• Andelle

    Om barn på bröllop

    Jag har flera anledningar till att inte bjuda barn till vårt bröllop men du nämner egentligen ingen av dem.

    1. Den bröllopsfest vi planerar är helt enkelt inte lämplig för barn, det kommer drickas alkohol, spelas hög musik samt pågå en bra bit efter midnatt. Ungefär som på krogen, och dit tar man sällan med sig barn, eller hur?

    2. Vi vill att våra vuxna vänner ska kunna koppla av och vara fullt närvarande, inte behöva gå ifrån för att byta blöjor eller trösta ledsna barn alt. leka med dem.

    3. Och precis som vi inte bjuder avlägsna släktingar, min farmor som är dement, mormors katt, fästmannens farmor som har svår tinnitus eller andra som troligtvis inte skulle tillföra så mycket eller ens ha kul så bjuder vi inte barn, vi vill helt enkelt inte ha dem på mitt bröllop.

    Sen förstår jag inte varför man inte kan acceptera att olika situationer passar för olika människor. Jag förväntar mig inte att bli bjuden på barnkalas, jag är inget barn och hör således inte hemma på ett barnkalas. Inte gör jag någon stor affär av något som är så logiskt.

  • Andelle

    Vad fint att du läser allt bokstavligt.
    Jag kan jämföra med vilken festlig afton som helst, firmafest, 40-årskalas osv. Ska man ta med sig barn till dessa tillställningar oxå?

    Och även om våra gäster inte är främlingar för oss så betyder det ju inte att alla känner varandra och särskilt inte barnen i bekantskapskretsen.

    Vad vi som vuxna uppskattar som aggressivt eller skrämmande är knappast samma saker som skrämmer barn. En överförfriskad tant/farbror som vänligt klappar ett barn på huvudet kan mycket väl vara obehagligt även om tanken är god.

  • Andelle
    hernameispekka skrev 2010-03-09 00:50:33 följande:
    Jag kan itne riktigt hålla med dig... (jag respekterar men håller inte med!)

    1. Alkohol beror ju på i vilken mängd. Och om det är i den mängden så barnen inte tål att vara i närheten kan jag inte låta bli att höja lite på ögonbrynet.. Känns som en onödig grej att "supa" på sitt bröllop. Antar att man kommer vara hög på glädje och om man inte kan slappna av med vänner utan alkohol verkar det inte vara ett så värst roligt umgänge![/citat]

    Jag är av den åsikten att barn inte ska behöva bli utsatta för berusade människor. Berusad kan man bli av 2-3 glas vin vilket de flesta nog tycker är en ganska normal konsumtion på ett bröllop. Självklart är man inte redlöst packad, men personligheten ändras tillräckligt för att kunna skrämma eller ge ett barn obehagskänslor.

    [citat]2. Många barn tycker det är kul att vara på dessa tillställningar och beteer sig bra (som sagt inte vuxet men bra) och föräldrar vet ju själv hur deras barn fungerar så om man vet med sig att barnet inte klarar av det så får man vara smart att hitta en lösning själv.[/citat]

    Det tycker säkert det är jättekul (tills de blir trötta och måste nattas osv), men inte jag ;)

    Jag har ytliga bekanta som nog oxå skulle tycka det var kul men det betyder inte att jag kommer bjuda dem bara för det.

    [citat]3. Detta beror ju på storlek. Men det ÄR självklart att bjuda farmor/mormor för även om de inte hör/minns så är det ändå viktigt. Speciellt för farmorn. att bara se hennes barnbarn gifta sig är en stor grej. Och likaså med barn. Om det är nära släkt och liknande är de lika mycket vänner som fasterns man etc.
    Har du en dement farmor eller en med tinnitus?

    Menar du verkligen att jag ska låta min 90-åriga farmor med alzheimers som bor på ett demensboende med låsta dörrar och inte kommer ihåg vem jag eller ens min pappa är åka 60 mil för att gå på mitt bröllop?

    Och att fästmannens farmor som inte klarar av sällskap på fler än 3 personer för att det blir för stimmigt och jobbigt med hennes tinnitus ska sitta på en middag med över 40 personer i flera timmar? Hon som inte ens går utanför sin lgh för att handla eller har bevistat någon släktsammankomst de senaste 15 åren.

    Jag förstår att du utgår från dina släktförhållanden och de ser kanske annorlunda ut. Men så här ser mina ut och tro mig det finns inget som skulle gör mig lyckligare än att ha med min farmor men det är bara inte humant att utsätta en gammal totalsnurrig människa för en fest långt borta bara för att jag vill.
  • Andelle

    jag fick visst inte till citatfunktionen försöker igen.

    1. Jag är av den åsikten att barn inte ska behöva bli utsatta för berusade människor. Berusad kan man bli av 2-3 glas vin vilket de flesta nog tycker är en ganska normal konsumtion på ett bröllop. Självklart är man inte redlöst packad, men personligheten ändras tillräckligt för att kunna skrämma eller ge ett barn obehagskänslor.

    2. Det tycker säkert det är jättekul (tills de blir trötta och måste nattas osv), men inte jag ;)

    Jag har ytliga bekanta som nog oxå skulle tycka det var kul men det betyder inte att jag kommer bjuda dem bara för det.

    3. Har du en dement farmor eller en med tinnitus?

    Menar du verkligen att jag ska låta min 90-åriga farmor med alzheimers som bor på ett demensboende med låsta dörrar och inte kommer ihåg vem jag eller ens min pappa är åka 60 mil för att gå på mitt bröllop?

    Och att fästmannens farmor som inte klarar av sällskap på fler än 3 personer för att det blir för stimmigt och jobbigt med hennes tinnitus ska sitta på en middag med över 40 personer i flera timmar? Hon som inte ens går utanför sin lgh för att handla eller har bevistat någon släktsammankomst de senaste 15 åren.

    Jag förstår att du utgår från dina släktförhållanden och de ser kanske annorlunda ut. Men så här ser mina ut och tro mig det finns inget som skulle gör mig lyckligare än att ha med min farmor men det är bara inte humant att utsätta en gammal totalsnurrig människa för en fest långt borta bara för att jag vill.

  • Andelle
    hernameispekka skrev 2010-03-09 01:51:24 följande:
    Och det med barn är ju mycket med hur mycket man gillar barn. Jag kan sitta och le en hel bussresa åt barn som sjunger eller liknande och tycker bara sådant beteende är gulligt och kan vara en isbrytare.. men det är ju helt personligt och det jag skrev är bara vad jag tycker :) Du får självklart ha dina egna åsikter :)
    Så du menar att de som vill ha barnfria bröllop inte gillar barn tillräckligt mycket?

    Som jag skrev tidigare, vissa tillställningar är bara inte lämpade för barn. För mig är mitt bröllop en sådan tillställning. Vad andra gör med sina bröllop struntar jag i, jag bryr mig inte om deras färgteman eller skoval heller.

    Jag kan bara inte se vad en 1-2-åring kan få ut av att komma på mitt bröllop, skolbarn och äldre kan jag kanske förstå men några såna finns inte i vänkretsen.

    O visst är barn som sjunger gulliga, men barn som skriker oavbrutet i 3 timmar är det inte. Jag hade inte accepterat att nån av de vuxna gästerna betett sig så och barn kommer tyvärr inte med skrikfrigaranti så de får stanna hemma.
  • Andelle
    Sebastiána skrev 2010-03-09 21:45:27 följande:
    Det är kanske det som är skillnaden. Några ser det som en familjehögtid och andra ser det som en vuxenfest.
    Huvudet på spiken.

    Jag kommer från en geografiskt utspridd släkt med stora ålderskillnader, min äldste kusin är t ex. jämnårig med min mamma och min äldste morbror lika gammal som min blivandes mormor. Sist hela släkten samlades var på mormors begravning för 5 år sedan, att vi ses så sällan beror inte på osämja eller så men vi bor långt ifrån varann och känner väl helt enkelt inget behov av att umgås. Visst kan man tycka att ett bröllop är ett ypperligt tillfälle att samla alla igen men jag spenderar mycket hellre min bröllopsdag tillsammans med människor som verkligen betyder något för mig och som jag umgås med av fri vilja. Hade vi satsat på ett stort bröllop hade det varit skillnad, men vi vill ha det litet och intimt (40 gäster) och då går släkt och barn bort.

    Så för mig är bröllopet definitivt en vuxenfest (vigseln startar 16.30 vilket oxå är en hint) där flertalet av gästerna är vänner, givetvis är våra familjer bjudna men vid kusiner och mostrar etc. har vi dragit gränsen. Okej en moster är bjuden men hon räknas mer som storasyster till min m2b.
  • Andelle
    födelsedagsbrud skrev 2010-03-10 16:55:59 följande:
      Jag håller med Fru Stolpe i det hon säger...Vi har oxå tackat nej..och det har lett till en del tråkigheter...hur ego får en brud vara?????
    Tackar du nej till jobbets personalfest också om du inte får ta med barnen?

    Hur ego får en gäst vara undrar jag istället...
  • Andelle
    Skuggan skrev 2010-03-10 20:02:30 följande:
    Ja, om omständigheterna kräver det. En inbjudan är en inbjudan och inte en inkallelse med närvaroplikt. Hur ego får man vara som brudpar?
    Jävligt ego skulle jag tro ;)
    Hela bröllopskarusellen är ju så ego det kan bli.

    Jag vet vad en inbjudan är och om gäster skulle känna sig tvingade att tacka ja kan man väl lika gärna vara utan dem.
    Men att tacka nej som principsak eller markering för att ens barn inte är bjudna känns bara så märkligt. Har man ingen möjlighet till barnvakt är det såklart en annan sak. Men om det bara är för att man inte är nöjd med arrangemanget känns det lite barnsligt, pun intended.

    Jag undrar om folk blir lika sura om tillställningen i fråga hade varit en begravning, även där brukar barn vara oönskade, skulle ni ifrågasätta det beslutet oxå?
  • Andelle

    Det finns hör och häpna en zon mellan suparfest och 2-3 glas vin till maten. Skulle tro att de flesta bröllopsfester hamnar i den kategorin och nej jag tycker inte den är lämplig för små barn. Även om jag håller med om att det är vettigt att barn får en balanserad bild av hur man dricker alkohol så tycker jag inte att ett bröllop är helt rätt situation för detta.

    Du tycker att ett bröllop är en familjehögtid vad nu det är, menar du som jul eller midsommar då?

    Skillnaden mellan dessa familjehögtider och ett bröllop är att de ofta äger rum hemma hos någon, bröllop gör det vanligtvis inte. Det är stor skillnad på att ha med barn och sedan natta dem när man träffas hemma hos familjen eller släkten mot när man är i en hyrd lokal.

    Personligen skulle jag tycka att det vore jättetrist om en del av gästerna skulle behöva åka hem/gå ifrån mitt i middagen för att natta sin barn. Känner jag mina gäster rätt är de av samma åsikt så detta kommer inte bli ett problem för oss turligt nog.

  • Andelle
    BlackWIngedAngel skrev 2010-03-13 19:53:26 följande:
    Andelle: Nej jag menar inte som jul, utan visst är det något i särklass eftersom det bara ska vara en enda gång. Lite som dop kan man väl säga. För mig är bröllop den dag då man firar att man blir en familj och då känns det självklart för mig att ha familjen runt mig.
    Om inte jul är en familjehögtid så vet jag inte vad en familjehögtid är tror jag.

    Vem har sagt något om att välja bort familj? Men än så länge finns det bara ett barn i närmsta familjen och hon kommer bara vara 9 månader när vi gifter oss, tror varken hon kommer minnas vårt bröllop eller ha kul på festen så för att alla ska bli nöjda får hon stanna hemma med barnvakt. Hade hon varit 9 år kanske vi hade övervägt att bjuda henne, men mindre barn än så anser jag mest vara störande i bröllopssammanhang. Kanske borde tillägga att jag inte avskyr barn det minsta, tvärtom är jag den som gärna sitter vid barnbordet om det finns ett sådant men var sak har sin plats. Jag tar inte med min pappa när jag har singstar-kväll med tjejkompisarna eller min lillebror när jag ska till gynekologen heller.
  • Andelle

    OMG. Detta börjar likna FamiljeLiv

  • Andelle
    Sebastiána skrev 2010-03-20 18:20:31 följande:
    Alltså: Om man ser bröllopet som en familjefest vill man ha barn med. Om man ser bröllopet som en vuxenfest vill man inte ha barn med. Svårare än så är det inte!
    En väldigt bra sammanfattning. Kan inte alla ta varann i hand och sjunga "We Shall Overcome" nu?
  • Andelle
    BlackWIngedAngel skrev 2010-03-22 18:45:02 följande:
    En fråga till er som anser att bröllop är en vuxenfest: För mig betyder bröllopsfesten just att man firar att man blir en familj. Vad handlar bröllop om för er?
    Vad har det med saken att göra?

    Menar du att man inte kan vara en familj utan barn? Många som gifter sig idag är nöjda med att vara två, de har inga planer på att utöka med barn. Och en hel del andra kan inte få barn, är de inte familjer då eller?
  • Andelle
    BlackWIngedAngel skrev 2010-03-23 10:20:41 följande:
    Det jag upplevde att jag inte hade fått förklarat för mig är hur man ser på bröllopet i sig. Om man inte firar att man blir en familj, vad firar man då? Det är väl principen kring det jag inte helt har förstått. För mig är mina små släktingar inte mindre mina släktingar än de stora osv.
    Menar du att man inte kan fira att man blir en familj utan att ALLA i ens respektive familjer är med? Jag förstår verkligen inte vad du är ute efter, men har jag förstått dig rätt då?

    Personligen känns inte direkt bröllopet som det som gör oss till en familj. Jag räknar redan min fästman som min familj och för mig har det enbart med oss att göra, inte behöver vi ha vår släkt runt oss för att bekräfta det.

    En vigsel är en juridisk handling som i vårat (och många andras) fall följs av en fest, men att det skulle ha något med vår släkt att göra tycker jag inte. Att vi däremot bjudit delar av släkten handlar om att de står oss nära, precis som de vänner vi bjudit gör. Den släkt som vi inte känner oss så nära till är inte bjudna.

    Och varför inte barn är bjudna har vi ju redan tröskat igenom i 25 sidor så jag ids inte förklara en gång till. Har du inte förstått nu kommer du nog tyvärr aldrig göra det.
  • Andelle
    Nordiskbrud skrev 2010-03-23 14:32:54 följande:
    ...Och jag kan säga att det är bara på FL och här på BT jag stött på den här uppfattningen att barn måste vara med överallt och till varje pris. Något jag faktiskt fortfarande finner vara en väldigt märklig uppfattning.
    Amen. Väldigt klokt inlägg.
Svar på tråden Om barn på bröllop