I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
Daa-du fråga innan hur jag mådde bortsett från magen och det har jag grubblat lite över under dagen och ärligt talat så vet jag inte. Hela situationen är surrealistisk på något sätt där jag/vi är någonstans mitt emellan nu och svävar i ovisshet. Jag vet inte om jag ska vara lite glad (vågar jag det), ledsen (onödigt att ta ut i förskott), ångest, orolig, nervös, förväntansfull, undvika att vara orolig om det är skadligt, bör jag göra si eller så osv.......
Försöker ta dagen som den kommer och tänka lite positivt som idag skiner solen eller idag är en bra dag och ta ett djupt andetag.
Min största rädsla är att det ska misslyckas och kommer hela tiden tillbaka till tanken "varför skulle det vara vår tur nu" vilket triggar igång en hel del andra tankar och så är karusellen igång.
Jag trodde inte innan att jag skulle påverkas i tankarna så här mycket under ruvardagarna men borde gissat mig till det eftersom jag i vanliga fall nojjar över allt enligt maken .
Men jag kan inte göra annat än att ta en dag i sänder och tänka på alla tummar och tår som hålls för oss från alla håll och kanter