Summan av allt, spring edition
Snörvel på er! Här hostar och snorar vi för fullt, men självklart med stil ;) Har målat naglarna i en laxrosa nyans, en liten homage till de svenska hollywoodfruarna i allmänhet och till Maria Montezuma i synnerhet, är det någon mer än jag som älskade avsnittet där hon satte sin lika dryga mamma att fluffa femtio rosetter till julpyntningen av vardagsrummet? Eller det, där hon ägnade en dag och engagerade flera väninnor för att hitta exakt rätt nyans av rosabegie läppstift?
Har nyss lämnat av monstret på dagis, hon och Fru F:s flicka ska gå på teater, sen åkte jag till vårt lilla hus för att bevittna den andra dagen av utgrävningar, bara för att se att monstermaskinerna på larvfötter har kört upp stora vallgravar i stenbeläggningen och knäckt asfalten på gatan! Iuh, en sån vill man inte ha på fötterna. Och nu måste vi typ lägga om hela infarten också. Vågar inte ens tänka på hur mycket problem som kommer att uppdagas längs vägen.
Helgen gick i snorets och snörvlandets tecken. I fredags tog mannen sin sista pappadag och vi åkte in till stan och köpte fina blekta jeans till mig och lunchade på hansacompagniet. I lördags var vi på lunch hos tvillingföräldrarna, de hade som vanligt lagat fantastisk mat med nybakat bröd till och hemgjord kokosglass till efterrätt. I söndags hade vi lekdejt med fru fräken, i övrigt gjorde inga större ansträngningar för den lille hade en smula feber. Igår åkte jag in till stan och handlade ett regnställ, det blev på tok för dyrt i smidig goretex (Marmot Minimalist, röd jacka och svarta byxor) och alldeles för avancerat för att gå ut och fingå i duggregn i limhamn men liksom, så går det när man knallar in till Naturcompagniet och låter sig duperas av vildmarksfreaks. Som vanligt pungar man ut med oerhörda summor för att känna sig som en bra förälder...
Nu ska jag pyssla vidare med lite foton, innan jag sticker iväg till BVC för en maratonvisit. Först ska jag gå på ett sk mammasamtal där de ska kolla om jag är en depressiv och olämplig förälder, sen ska lillmonstret vägas och mätas av en riktig doktor den här gången. Och jag ska sannolikt få bannor för att han än så länge inte fått i sig en droppe av de där D-dropparna... å andra sidan räcker det med en kvick blick på den lille blobben för att konstatera att han nog inte lider brist på något alls. Två månader gammal väger han nog omkring sex kilo och trots jobbig snuva och hosta så sover han faktiskt riktigt bra och ler och skrattar tappert, om än lite matt.
Nirå, hur mår ni? Kram, G