Om barn på bröllop

Hej! Jag HAR läst hela tråden, men det tog ett tag :-P

Angående den tiden som Magdalena Ribbing talade om så har jag för mig att det är efter 1950 iaf. Tror dock som vissa säger att det kan bero på umgängeskrets. Min pappa föddes 1951. Farmor och farfar (bodde i Stockholm) var ofta på middagar och baler och dylika tillställningar där barn aldrig var tillåtna. Hade de en fest hemma så brukade pappa få vara med 0,5-1 h och då brukade han typ ha något ansvarsområde som hänga kappor eller bjuda på snittar. Så det var inte så fasligt länge sedan.

När jag växte upp (f. 85) var jag nästan alltid medbjuden på fester, men de var oftast hemma hos folk och inte i en annan lokal. Betedde mig naturligtvis exemplariskt Kommer dock ihåg en fest jag inte fick följa med på men jag hade trevligt den kvällen ändå.

Sen tillhör jag en av de där svåra barnen som inte kunde lämnas till vem som helst. Oftast gick det bra med farmor och mormor men vid ett antal tillfällen så kände jag mig inte ens trygg med dem och då fick mamma och pappa helt sonika resa 20 mil (enkel resa) och hämta mig. Jag kände mig inte heller trygg ensam med pappa förrän jag var ca 12 år. Jag har minnen som upprör mig än idag från ett av de få tillfällen då mamma lämnade mig ensam med pappa. Hon ville sjunga i kör och var borta från 18-21. Under tiden grät jag konstant och hysteriskt även fast pappa försökte leka med mig, bada, se på film, pyssla etc. Han var typ ett nervvrak när hon kom hem och jag kunde somna efter typ 2 h till. Needless to say - mamma gick inte till kören mer. Sen kan iofs detta bero på att mamma var på en mycket lång sjukhusvistelse när jag var mindre där jag inte hade möjlighet att träffa henne (var övertygad om att hon var död) så jag var nog extra rädd när hon var borta. Så har man ett sånt barn så har jag full förståelse för att kan det nog bli svårt med barnvakt.

Nu har vi valt att ha barn på vårt bröllop och ett barnrum där de kan leka och titta på film etc. Egentligen hade vi velat ha barnfritt men min syster är 17 år och min bror 12 år och m2b's syster har även några små och de vill vi ha med. Personligen tycker jag inte att det är okej att bjuda enbart nära släkts barn eller ens ha med egna barn på en barnfri tillställning. Det känns lite dubbelmoral så det fick bli med barn (sedan hoppas man att föräldrar som vet att deras barn inte kan bete sig inser detta och lämnar dem med barnvakt).

Jag tycker att man absolut måste få bestämma att ha barnfritt och anledningen kan man ibland tycka vara konstig men den får man respektera anser jag. Skulle det t.ex. inbjudas till ett helvegetariskt bröllop för att brudparet är emot att man äter kött får man välja om man vill komma under de förutsättningarna men man kommer inte med en grillad köttbit att lägga på tallriken. Och på ett alkoholfritt tar man bara inte med en plunta alkohol.

Jag blir helt chockad av många av era berättelser - folk som blir sura för att det är barnfritt eller bröllopspar som blir sura för att man tackar nej (förutsatt att man gjort det vänligt). Hoppas att vår bröllopsdag inte blir alltför störd av barn. Ledsen att det blev så långt >.

Det beror väl lite på ens familjesituation när man gifter sig. Vi har t.ex. inte skaffat barn än så för oss så blir det mer som en fest med kompisarna, dans och party och glädje.

Länge innebar ju giftermål att man tog steget in i vuxenlivet eftersom man gifte sig rätt ungt och då var det ju en vuxenfest där barn inte brukade vara inbjudna. Numera skiljer nog det sig beroende på umgängeskrets och hur ens egna föräldrar gjort under uppväxten.

Jag tyckte att jag svarade men jag försöker igen. För oss är det nog mer som en kompisfest med mycket alkohol och dans för att fira att vi gifter oss. Jag vet att vi kommer försöka ta det lite lugnt med alkoholen men jag känner också våra kompisar, där snittåldern är ca 24 år, inte de mest förståndiga med alkohol alltid. Om jag räknar på vår dricka till maten så kommer de åtminstone konsumera 2 glas mousserande, 3 glas vin och 1 6 cl avec inom loppet av 3 timmar. Baren kommer också att vara öppen så under den tiden kan de dessutom dricka mer än så därifrån. Alla får helt enkelt dricka efter eget huvud. Under de tre timmarna så kommer vi ha en sittande middag med 1 5 minuters bensträckare i timmen, övriga tiden vill vi ha en vuxen middag med tal och sånt där gästerna sitter på sina platser och inte springer runt.

Nu kommer ju vi att ha ett fåtal barn där av anledningar som jag redovisade i tidigare inlägg. Dessa har ett eget rum att vara i där de kan leka eller titta på film där det även finns sovplats. Men de får ju också vara med under festen och middagen om de vill så länge som de håller sig till festens parametrar. Men hade vi kunnat ha barnfritt så hade vi hellre haft det. Dels p.g.a. alkoholmängden som konsumeras, dels p.g.a. att vi vill att middagen ska vara lugn. Nu hoppas jag ju att den blir det ändå men lite färre treåringar med spring i benen hade nog underlättat

Om man ser det så här då. Vi tar steget in i vuxenlivet och vill då ha en vuxenfest. Vi har inte skaffat barn än och kommer ha nog med fester där det kommer finnas barn, bl.a. våra, senare. Vi firar nog att vi 2 valt att leva med varandra resten av livet. Familj är för oss när vi väljer att skaffa barn även fast vissa säkert skulle se oss som familj redan idag. Vi firar att 2 personer valt att vara tillsammans och för alltid associeras med den andra av deras kärlek till varandra.

Förstår vad du menar med att dina små släktingar fortfarande är dina släktingar. Det stämmer ju verkligen. Tror bara att folk känner att behållningen av deras närvaro inte är så stor just när de är små. De är ju gulliga men samtalsämnena blir en aning annorlunda med dem än med vuxna typ.

Inte tycker jag att du ska RÄKNA med att vissa inte vill komma i den bemärkelsen att du bjuder in fler än ni har plats till eller råd till eftersom det är mycket möjligt att alla tackar ja. Däremot ska du nog vara beredd på möjligheten att vissa inte vill komma under de förutsättningar som du bjuder in till på samma sätt som jag vet vissa av våra gäster inte skulle komma om det bjöds på helvegetarisk mat, inte serverades alkohol eller vigseln skedde i kyrkan. Är man en principfast person så kanske man inte kan låta dessa principer gå åt sidan trots att det är ett bröllop. Det betyder ju inte att dessa personer inte är lyckliga för er skull, de vill bara inte komma på festen. Man får tacka nej till bröllop av vilken anledning som helst, oavsett hur dålig andra nu tycker att den är. Det är ju inte ett avkrävande av närvaro, då hade man ju kunnat skippa osa helt och hållet, utan just en inbjudan.
Hoppas jag förklarat det så ni förstår vad jag menar iaf

Jag tror absolut att alla faktiskt blir glada för att bli inbjudna oavsett om de sen har möjlighet att komma eller inte. Sedan menar jag absolut inte att de ska bli sura utan bara kanske känna att vi vill inte komma utan våra barn och då måste vi tyvärr tacka nej. Jag vet som sagt personer i vår vänskapskrets som faktiskt inte kan tänka sig att gå in i en kyrka, de hade tackat nej om vi hade valt det men de hade absolut inte blivit sura om vi valt det utan fortfarande extremt lyckliga för att vi ska gifta oss och att de ändå kom på tal som gäster.

Alltså jag anser att man inte som gäst ska bli sur för att brudparet valt att utforma sitt bröllop på ett visst sätt. Jag anser inte heller att man som brudpar kan bli sur för att en gäst vänligt tackar nej under de omständigheter man bjuder in under eller av andra skäl. Visst kan man bli ledsen för att en gäst tackar nej om man väldigt gärna ville ha dem där, men sur då är det ju snarare som att man avkräver närvaro och det är ju faktiskt en inbjudan.

Hoppas du förstår vad jag menar annars får du fråga, jag förklarar gärna om jag bara kan sätta ord på mina tankar.

Jag menar t.ex. om man är ett par som arbetar mycket (6 dagar i veckan 15 h per dag är inte omöjligt för vissa yrken). Då kanske man har som princip att all fritid spenderar vi med barnen. Då kanske de känner att de inte vill komma p.g.a. deras princip och istället spendera veckans lediga dag med familjen. Det känner inte jag att jag kan ha några åsikter om. Sedan förutsätter ju jag att alla tackar nej på ett trevligt sätt och skickar ett fint lycko-önskningstelegram eller så på dagen.