Ett makalöst lopp. 
Såg reprisen idag, och det var nog så spännande även om jag visste hur det skulle sluta.
Det fanns inte en chans i världen att jag skulle orka stanna uppe och se loppet igår.
Blev väldigt rörd av killarnas kramar vid målgång.
Har fått en rapport från årsmötet som jag missade för att jag är sjuk: nu är jag invald i styrelsen.
Ska bli spännande att se om det blir trevligt eller om det blir ett nesligt nederlag.
Blommis, hur går det med din ansökan? 
Bruttan, vad är det som händer? 
*håller tummarna*
Hemma från jobbet idag, i sällskap av hostan och de bisarra nysningarna. Röstresurserna är något lite bättre än i helgen.
Fick överraskande indianbesök på morgonen. Det var flera dagar tidigare än jag räknat med. Alltså mindre tid att fatta beslut om nya bebisförsök (maken skulle gärna börja försöka direkt, men rättar sig efter hur jag känner). Den spontana känslan jag har att ett plus inte är något annat än en tidsinställd sorgbomb, frågan är inte "om" utan "när", säger väl att det kanske vore bra att vänta ännu en månad.
Eller så kan jag möta mina demoner (det är ju dessutom ingenting som säger att det kommer att bli plus på en gång, som vi alla vet kan det ju ta ett tag. Men vi känner ju också till lagen om alltings j*vlighet...), eftersom det känns jobbigt att slösa bort ännu en ÄL.
Fru Bygg skrev 2010-02-22 10:09:08 följande:
Vad är det för monster jag har släppt lös?
Hej Ninnis!
Oj, du får ta det försiktigt! 
Låter som en härlig helg för er. Kom du ihåg att grilla en korv för Snörvlis också? (alltså jag... )
Har tänkt på att göra en Anja, faktiskt.
Förra gången försökte vi på en gång i en "upp-i-sadeln-igen"-tanke och det blev ju en väldigt jobbig upplevelse som förmodligen trasslade till hela mitt sorgearbete.
Det kan vara värt att offra en ÄL eller två för sinnesfridens skull.
Det bästa vore om vi kunde säga: "Vi försöker inte, vi bara skiter i att skydda oss". Sånt brukar ju gå jättebra. Man analyserar inte alls eventuella symptom eller räknar dagar...
Yeah right. *småbitter*
(längtar tillbaka till den ljuvliga tid då man inte hade nån koll alls på ÄL och cykler och gravidsymptom utan bara plötsligt insåg att kroppen var konstig och indianerna flera dagar sena)
Tack, Ninnis, för kramen hela vägen, förresten. 
Hej igen, Fru Bygg. Jag har sovit en stund (har fortfarande kuddavtryck i ansiktet )
Vad gör du själv?
Jag visste att jag kunde lita på dig! Självklart var det därför du åt så många korvar...
Åh, vad roligt! Det tror jag absolut att hon kommer att uppskatta. Och kul för föräldrarna också.
Vad är det för en sida?
Fru Bygg skrev 2010-02-22 12:58:32 följande:
