Om barn på bröllop
Nu låter jag väl förmodligen jättehemsk i någras öron. Men jag är inte speciellt förtjust i andras barn. Våra egna älskar jag mer än livet självt och barn som jag har en relation till tycker jag om, som tex mina syskonbarn.
Jag kan tycka att det är kul att träffa andra som har barn och så, man är ju lite i samma fas i livet och att ungarna får leka, men helt ärligt kan jag känna att jag inte vet vad jag ska göra med andras ungar, känns på något sätt lite krystat så fort jag är själv med dem.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på annat sätt, och det är absolut inte så med våra egna barn. Jag är den där personen som är rolig att baka med, eller sitta och pyssla med pärlor eller scrapbooking grejor.. mao jag kan aktivera dem, men med andra saker kan jag tycka att de är rätt jobbiga.
Varje gång det varit träffar med föräldragruppen är det kul, men jag tycker lite i smyg att de andra ungarna är lite jobbiga. Är helt slut när man väl kommer hem, tittar på "familjen annorlunda" och tycker att de är helt galna, haha.
Jag vet med mig att jag skulle tycka att det var smått jobbigt med 25 ungar på bröllopsfesten. Barn ska få vara barn, stoja, leka och ha kul.. absolut.. men jag kan välja att slippa göra just bröllopet till ett sånt tillfälle.
Helt barnfritt bröllop har vi inte, våra och familjens barn är bjuda, men inte de andra. Om det nu strular ihop sig för några gäster med barnvakt får vi ta den frågan då, men helst så vill varken jag eller S ha allt för många barn på festen.