HÄR-all is right with the world...
Vi har sågat som galningar i våra lindar och skurit ner stora delar av häcken med berått mod.
Fast en gubbe kom förbi, tvärnitade med bilen, hoppade ut och sa uppfordrande till min sambo-"ja ni måste faktiskt ta ner häcken här, för man har ingen sikt i korsningen". Inte "hej" och jag heter och välkommen till byn eller så, nä nä..dennna gubbe hade laddat som fan för sin order. Och man undrar ju"vad tycker du det ser ut som att vi GÖR härute då?"
Och det värsta är att när någon är så där mot min karl, då är reaktionen vanligtvis att han blir helt motvalls och skulle mycket väl kunna vägra i sten att någonsin klippa häcken.
Nu har vi iallafall klippt massor och vet ni vad? Jo, när vi stod på trappen och sa "nä nu orkar vi inget mer" då kom grannen över med några öl och sa"de här är ni jäklar i det värda och nu får ni väl GE er för idag! skål på er!" och så tog vi en öl allihop på trappen och sedan for vi och käkade på restaurang. (fast inte grannen då) SÅ mätt och så belåten och SÅ ont i armarna!
Och SÅ gullig granne! Hon gav mig två påsar frysta kantareller också och sa "hoppas ni känner er välkomna hit!"
Imorgon ska vi såga mera...
Leksi, nu håller du dig LUGN tills bebis anländer! begrips! För det är inte bra alls att påfresta det stackars bäckenet när du får sådär ont. Ligg still!
Bruttan, jag hoppas grodan behagar komma snart, innna ni ballar ur alldeles... 
Inside brus...
AAAAAAAAAAAAAH jag har sågat idag igen så jag har så saaaaatans ont i armarna att det gör GÖÖÖRont att skriva!
Åsså har vi släpat ris som galningar och eldat det nere vid ån. Det blev korvgrillning till middag som av en händelse.
Vår trädård...herregud! Vi kommer att kunna var id en och arbeta järnet varenda dag hela sommaren och ändå inte bli klara! Jag har börjat försöka gräva om en rabatt som de dels stoppat ner direkt olämpliga växter i och dels låtit växa igan fullständigt. Det kommer att bli ett evighetsarbete. Och egentligen gillar jag inte ens rabatten in the first place.
