Vi ska ha alkohol på vårt bröllop och därför får inga barn vara med på festen. I min familj dricker man aldrig kring barn. Jag har aldrig sett min mamma full, mina barn kommer aldrig få se mig full. Det är en ren princip hos mig :)
På vårt bröllop kommer det inte drickas något glas vin bara. Jag vill kunna dricka och ha kul utan att oroa mig för att barn kommer tycka vi är obehagliga.
Fast du kan ju inte utgå från dig själv. Om du läser BRIS senaste raport från julen tex så kan du se att otroligt många barn lider när deras föräldrar dricker. För många räcker det gott och väl med några glas vin.
Se ville jag inte in i nån diskussion om det här, jag står fast vid min åsikt, barn och alkohol går inte ihop och jag kommer aldrig dricka i mina barns närhet när de är små.
Jag menar att du inte kan utgå ifrån att alla barn reagerar som du när de stöter på vuxna som dricker alkohol.
Linda in världen eller undanhålla dem saker är knappast vad det handlar om. Tro mig, alla bar kommer komma i kontakt med alkohol.
Varför skulle det automatiskt vara att underminera andra föräldrars kompetens att avgöra vad deras barn klarar eller inte klarar om jag helt enkelt står för mina principer?
Det är så jag också tänker. Jag måste få ha mina regler och principer hos mig och på mina fester. Sen om mina vänner har barn på sina fester där det dricks så är det upp till dem, då tar jag helt enkelt inte med mina barn osv.
Ja jag vet inte om det är miuna isländska gener eller min tonårsperiod som raggare men jag kommer nog dricka både vin, öl och teuqila på mitt bröllop och de jag känner bäst kommer också göra det.
Alla är vi olika
Ja gud ja, alla föräldraskap baseras på enstaka principer en förälder har och det är otroligt lätt att avläsa på nätet.... Skönt att genomskåda människor så lätt
Hehe, du jag tror inte nån uppfostran biter på att barn någon gång kommer bete sig som snorungar.
Min pappa hade en väldigt skum uppfostringsmetid. Han körde nog lite som man gör med hundar det här med att helt enkelt distrahera en när man gör fel.
Ex. När jag var full först gången köpte han en hund.
Första gången jag kom hem drogpåverkad köpte han en häst.
När jag hade slagits på fyllan fick jag en moppe.
Han trodde allt löste sig om man bara gav ungen nått att göra...
Säger bara tack och lov att man inte alltid blir som man är uppfostrad!
Förmodligen hade ha försett mig med vapen och blueprint om jag känner honom rätt. Du kan ju tänka dig hur mamma fick kämpa för att få nått rätt i vår uppväxt.
För mig:
Ceremonin - familj med barn. Middag - familj med barn. Fest - supande vuxna, förhoppningsvis en trevlig fylla med mycket skratt och dans = ingen plats för barn.
Bröllop handlar om min nya familj, och det är nått jag vill dela med de jag älskar, men jag tänker trots det inte acceptera barn på min fest då jag av princip aldrig dricker inför barn.
Vill man heller inte ha skrikande, gråtande, krävande barn på sin ceremoni eller fest förstår jag inte det kränkande i det. Älskar man dem mindre?
Jag undrar ofta det samma när det gäller julen, många super hårt under julhelgen. Vi tar inte ens en öl, det är barnens högtid i min familj.
Bröllop är för mig en fest och ett firande. Jag har inget emot fylla. Man kan dricka och vara full men med ansvarskänsla, utan bråk, grår och fjortisfylla.
Varför skulle det vara fel att ha en storfylla nån gång som vuxen, dansa, ha kul, leka lekar, dela historier och skratta?
Hehe, satt just med den tanken.
Täk om man bara kunde vara överens om att man inte är överens. Att man tänker och därför handlar olika.
