I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

eller återkomma...

Stor kram till alla och räkna inte med att se mig här så mycket innan ellen har flyttat ut ur huset.

Oj nu hände något konstigt. E somnade under amningen och sover fortfarande. Alltså 10min efter jag lagt ner henne så snosar hon gott. Detta har inte hänt på många dagar. Eftersom hon sover så snällt på nätterna håller hon sig vaken på dagarna.
OCH jag skall verkligen inte klaga, som jag skrev hon sover på nätterna. Men när hon varit vaken 11h och under dessa timmar bara slumrat till 10 min någon gång här och där. Då var jag rätt knäckt när hon väl somnade. Helt slut var jag och gissa vad som hände då, då ringde det på dörren och kvällens gäster kom på besök. Gissa om jag fick trycka tillbaka trötthetstårarna.

Till råga på allt så har vi makens familj som bjudit in sig själva när E fyller 1 mån nästa vecka. Men jag har faktiskt sagt stopp och belägg där. Jag orkar inte, vi har typ varje dag fram tills dess uppbokad, jag måste få några dagar med bara familjen. och varje gång jag pratar med mamma så hör jag hur hon bara längtar ner för att få se E. Jag förstår dem alla så väl, men jag vill inte ha fler besök just nu.
Men jag tar hellre mamma än svärisarna. Kommer mamma får jag lunch och middag serverad kommar svärisarna är det jag o maken som får fixa maten på bordet.

Var bara tvungen att skriva av mig lite. Har förklarat hur jag känner för maken och han förstår o vet ju att ingen blir lycklig av att jag blir stressad, snarare vill ingen vara nära mig då och stackars E måste ju. Så som det ser ut nu myser bara vi när E fyller 1 mån men vi får se...

Ninnis verkar som du kommit till en bra insikt igår. Har inte läst allt ni skrivit bara något inlägg här och där.
Men försök hålla kvar det tankesättet.
*dunderkram till Ninnis*

Bruttan roligt att ni vet kön nu! Så det blir en tjej till jag var säker på att det var en kille. Bara för att du verkar ha mått annorlunda denna gång.

*håller tummarna för att det skall lyckas för Ea och bli ett plus*

*kramar Daa i hennes och makens funderingar på att vänta eller inte vänta en månad* Viktigaste är att du psykiskt är redo innan ni börjar igen.

Vad bra att du meddelar innan jag blir allt för förfärad.

Dumma dumma hosta. *hutter med näven och försöker jaga bort den*

Nej jag får nog läsa ikapp någon annan gång när jag har ro. Nu skall jag i lugn och ro gå och plocka i huset lite. Detär mer avstressande än att sitta här känner jag.

Ninnis, visst finns Ellen kvar. Men jag förstår ju hur de tänker som vill träffa henne ofta, det händer så mycket från vecka till vecka när de är så här små och växer fort. Men vi kan ju omöjligt träffa alla familjemedlemmar en gång i veckan.

Ja det går jättebra med dem. Hunden bryr sig inte mycket om henne och när hon gör det är det nyfiket och beskyddande.