I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Nu är jag mer i fas.

Doft av vår...
Idag var jag helt crazy: vi drog iväg till Skelle-feteå och då hade jag min vårjacka istället för vinterparkasen!
(ja, jag är lite frusen av mig...)

Leksi: åh, så underbart! *hjärtar lille Alfred*
Så spännande att få läsa om hur det gick för er.

Och tack för gratulationen. Och framför allt stafettpinnen. *håller krampaktigt i den*

Fru Sy: nu har jag fixat ena ärmhålet på det sättet du tipsade om, med lite hjälp av min bok. Sömmarna blev riktigt fina och det var inte så svårt. Att passformen på ärmhålet var helt bedrövlig är en annan historia, men den får mig att tappa ivern nåt enormt.
Jättebomber och spagettiöverarmar fungerar inte ihop helt enkelt. Jag tror att man skulle kunna fixa det genom att nypa in lite i sidosömmen eller göra ett till bystveck (men det kanske blir jättekonstigt).
Min teori är att göra resten klart, dvs baksömmen och dragkedjan så jag ser hur passformen blir på resten av klänningen, för förutom det alldeles på tok för jättestora ärmhålet ser det riktigt lovande ut.

Fru E: trist att det inte känns bra. *kramar om*
Jag har ingen aning om hur det brukar fungera, men jag hoppas verkligen att läkaren har rätt när han säger att ni inte behöver oroa er.

Shit, vilken jobbig start på veckan!
Har känt mig jobbigt ogravid hela helgen, men blev lite tröstad av det starka plusset som visade sig igår morse.
På kvällen började jag få riktig ordentlig molvärk, värre än mensvärk, så det blev väldigt jobbigt. "Jag tror inte på det här", sa jag till maken och kände mig mycket orolig, ledsen och uppgiven.
Någon gång på natten började jag inse att det kanske inte var tjejmagen som gjorde ont, utan den andra magen. På morgonen var jag mer övertygad om att det var så. Men brösten var mjukare än på länge: dåligt tecken. När jag då hittade en liten rosa fläck i trosskyddet kände jag att hoppet var ute.
Nu har jag kollat lite till. Det blöder från ett sår. Ett huvva sår precis i "rätt" läge. Jag har väl klöst mig i natt under min oroliga sömn. Så då kan jag väl hoppas lite till, även om jag fortfarande tycker att brösten är lite väl oömma och mjuka och att jag känner mig lite väl ogravid.
Resten av dagen får jag väl trösta mig med att kräkreflexen är så lätt-triggad att jag knappt klarade av att borsta hörntänderna i morse.

Hoppa ni får en fin dag.

Oj hörrni, det var inte riktigt meningen att skrämmas. Jag behövde skriva av mig lite...
Än en gång, tack för alla hållna tummar.

Vad gäller att jag känner mig ogravid, så har jag funderat lite. Idag befinner jag mig i vecka 4+1. Upprepar det för mig själv: 4+1. Det är jättetidigt. Om jag haft samma cykel som förra året hade jag haft BIM igår. Upprepar igen för mig själv: BIM igår. Så jag känner mig inte så gravid? Mycket märkligt *ironisk*
Sedan är det väl också så att symptomen kommer och går, eller blir starkare och svagare.

Nu har jag iaf råkat boka tid hos barnmorskan. Ringde för att få råd angående magen. Det är ju inte så kul att få så ont att jag misstänker MF. I alla fall så har de börjat med något nytt: hälsosamtal tidigt under graviditeten. Redan nästa måndag ska jag dit. Det känns jättekonstigt. Vid den tiden kommer jag inte ha vågat köpa mig en gravidtidning ens.

*bryter ihop i en fnissattack*

Fru E: hur är det idag? *håller tummarna för febril äggtillverkningsaktivitet*

Oj! Kan tänka mig det.