Om barn på bröllop

Sen förstår jag att en del tycker det är jobbigt att vara själva med sin egna barn...

Varför ska syskonbarn särbehandlas? Jag personligen tycker alla barn eller inga barn, förstår att det blir höjda ögonbryn om man handplockar lite i den frågan, men alla gör väl också som de vill.Vi valde inga, där med inte våra egna barn, syskonbarn, kusiners barn eller vänners. Barnfritt är barnfritt, punkt slut. Jag accepterar det och löser det efter bästa förmåga om vi får inbjudan till något utan barnen och förväntar mig det samma från andra när jag bjuder in till barnfritt. Jag gnäller inte över det när vi "råkar ut" för en dylik inbjudan och förväntar mig att andra inte gör det mot mig. (Och nej, att våra egna barn inte var med är inte pga av att vi inte älskar dem över allt annat det berode enbart på att de bara är 1 resp 2 år och inte skulle klarat av en lång formell middag - de lägger sig då middagen började dessutom och då skulle de ändå behövt ha en barnvakt eftersom lokalen vi var i inte skulle fungerat att sova i, de skulle då behövt sova i ett hotellrum med barnvakt eftersom jag aldrig skulle lägga dem och sedan lämna dem där. Då hade de det mycket bättre hemma med en barnvakt de är trygga med och som lekte med dem och sedan lade dem i sina egna sängar ).

Fast man blir inte full på något glas vin..

Hehe, du jag tror inte nån uppfostran biter på att barn någon gång kommer bete sig som snorungar.

En väldigt bra sammanfattning. Kan inte alla ta varann i hand och sjunga "We Shall Overcome" nu?

En fråga till er som anser att bröllop är en vuxenfest: För mig betyder bröllopsfesten just att man firar att man blir en familj. Vad handlar bröllop om för er?

Rufsas, Andelle, JustMeAndMyLove:Försvarstonen känns hård. Det var inte ett angrepp, utan en fråga. Självklart finns många typer av familjekonstallationer. JustMeAndMyLove; Jag har inte heller påstått att någon här älskar barn mindre än någon annan. Andelle; Nej självklart måste man inte HA barn för att vara en familj.Eldstad: Jag har inte heller några egna barn.Det jag menade är att när JAG och MIN BLIVANDE MAKE gifter oss så handlar den bröllopsfesten om att vi firar att vi blir EN familj. Därmed känns det också naturligt att bjuda in de som är familj eller som står oss lika nära (man kanske kan kalla det emotionell familj). Och alla familjer som kommer har naturligtvis inte samma konstellation. En del är förlovade eller gifta, andra har barn, en del har både och, och en del är ensamstående föräldrar, singlar eller par. Familjekonstallationen är inte viktig i sig, utan vi vill att alla familjemedlemmar ska vara välkomna eftersom det är just familj VI firar att vi blir.Eftersom jag inte fått svar utan bara frågor på fråga så är min fråga fortfarande, hur man tänker kring bröllop annars om man inte tänker som jag?

För oss var det väldigt enkelt.Självklart blir det onödigt dyrt med massor av barn på festen som man faktiskt knappt känner eller har någon relation till. I vårt fall hade vi 120 gäster, skulle alla ha tagit med sina barn så hade det varit 80 stycken barn på festen. Den hade definitivt sett helt annorlunda ut då.Vi hade alltså att välja på:1. Alla våra vänner och kära + barn = 200 personer.2. Alla våra vänner och kära = 120 personer.3. Välja bort en stor del av våra vänner och låta bara en del komma fast med barn = 120 personer.Alternativ ett kräver oerhört mycket mer utrymme och pengar. Dessutom blir det väldigt stökigt, det blir ju en mindre skola som skulle vara med på festen. 80 barn skulle knappast sitta stilla och njuta av maten, det skulle bli spring, gnäll och stök. Det hade varit oerhört svårt att fixa övernattning till alla. En annan anledning var att vi hade festen intill en sjö med kraftstation, jag ville inte att någon skulle drunkna, så de som hade med sig barn (några hade såklart det, alla kan inte lämna bort barnen) fick lova att hela tiden ha koll på dem. (Detta struntade en gäst i som dessutom erbjöd sig att passa vår 4-åring en stund på förmiddagen. Plötsligt fick vi se henne + deras femåring springande helt utan någon vuxen ute vid sjön. De tyckte att femåringen kunde passa vår fyraåring. ) Alternativ två som vi valde innebar en helt underbar fest, vi hade råd, plats för både fest och övernattning och relativt lugnt.Alternativ tre hade inneburit att välja bort personer som jag aldrig hade velat vara utan på vårt bröllop och istället bjuda en massa för oss helt okända människor (barn) som dessutom kan vara besvärliga. Det kanske kan verka ologiskt, vi bjöd t ex alla respektive även om vi aldrig hade träffat dem, det var däremot självklart för oss. Frågan är om vi hade bjudit in 80 stycken respektive som vi inte kände och som med stor sannolikhet skulle gnälla över maten, springa runt och stoja under middagen, vara övertrötta klockan 9 på kvällen och somna på en soffa eller gå hem och lägga sig så tidigt och som dessutom inte ens kunde läsa festhäftet och sjunga med i sångerna!

Det jag upplevde att jag inte hade fått förklarat för mig är hur man ser på bröllopet i sig. Om man inte firar att man blir en familj, vad firar man då? Det är väl principen kring det jag inte helt har förstått. För mig är mina små släktingar inte mindre mina släktingar än de stora osv.