Om barn på bröllop

På sätt och vis håller jag med TS, på sätt och vis inte.

När det kommer argument som: "Föräldrarna vill ju ändå inte ha med barnen". Eller, "barnen ska inte behöva se folk som dricker alkohol", "de orkar ändå inte vara vakna" osv så kan jag känna att det är väl ändå frågor som är upp till föräldern att ta ställning till. Då bjuder man familjen och så väljer föräldarna om barnet mår bäst hemma eller ska följa med på festen.

Däremot så är argumentet: "Vi vill inte ha barn på vår fest". Eller "vi tycker det blir för dyrt" mm. En helt annan sak. Där har ju brudparet valt vilken typ av tillställning de vill ha. Då bjuder man bara föräldrarna och så tar föräldrarna ställning till om de vill komma utan barn eller stanna hemma.

Jag tycker att det är två olika saker. Att hålla barnförbjudet under förevändning att det är för barnens skull tycker jag är lite hyckleri. Då är det ju upp till föräldrarna att avgöra vad deras barn klarar av/tycker är roligt/ ska få se.

Att däremot hålla barnfritt för att man vill ha det så själv, det är ärligt och upp till varje brudpar att besluta, det ska i alla lägen respekteras. Men självklart får man då också respektera att vissa gäster tackar nej till inbjudan så som det står.

Men det kan väl ändå inte brudparet avgöra? Vilken familjesituation gästerna har?

Jag kan hålla med om att det är lite barnsligt att stanna hemma om man gör det som en markering. Men det kan faktiskt vara så att det är tufft att vara hemma ensam med barnen. Visst, snackar vi en bröllopsfest på nån/några timmars reseavstånd så må det väl vara hänt då kan man åka över kvällen och sen åka hem. Men ofta kan man få resa rätt lång avstånd och det kan krävas både en och två övernattningar.

Jag tycker det är otroligt förmätet att sätta sig till doms över hur andra lever sina liv. Vill/kan inte gästerna ställa upp på inbjudan som den är skriven så är det deras fulla rätt att tacka nej utan att andra ska börja utvärdera deras anledningar.

Personligen så hade jag stannat hemma om jag blivit bjuden till en fest där ammande barn inte var välkomna, under tiden dottern var liten. Med tanke på hur slitiga vissa dagar varit så hade jag då föredragit at vi båda var hemma.

Idag, när dottern är äldre så bokar vi snabbt in barnvakt om brudparet vill ha ett barnfrit bröllop. Men bar aför att jag är beredd/har möjlighet att göra det, så anser inte jag att jag har rätten att reljera över den som gör annorlunda.

Ja, om omständigheterna kräver det. En inbjudan är en inbjudan och inte en inkallelse med närvaroplikt. Hur ego får man vara som brudpar?

Nä, markerings saken håller jag med dig om. Då blir det fånigt. Å andra sidan så är det ju den som sitter hemma och och missar festen som får bita i den sura sockan då så att säga.

Men jag kan bli rätt irriterad över att många verkar glömma att de flesta faktiskt vill komma på bröllop. De flesta vill ju självklart också in i det längsta följa brudparets önskan. Men av olika anledningar kanske det inte går. Det kan vara avstånd som krånglar, barnen kan vara sjuka eller vara svåra att lämna av andra anledningar. Ibland kan ma nfå tacka nej till sånt man vill delta i och det är tråkigt i sig.

Att då höra brudpar som surar, misstänkliggör och ifrågasätter gästernas intentioner känns bara.. ja ego.

Men ni som anser att man ska dela på sig. Har ni aldrig varit bjudna på ett bröllop på annan ort? Alla bröllop är inte fester man åker till på ett par timmar och sen far hem igen.

Vi ska på ett bröllop i vår som kräver en lång resa och två nätters boende. Jag hade inte varit särskild sugen på att stanna ensam hemma med vår dotter i två dygn om vi inte hade kunnat ordna med barnvakt. Av anledningar som jag tror att jag tar ställning till bättre än någon av er.

Självklart är markeringar fåniga men varför utgå ifrån att folk fattar beslut för att göra markeringar mot er. I en barnfamilj får man fatta besluten utifrån hela andra parametrar. Det resonemanget om något är otroligt egocentriskt. Världen cirkulerar liksom inte kring brudparet.

Ja min poäng är väl snarare att man från båda håll måste respektera varandras val.

"Vi vill inte ha barn på vår fest" är ett helt legitimt uttalande och det får man som gäst förhålla sig till utan att sura.

"Då kan vi inte komma" Är ett precis lika legitimt svar och det får man som brudpar tugga i sig, utan att sura. Typ.

Fast nä. Det gör inte det. Inte på något sätt.

Just där och då, på festen och under bröllpet, då cirkulerar allt runt brudparet. Men alla gäster har fortfarande sina liv att ta hänsyn till, de fattar fortfarande beslut utifrån sånt som är viktigt i deras liv och bara för att någon ska gifta sig så upphör inte det att gälla.

Så därför anser jag att man måste lägga bort ego-tänket när det gäller personer som inte kan delta i bröllopet. Det är inte alls säkert att man fattar det beslutet för att man på något vis ogillar brudparet, eller att man itne tycker att det är otroligt roligt att just de ska gifta sig. Men det kan finnas annat i ens liv som måste få gå före. Barn är ofta såna saker, om än inte alltid.

Men självklart ska man välja hur man vill att dan ser ur. Men man kan inte sura över att vissa gäster inte kan komma om barn inte är bjudna.

Haha, det verkar ju onekligen jobbigt. Men det är ju deras förlust om de missar ett bröllop tänker jag.

Eller, vi går sälla någonstans utan vår dotter, men det beror mest på att vi bor för långt för familjen och inte har någon tillgänglig barnvakt.

Generellt så tycker jag att principer är nästan alltid bara jobbiga när de ska blandas in i relationer. De gör lätt mer skada än nytta.

Ja det är ju en tråkig inställning. Om barnet är så stort att de inte lever på amning vill säga. Då får man ju helt enkelt inse att man ibland måste välja, och att man själv är ansvarig för de val man gör.

Hihi, som vår ungefär. Man vill gärna tro att de är små men men...

Nä de flesta tvååringar klarar ju av barnvakt och till bröllop hinner man ju ofta ordna nåt i förväg, det är ju inte inbjudningar som dimper ner veckan innan direkt. Men, det kan ju finnas anledningar till att de inte vill ha barnvakt som de inte berättar om. Sånt är svårt att veta.

Resesäng, sova i vagnen, madrasser på golvet....

Det problemet kan ju uppstå ändå, om familjen bor nära. Man kanske åker hem tidigt för att man inte vill lämna sitt barn med barnvakten för länge.

Det jag vänder mig mot är resonemanget. "Jag kan lämna mina barn hos barnbakt alltså kan andra också göra det". Så funkar det inte.

Det kan visst finnas anledningar i olika familjer till att man inte vill dela på sig, till att man inte kan lämna barn hos barnvakt och att som brudpar då gå i gång och se det som en personlig skymf är bara fånigt och egocentriskt.

Vissa barn mår inte bra hos barnvakt. Hur långt i förväg man än planerar. Vissa familjer har inte barnvakt att tillgå. Vissa föräldrar har en så tuff hemsituation att man inte vill dela på sig, även om det finns andra familjer som gör så jämt. Det är fortfarande inte en markering mot brudparet utan en sitauation som den familjen måste hantera.

Jag är ledsen, men ibland måste man försöka tänka lite nyanserat.

Å självklart är det så att alla lokaler inte passar för sovande barn. Kan man då inte lämna barnen hos barnvakt, ja då måste mna ju stanna hemma.

Personligen har jag, som sagt, inga problem med att lämna dottern till barnvakt om det krävs. Det tom riktigt skönt att gå ut ibland utan barn. Men jag kan ändå se sitauationer då det kunde vara annorlunda för oss, eller att det finns familjer som inte kan göra lika dant.

En sån sits är att vi har 1 barnvakt som dotter är trygg med. Hon bor några timmars resa härifrån. Hon är reumatiker och kan med kort varsel behöva ställa in. Vad gör vi då? Vi tar med dottern eller stannar hemma. Så grattis till dig som lätt kan skrapa ihop 4-5 barnvakter. Ta vara på dem, de är guld värda. Men alla har det inte lika bra.

Jag vill mena att det är en fråga som bäst bedöms av föräldrarna. De känner antagligen till hur deras barn reagerar och hur det mår av att vara hos barnvakt. Självklart kan det finnas barn som inte mår bra hos barnvakt, barn kan ju fungera på väldigt många olika sätt.

Alla barn är ju inte heller så stora att de kan kommunicera.

Jag tror att de allra flesta är beredda att göra väldigt mycket för att delta i ett bröllop. Det är därför jag tycker det låter så illa när brudpar ser de som inte kunnat lösa situationen som personer som på något vis markerar mot dem.

Jag hade inte lämnat min dotter hos någon där hon skrikit sig genom dygnet. Aldrig. Att hon gråter när vi lämnar däremot det är sånt man nästan kan få räkna med. Att kvällen inte blir som med mamma och pappa, det är ju självklart och inget att orda om. Men det finns definitivt gränser för hur olycklig och otrygg jag skulle kunna se min dotter för att jag ska få delta i en fest.

Hade jag känt att hon for illa av situationen så hade jag inte åkt på min närmaste väns bröllop, jag hade inte gått på mitt eget bröllop om det skulle innebära att dottern for illa. Men, så illa är det ju sällan ställt med barnvakter. Och vi har ju trots allt en som dottern avgudar.

Precis. Ömsesidig respekt kan vi kalla det tror jag bestämt.

Jag både håller med och inte.

Självklart är det fånigt att stanna hemma som markering. Det har jag aldrig sagt emot. Men, då är det ju de som stannar hemma som blir lidande tänker jag.

Å självklart sätter sig inte alla brudpar till doms över andras situation. De aldra flesta brudpar kan ju, som alla andra, se att det kan finnas andra faktorer bakom ett sådant beslut än ren illvilja.

Men, på många ställen läser jag dessa misstänkliggöranden och ifrågasättanden om varför folk stannar hemma med sina barn. Och då vill jag påstå att man som brudpar helt sonika får tro sina vänner om de säger att vi kan inte (av vilken anledning det nu må vara) lämna vårat barn med barnvakt nu, eller för den delen dela på oss i nuläget.

Vi har en dotter som är otroligt trygg med sin mormor. Hon är otroligt trygg på sin förskola. De aldra flesta av våra vänner vet att så länge barnvakten kan, så är det inga problem för oss att delta. Men, under en lång period var hon väldigt otrygg i alla andra situationer än när vi BÅDA var med (då var hon å andra sidan väldigt glad och pigg). Hon kunde inte gå på förskola för personalen kunde inte hantera den situationen eftersom hon blev så otrygg. Det tog lång tid och ganska jobbiga provtagningar innan vi kunde hinna en infektion som lätt behandlades med antibiotika.

Hade vi varit bjudna på bröllop under den perioden så är jag tveksam på att vi hade kunnat delta, någon av oss. Hade någon av våra vänner då börjar misstänkliggöra och hävdat att vi inte kommit för att markera emot deras bröllop så hade jag blivit mycket ledsen och besviken på den reaktionen. Jag hade nog hoppast att de skulle förstå att vi självklart glädjs med dem trots att vi inte kan fysiskt närvara och att förlusten, när vi inte kommer på bröllopet, till stor del är vår.