• mab26

    Lite kalla fötter...

    Är det bara jag som känner mig lite tveksam ibland? Det är fyra månader kvar till bröllopet och det känns jättekul men ibland när jag sitter för mig själv kan jag komma på mig själv att känna lite ångest... Det har egentligen inte med min m2b att göra utan snarare att jag känner ångest att bli ännu mer sammanbunden med hans familj som jag inte riktigt står ut med... Bara tanken på att de tycker att jag "tillhör" deras familj efter bröllopet! Hua!

    Är jag ensam? Eller kan man känna så här ibland??

    Ledsen...

  • Svar på tråden Lite kalla fötter...
  • annaochmias

    Kalla fötter är ju normalt, det får nog de flesta brudar och brudgummar.

    Men du... Tänk så här istället: Du och din blivande bildar er EGEN familj. Du tillhör inte hans gamla och han tillhör inte din gamla utan nu är det ni två som är familjen. Resten är släkt.

    kram
    Anna

  • mab26

    Det är ju sant! Jag vill verkligen tänka så men det känns så svårt eftersom han ringer sina föräldrar VARJE dag och bara pratar om vad de gör och ska göra hela tiden. Känns som att han lägger ner mer tid på att fundera på vad de ska åka på för resor, vad de ska göra för renoveringar eller vilka bilar de ska köpa än vad han tänker på gällande oss. Har försökt att framföra på ett schysst sätt att det är lite mycket fokus på dem, men då blir han jättevresig och förbannad och menar att jag har helt fel.. Vad gör man då liksom..? det kanske egentligen är hans relation till dem som är det största problemet... T.ex så var han och jag i princip överens om en sak gällande bröllopet, sen ringer han lilla pappsen och kommer tillbaka och har gjort en tväromvändning om tycker tvärtom... Så är det hela tiden...

  • Svanboet

    mab26 - har man en väldigt tät relation till sina föräldrar en annan del av släkten är det ungt att tänka att man "lämnar" dem för att bilda en ny familj. Jag har själv inga betänkligheter kring hurvida jag och min sambo ska bilda "eget" när vi gifter oss, vi är ganksa egna idag också men det är fortfarande så att min familj (familjen jag känner mig hemma i) består av mina syskon, min mamma och delvis min pappa och framförallt min sambo. Frågar någon så är min familj precis så stor.

    Sambon din ser säkert inte det som om han måste lämna sin familj bakom sig och bli en ny med dig, han är ju trygg med den han har och det är ju inte konstigt om man ändrar åsikt när någon som betyder mycket för en och som man respekterar tycker annorlunda. Det jag däremot tyckler är tråkigt för er del är att du inte riktigt står ut med dem, det blir i långa loppet slitsamt och jag förstår att du känner dig orolig. Finns det inget sätt du kan förhålla dig till hans övriga familj som gör att det känns lättare? Har hört på BT att det myntats ett nytt begrepp som jag gillar... svårmor. Kanske något att fundera över.

  • anne på grönkulla

    Tråkigt om du inte känner att din blivande väljer dig och er utana tt det måste bli en konflikt. Jag förstår om du tycker det känns jobbigt - har ni provat att prata om saken? Om det inte hjälpt tycker jag det är dags att du säger ifrån tydligare - ert bröllop och ert liv ska ju handla om era val, inte om dem i första hand, även om du får hitta ett sätt att förhålla dig till dem också.

  • Kattpoet

    Du måste reda ut detta innan ni gifter er, han har navelsträngen för hårt om halsen. Man ska inte bli förbannad när ens livspartner tar upp att den tycker att man är för nära någon, istället ska man fråga varför tycker du så.

    Att kunna samtala med varandra är a och o i ett äktenskap, funkar inte komunikationen nu kommer den inte att funka senare.

    Jag tänker inte vara en muntergök som säger att allt ordnars sig, vissa saker måste man faktiskt se realistikt på.

    Här är det två personer som måste kunna samtala med varandra och knyta an till varandra och deras framtid.

Svar på tråden Lite kalla fötter...