I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Moahaha...
Moahaha...
Villemoa: skönt att slippa det värsta illamåendet. Det verkar som om du har en förstående BM.
Nämen, Fru E, vad har du råkat dra på dig? Jobbigt. *klappar om och lägger i ännu mer vaniljglass i nyponsoppan*
Ninnis: du har så rätt i ditt inlägg, så fantastiskt att man fungerar ändå...
På morgonen fick jag höra om två unga människor som dött i en olycka förra veckan. En av dem passerade genom mitt liv för några år sedan och vi har inte haft kontakt sedan dess. Nu finns inte han och hans fru längre. Det känns konstigt. Han ska ju leva någonstans därute.
På tal om att ta saker förgivna...
Jag hakar på.
Bruttan, var håller du hus? *kikar mig omkring*
Nja, nog är det grått här. Men det gör inte så mycket, för det är ju ljust. Och jag har solsken hemma. Fast om man ska vara noga så befinner han sig på jobbet just nu. *småsmörig*
Bra.
Härligt.
Här har vägarna börjat bli bara, så jag gissar att hojåkarna i trakterna börjar bli ivriga.
Fru E skrev 2010-04-07 11:55:14 följande:
Blommis: en varm kram till dig.
Ja, nog kan man behöva tid att smälta sorg och besvikelse innan det är dags att se framåt och fortsätta.
Bryta ihop har sin tid, bita ihop har sin.
Säger som Bruttan, det är starkt att ni har börjat fundera på en eventuell fortsättning.
Men vad som än händer: imorgon kommer du ifrån det hemska stället Ingenstans och Limbo. *kramar om igen*
*envisas med att hoppas på plus*