Fikasugna göteborgsfruar slutar aldrig att tjöta! Tråd 16.
Hej hej!
Nibla: Grattis till jobbet!! Gud, vad skönt att det löser sig efter ett tag!
Tillbaka igen i verkligheten. Någorlunda i alla fall. Siri ligger och sover så gott i sin säng, så nu kan jag passa på att pyssla med lite annat. Funderar på att tvätta fönster
Tänkte delge er en sammanfattning av vår veckas stora händelse:
Vi har ju firat påsk nere i Skåne och på vägen hem stannade vi till i Halmstad hos vänner för en fika. Väl ute på motorvägen kände jag att det gjorde lite ont i magen. Tänkte i mitt stilla sinne att det skulle vara längre mellan det onda än fyra minuter några veckor innan beräknat datum. Vi kom hem kl 22 till en ostädad lägenhet (det skulle fixas dagen efter) och tomt kylskåp (skulle också fixas dagen efter). När klockan var 3 på natten kunde jag knappt stå upp längre. Vi ringde in till Östra och bad att få komma dit. Eftersom Siri låg i säte tyckte de att det var bra om vi kom in så fort som möjligt. Sagt och gjort. kl 04 var vi installerade på förlossningen på Östra. Kl 06 var jag på röntgen för att mäta bäckenet och se om det var möjligt att föda på vanligt sätt. 45 minuter på en stenhård brits med snurriga röntgensköterskor och kraftiga värkar får en att riktigt lacka ur... "Du måste ligga helt stilla". Visst. Skitlätt när man ska ligga på sidan, helt rak med en stor j*vla linjal mellan benen och samtidigt ha kraftiga värkar... En av röntgensköterskorna frågade mig om jag var trött. Hon fick svaret: "Just nu är jag nog mest bara j*vligt irriterad på er"...
Det visade sig ganska snart att kombinationen stort bäcken och liten bebis = vanlig förlossning, om jag ville. Och det ville jag ju!
Vid kl 08 på morgonen den 5/4 befann vi oss på specialförlossningen. Jag fick förklarat för mig att rummet senare skulle fyllas av massor av folk eftersom det var en riskförlossning vi skulle vara med om. Kl 13 var jag öppen 4 cm och kl 1510 var det dags att börja jobba lite... Med två förlossningsläkare, två barnmorskor, 1 undersköterska, 1 barnsjuksköterska och 1 barnläkare på rummet kände vi oss ganska trygga med livet som sådant. Kl 1645 tittade lilla Siri ut med rumpan först. 2685 g och 47 cm lång, född i vecka 37+1. Hon var alldeles blå och lealös i armar och ben och togs snabbt om hand av ytterligare ett team av barnläkare som gav henne både syre och blodtransfusion. Hon repade sig ganska snabbt och jag var uppe och tittade på henne en halvtimma efter förlossningen. Eftersom jag varken var klippt eller sydd kunde jag gå (nästan) normalt . Efter att ha varit vaken i 39 timmar och knappt ätit något mer än en milkshake var man dock lite sliten.
Siri tillbringade natten på neonatalen men var såpass pigg och kry att hon blev utskriven redan på förmiddagen den 6/4.
Efter det har vi varit på specialBB i fyra dagar för att få ordning på allt med henne. Mig var det aldrig något större fel på så det var Siri som fick bestämma när vi skulle åka hem. Hon tyckte att det var lagom att åka hem på torsdag så att vi allihop kunde kolla på Criminal Minds. Duktig flicka!
Både barnmorska och förlossningsläkare har varit inne och tackat oss för att de fick vara med om en riktig sätesbjudning. Det är så sällan de förlöser sådana eftersom de allra flesta istället väljer att snittas. Jag ville ju testa mina smärtgränser, så det var inget snack om saken när jag fick välja mellan vanlig förlossning och snitt.
Siri är lite blå om rumpan men annars vid väldigt god vigör. Snäll och söt som en riktig sockerrumpa. Går under namnet Sirirumpan ...
Allt blir ju inte riktigt som man tänkt sig. Vändingsförsök på Östra den 7/4, tre veckors inplanerad semester, lite jobb, beräknat förlossningsdatum 24/4 och Varbergs BB blev istället inget vändningsförsök, ingen semester alls, 5/4 och Östra. Skönt att man gillar överraskningar! Tur att vi hann hämta vagnen nere i Malmö på långfredagen... Sängen fick vi snabbt skruva ihop på torsdagskvällen.
Måste bara berätta något festligt:
När jag låg och väntade på att bli röntgad var tv:n på nere på Röntgen. Den visade ett avsnitt av Saltkråkan med farbror Melker i full gas. Då var vi säkra på att det skulle bli en Melker! När vi sedan kom upp på förlossningsrummet presenterar sig undersköterskan. Hon hette Siri och var född i SÄTE! Då visste vi ju vad det skulle bli
Ironi: Toalettpappret på Östra är 1-lags returpapper som känns som sandpapper mot även vanlig hy...
Vem var närmast i vadet? Jag förstår ju att det inte är Bauti i alla fall . Som tröst kan jag säga att vi inte heller hade räknat med att få en påskkyckling (ja, hon har lite gulsot också...).
Ab: Tur att du hann få en bild på mig innan. Vi hann inte ens fota magen...
Om någon vill komma hit och hälsa på efter nästa vecka är ni hjärtligt välkomna!