Om barn på bröllop
Jag är inte riktigt säker på hur det var ett svar på det jag skrev dock.?
Jag är inte riktigt säker på hur det var ett svar på det jag skrev dock.?
Det låter ju i och för sig hemskt tråkigt med alla dessa bråk och stök.
Har aldrig upplevt dessa problem personligen dock. Visst låter och leker barn mer än vuxna, det är ju självklart. Och det är väl inte omöjligt att ett spädbarn kan gråta under vigseln så att en förälder måste gå ut, men värre än så har det nog aldrig varit faktiskt.
Andelle: Nej jag menar inte som jul, utan visst är det något i särklass eftersom det bara ska vara en enda gång. Lite som dop kan man väl säga. För mig är bröllop den dag då man firar att man blir en familj och då känns det självklart för mig att ha familjen runt mig.
Jaha. Fast min poäng var ju att om man bjuder barn som man står riktigt nära och man står riktigt nära någon kompis barn och bjuder dem, så kan ju resultatet bli att ex andra vänner som inte fick ta med sina barn tycka att det känns konstigt att man favoriserar vissa kompisar.
Jag sa inte att jul INTE var en familjehögtid, utan bara att bröllop inte är SOM jul. Jul händer ju varje år och är därav väldigt långt ifrån lika speciellt. Men visst tycker jag att båda är tillfällen som man firar med familjen.
Sedan tycker jag att jämförelser med gynekologbesök och singstar-kväll med tjejkompisarna känns fånig eftersom det är väldigt långt ifrån diskussionen vi har. Dessa tillfällen har ju absolut ingenting med familjehögtider att göra, vilket var det vi diskuterade innan.
Jag har inte sagt att du behöver ta med dig folk på allt du gör, eller ta med barn till allt du gör. Det jag diskuterar är bröllop, ett tillfälle när man tillsammans med nära firar att man blir just en familj. Det är knappast jämförbart med ett gynekologbesök.
Om Ribbing talade om 1800-talet så kan jag naturligtvis inte uttala mig, men annars är det nog mer från umgängeskrets till umgängeskrets än en tidsfråga. I vår släkt har barnen varit med på bröllop under hela 1900-talet i alla fall.
En fråga till er som anser att bröllop är en vuxenfest:
För mig betyder bröllopsfesten just att man firar att man blir en familj. Vad handlar bröllop om för er?
Rufsas, Andelle, JustMeAndMyLove:
Försvarstonen känns hård. Det var inte ett angrepp, utan en fråga. Självklart finns många typer av familjekonstallationer.
JustMeAndMyLove; Jag har inte heller påstått att någon här älskar barn mindre än någon annan.
Andelle; Nej självklart måste man inte HA barn för att vara en familj.
Eldstad: Jag har inte heller några egna barn.
Det jag menade är att när JAG och MIN BLIVANDE MAKE gifter oss så handlar den bröllopsfesten om att vi firar att vi blir EN familj. Därmed känns det också naturligt att bjuda in de som är familj eller som står oss lika nära (man kanske kan kalla det emotionell familj). Och alla familjer som kommer har naturligtvis inte samma konstellation. En del är förlovade eller gifta, andra har barn, en del har både och, och en del är ensamstående föräldrar, singlar eller par. Familjekonstallationen är inte viktig i sig, utan vi vill att alla familjemedlemmar ska vara välkomna eftersom det är just familj VI firar att vi blir.
Eftersom jag inte fått svar utan bara frågor på fråga så är min fråga fortfarande, hur man tänker kring bröllop annars om man inte tänker som jag?
Jag är inte riktigt säker på vad du försöker få fram med inlägget, men jag säger inte att det är en släktmiddag, utan en släktfest och absolut inte att den ska ta slut vid åtta!
Vår dag i Höst skrev 2010-03-22 21:28:16 följande:
Det jag upplevde att jag inte hade fått förklarat för mig är hur man ser på bröllopet i sig. Om man inte firar att man blir en familj, vad firar man då? Det är väl principen kring det jag inte helt har förstått.
För mig är mina små släktingar inte mindre mina släktingar än de stora osv.
Nej jag menar att det för mig känns naturligt att ha med alla de som jag räknar till familj (nära vänner inräknade i detta.)
Och frågan som jag ställde var hur ni såg på själva bröllopet, så nej jag har INTE bett dig förklara om just biten kring barn.
De barn som blir bjudna på vårt bröllop är antingen våra egna små släktingar eller barn till vänner som står oss så pass nära att vi ser dem som "extended family" (i brist på ett bra svenskt ord) och det begreppet gäller ju deras barn lika mkt som dem.
Man bjuder ju bara folk man känner så ur det perspektivet så är det bara vissa PERSONER som får komma. Men alla de familjer som är bjudna, är inklusive barn. Vi är alltså inte mer selektiva bland barnen än bland de vuxna. Så jag gör inte bedömningen åt någon förälder.
Jag firar inte julafton med alla mina släktingar heller. Vanligtvis brukar vi fira olika saker med olika delar av familjen, men jag firar faktiskt en bit av julen med vänner också. :)
Jag frågade bara vad det var man firade, vad man tycker att bröllop är för en själv. Det är ingen konstig fråga och om den upprör dig så behöver inte just du svara på den.
Prästen brukar fråga folk varför man döper sina barn. Min fråga var inte särskilt olik den.
Vi firar att vi blir en familj och det gör vi med "familjen". Inom det begreppet räknar vi släktingar, men även nära vänner.
Det borde du inte vara, du är ju trots av allt en av de som är frekvent behjälplig med att hålla den vid liv. :P
Det där med att inte "vilja" komma på barnfritt bröllop är ju också en svår tolkning tycker jag. En del människor vill kanske gå på festen men del vill INTE lämna sina barn ensamma eller hos barnvakt. Ex så tycker de kanske att barnen är för små, medan någon annan tycker att de klarar sig utmärkt med barnvakt i den åldern. Och då är tolkningsdelen; för dem är det kanske ett "kan inte" medan det för någon annan kan tolkas som ett "vill inte". (Vet inte om tankegången blev för luddig där, men jag hoppas ni förstod vad jag menade med att vill inte/kan inte nästan blir samma sak.)