Tveka?

Jag har faktiskt aldrig tvekat heller, det var väl en av grejerna som gjorde att man insåg att man hittat "rätt" till slut. I tidigare förhållanden har det kunnat vara upp och ner och ena foten har sträckts utanför dörren lite då och då, men aldrig här. Har man bestämt sig så har man, jag har ju valt honom och då är det honom och inget annat jag vill ha.

Kände aldrig någon oro eller tveksamhet till bröllopet och äktenskapet, endast för om själva planeringen skulle gå i lås och att allt skulle bli som vi tänkt oss (med själva bröllopet). DET får man noja över!