Om barn på bröllop
Hej! Jag HAR läst hela tråden, men det tog ett tag :-P
Angående den tiden som Magdalena Ribbing talade om så har jag för mig att det är efter 1950 iaf. Tror dock som vissa säger att det kan bero på umgängeskrets. Min pappa föddes 1951. Farmor och farfar (bodde i Stockholm) var ofta på middagar och baler och dylika tillställningar där barn aldrig var tillåtna. Hade de en fest hemma så brukade pappa få vara med 0,5-1 h och då brukade han typ ha något ansvarsområde som hänga kappor eller bjuda på snittar. Så det var inte så fasligt länge sedan.
När jag växte upp (f. 85) var jag nästan alltid medbjuden på fester, men de var oftast hemma hos folk och inte i en annan lokal. Betedde mig naturligtvis exemplariskt Kommer dock ihåg en fest jag inte fick följa med på men jag hade trevligt den kvällen ändå.
Sen tillhör jag en av de där svåra barnen som inte kunde lämnas till vem som helst. Oftast gick det bra med farmor och mormor men vid ett antal tillfällen så kände jag mig inte ens trygg med dem och då fick mamma och pappa helt sonika resa 20 mil (enkel resa) och hämta mig. Jag kände mig inte heller trygg ensam med pappa förrän jag var ca 12 år. Jag har minnen som upprör mig än idag från ett av de få tillfällen då mamma lämnade mig ensam med pappa. Hon ville sjunga i kör och var borta från 18-21. Under tiden grät jag konstant och hysteriskt även fast pappa försökte leka med mig, bada, se på film, pyssla etc. Han var typ ett nervvrak när hon kom hem och jag kunde somna efter typ 2 h till. Needless to say - mamma gick inte till kören mer. Sen kan iofs detta bero på att mamma var på en mycket lång sjukhusvistelse när jag var mindre där jag inte hade möjlighet att träffa henne (var övertygad om att hon var död) så jag var nog extra rädd när hon var borta. Så har man ett sånt barn så har jag full förståelse för att kan det nog bli svårt med barnvakt.
Nu har vi valt att ha barn på vårt bröllop och ett barnrum där de kan leka och titta på film etc. Egentligen hade vi velat ha barnfritt men min syster är 17 år och min bror 12 år och m2b's syster har även några små och de vill vi ha med. Personligen tycker jag inte att det är okej att bjuda enbart nära släkts barn eller ens ha med egna barn på en barnfri tillställning. Det känns lite dubbelmoral så det fick bli med barn (sedan hoppas man att föräldrar som vet att deras barn inte kan bete sig inser detta och lämnar dem med barnvakt).
Jag tycker att man absolut måste få bestämma att ha barnfritt och anledningen kan man ibland tycka vara konstig men den får man respektera anser jag. Skulle det t.ex. inbjudas till ett helvegetariskt bröllop för att brudparet är emot att man äter kött får man välja om man vill komma under de förutsättningarna men man kommer inte med en grillad köttbit att lägga på tallriken. Och på ett alkoholfritt tar man bara inte med en plunta alkohol.
Jag blir helt chockad av många av era berättelser - folk som blir sura för att det är barnfritt eller bröllopspar som blir sura för att man tackar nej (förutsatt att man gjort det vänligt). Hoppas att vår bröllopsdag inte blir alltför störd av barn. Ledsen att det blev så långt >.