• KatjaB

    Om barn på bröllop

    Nu låter jag väl förmodligen jättehemsk i någras öron. Men jag är inte speciellt förtjust i andras barn. Våra egna älskar jag mer än livet självt och barn som jag har en relation till tycker jag om, som tex mina syskonbarn.

    Jag kan tycka att det är kul att träffa andra som har barn och så, man är ju lite i samma fas i livet och att ungarna får leka, men helt ärligt kan jag känna att jag inte vet vad jag ska göra med andras ungar, känns på något sätt lite krystat så fort jag är själv med dem.
    Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på annat sätt, och det är absolut inte så med våra egna barn. Jag är den där personen som är rolig att baka med, eller sitta och pyssla med pärlor eller scrapbooking grejor.. mao jag kan aktivera dem, men med andra saker kan jag tycka att de är rätt jobbiga.
    Varje gång det varit träffar med föräldragruppen är det kul, men jag tycker lite i smyg att de andra ungarna är lite jobbiga. Är helt slut när man väl kommer hem, tittar på "familjen annorlunda" och tycker att de är helt galna, haha.

    Jag vet med mig att jag skulle tycka att det var smått jobbigt med 25 ungar på bröllopsfesten. Barn ska få vara barn, stoja, leka och ha kul.. absolut.. men jag kan välja att slippa göra just bröllopet till ett sånt tillfälle.
    Helt barnfritt bröllop har vi inte, våra och familjens barn är bjuda, men inte de andra. Om det nu strular ihop sig för några gäster med barnvakt får vi ta den frågan då, men helst så vill varken jag eller S ha allt för många barn på festen.

  • KatjaB
    BlackWIngedAngel skrev 2010-03-10 12:53:17 följande:
    Tycker det låter helt underbart! :DSedan såg jag ett par inlägg från folk som inte tycker så bra om barn. Det kan jag faktiskt också "köpa" även om det inte ens slagit mig som en anledning innan. Lite naivt kanske, för självklart vet jag att det finns folk som inte tycker om barn (har ett par kompisar som känner så, själv,) men för mig är det bara så avlägset tankemässigt eftersom jag själv tycker så mycket om barn.
    Vet inte om du menade mig, men bara för att förtydliga så är det inte så att jag INTE tycker om barn, utan jag är väl inte en sån person bara som älskar alla andras barn. De barn jag har en relation till är ju en annan sak, och självklart så kan man tycka att något barn är väldigt charmigt. men överlag så är jag inte personen som skulle direkt trivas som dagisfröken..
  • KatjaB

    nja föräldrarnas fel kanske det inte är i alla lägen, hur lätt är det att resonera med en trotsig 3-åring?

  • KatjaB

    håller med, man lever väl inte i symbios.
    Ska bli intressant att se hurdana reaktionerna blir på vår inbjudan här i dagarna...


    Nordiskbrud skrev 2010-03-10 18:05:55 följande:
    Och jag förstår inte varför båda måste stanna hemma med barnen, om man nu inte vill lämna sina barn så kan ju i vart fall en av föräldrarna komma på bröllopet (dvs den som står närmast eller den som känner att den vill mest). Har aldrig varit några problem i vår bekantskapskrets eller släkt att dela på sig vid sådan eventualiteter...Känns ju som en otroligt barnslig markering om ingen förälder kommer när det faktiskt inte är nödvändigt att båda är hemma för att ta hand om barn några timmar. Så jag förstår om brudpar blir sura för man förstår ju markeringen och det är ett avståndstagande. Därför köper jag inte argumentet att man som brudpar får tåla att par tackar nej för att barn inte får komma med på festen.
  • KatjaB

    men alla lokaler har ju faktiskt ingenstans att göra av ett barn som ska sova på madrass på golvet. Och med våra egna barn skulle det vara helt hopplöst, om det skulle pågå en fest i rummet intill med hög musik, så inte sjutton skulle de någonsin kunna sova i en helt främmande miljö på madrasser på golvet medans mamma och pappa shakear loss på dansgolvet. inte ens med oss sovande brevid skulle de ha lätt att komma till ro.

    Det finns säkert de ungar som kan sova genom en jordbävning men våra tillhör helt klart inte den skaran

    Såg att någon skrev att man inte vill dela på sig som föräldrar att den ena går på bröllop medan den andra inte gör det, ifall det är en annan ort som kräver övernattning. Och visst får alla göra som de vill, men jag tycker inte det är något konstigt alls att kunna sova ifrån varandra sådär. Min sambo spelar tex i band och de åker ju runt om i landet och spelar då och då.
    Det skulle ju vara helt sjukt om jag och barnen skulle hänga på varje gång för att inte sitta hemma medans han är och "roar sig". Lika lite som han och barnen fått följa med på kickoff med jobbet som innefattat en hel helg, eller annat som bara jag åkt på.


    Skuggan skrev 2010-03-10 22:24:53 följande:
    Resesäng, sova i vagnen, madrasser på golvet....Det problemet kan ju uppstå ändå, om familjen bor nära. Man kanske åker hem tidigt för att man inte vill lämna sitt barn med barnvakten för länge.
  • KatjaB

    nja fast alla har ju faktiskt inte så många att tillgå, vi har också turen att ha många barnvakter, men de flesta är släktingar. visst kan vi, om det skulle vara så att vi långt innan vet att ingen av dessa skulle kunna välja någon annan vän till oss, men då är det tal om över en kväll, inte över natten.

    Det krävs mer planering för att ha en barnvakt en längre stund, inte för att jag inte litar på våra vänner och att de skulle klara av att ta hand om våra barn, men det finns ju en första gången för allt och jag skulle vilja att den personen hade i så fall varit barnvakt fler gånger så man vet att det funkar.


    VincitOmnia skrev 2010-03-10 22:58:18 följande:
    Och skulle detta inträffa så skulle jag utan problem kunna kontakta ytterliggare fyra personer som jag med gott samvete skulle "våga" släppa min 2: åring till.Rör det de äldre barnen så kan jag nog skrapa ihop i alla fall ett tiotal möjliga barnvakter... (med gott samvete).Varför göra det svårt när man kan göra det enkelt?!?/Johan
  • KatjaB

    Jag tycker inte det är konstigt alls att bjuda med sina egna och syskonens barn. För oss är de ju en del av vår familj och självklara på vår dag. Och jag tror inte heller att någon av våra gäster kommer höja på ögonbrynen för det.

    Tycker det blir lite fånigt att säga att antingen är det barnfritt eller inte, det är ju ungefär som att säga att om inte vi betalar gästernas hotellrum så ska inte heller vi ha ett hotellrum för natten. Inte den bästa liknelsen kanske, men kom inte på något bättre att jämföra med just nu.

    Vi vill ha vårt drömbröllop, med alla de som är viktiga för oss, oavsett ålder. Lokalen lämpar sig inte för många barn som ska undehållas, och visst sjutton är det skillnad på att ha en eller två barn på en fest, än på att ha 25 st. Om vi bjöd med allas barn skulle vi inte bara få välja bort folk som är viktiga för oss att dela den här dagen med, utan också ha en helt annan sorts fest än vad vi tänkt oss. Tanken är väl ändå att ha den dagen man drömmer om, inte den festen som är mest korrekt efter konstens alla regler.

    Alla gör ju som de vill, och det finns mängder med saker som man väljer att göra olika. Det finns de som väljer att bjuda på allt på festen, och de som har kuvertavgift eller betalbar. Också där går åsikterna isär och det finns de som hävdar att bjuder man till bröllop så bjuder man på allt. Och nu kommer vi visserligen själva bjuda på allt till gästerna, men det jag menar är att olika saker är viktiga för olika människor.

  • KatjaB

    oj då, undrar vad du hade fått om du hade rånat en bank


    JustMeAndMyLove skrev 2010-03-14 21:02:53 följande:
    Min pappa hade en väldigt skum uppfostringsmetid. Han körde nog lite som man gör med hundar det här med att helt enkelt distrahera en när man gör fel.Ex. När jag var full först gången köpte han en hund.Första gången jag kom hem drogpåverkad köpte han en häst. När jag hade slagits på fyllan fick jag en moppe.Han trodde allt löste sig om man bara gav ungen nått att göra...Säger bara tack och lov att man inte alltid blir som man är uppfostrad!
Svar på tråden Om barn på bröllop