Jag är fortfarande hängig och fantastiskt otroligt supertrött, förmodligen utav infektionen som de fortfarande rotar runt om... men idag har jag inte ätit alvedon så jag är liiite bättre. Grodan mår som en prinsessa
Men nån sol vart det inte för mig...
När jag väl lyckats bylta på mig alla kläder (nu pratar vi skoterbyxor, kängor, fleecetröjor,dunjacka osv....) vilket är jätteprojekt med ond kropp, fått med mig kudde och filt ut och samtidigt släper en kasse med en tidning och en termos te... då var jag så trött att jag höll på börja gråta!
Och min käre (fruktansvärt ironisk nu!!!!) make går före mig, ställer sig och pekar glatt på solgropen och säger, vänta,jag ska bara hämta en spade så kan vi fixa till den...
Då har jag precis innan sagt till honom att jag är så trött att jag knappt orkar bära kassen, han tittar på mig och säger jaha och går vidare...dessutom är det svinhalt under snön, men skitsamma om jag halkar, tydligen!
Sen håller han i kudden medans JAG skottar om solgropen,för han har ju tagit bort de stora snöklumparna som han lagt dit med traktorn tidigare... är väl bäst att jag skottar till som jag vill ha det.. får be honom hämta renskinnen och slutligen så kliver han rakt på min kasse...
Då gick jag in!
Vad jag sa och tänkte lämpar sig inte i tryck....
Som tur var kom min bästa kompis förbi en stund senare så jag fick gråta ut i henns famn...
JA, jag är trött, hormonstinn och skitless!!!
Karldjävel som inte fattar det...
Dessutom så var det väninnans man som ringde och frågade om de kunde komma förbi och maken svarade att vi gör inget speciellt...NÄ, vi storbråkar bara!!!
Du älskling, visst är det ok att xx och xx kommer förbi och fikar, frågar han och håller telefon så att de hör svaret!
Jamen tack, kan du inte ta ett enda jävla beslut själv?? Måste jag ALLTID vara surhaggan??
Ursäkta gigogantiskt egoilägg men jag är så sur och ledsen fortfarande... och maken är ute och grejar, som vanligt i friskluften och jag är inne... och grinar! BLÄÄÄÄ!!