September 2011!

Om exakt två veckor ska jag vara hos frissan!

Jag med! Så där rök en dag till i planeringen, ha ha. Men nu är det överstökat i alla fall, så nu kan jag planera saker igen och behöver inte fortsätta hålla lediga dagar tomma, som jag har gjort lite grann hittills.

Mina vänner känner mig verkligen väl. De förstod att jag inte skulle orka med så stort ståhej, så vi var ett mindre gäng hemma hos en kompis. Regnet var inget hinder för oss att gå och bada (åtminstone inte några av oss), sen var det hemmaspa för mig medan de fixade middagen, och sen kom en silversmed så att vi fick göra ett halsband, och sist men inte minst hade vi Singstar-turnering, något de vet att jag tycker är skitkul.

Hade jag inte haft migrän hela dagen hade det varit helt perfekt!

Shit, du har rätt, det är ju bara typ 1½ vecka kvar nu - vad hände med tiden???

Min käre fästman tyckte det var en bra idé att vara borta hela den här veckan på en kurs. Och sömmerskan (en kompis) verkade en smula förvirrad igår, hoppas hon inte glömmer bort att sy upp klänningen mitt i allt annat. Shit. Nu börjar jag få ont i magen!

Samma här, en vecka kvar, det är ju helt galet!
Det vi har kvar nu är:
Fixa det sista på vigselprogrammet och festhäftet, det börjar ta form, men nu hoppas jag bara att vi får igång den nya laserskrivaren vi köpte, annars sitter vi på pottkanten!
Få ordning på valsen. Det blir att träna ordentligt varje dag! Vi har en lektion till inbokad i början av veckan också.
Köpa vin, frakta det och alla annan dricka till festlokalen.
Min klänning måste bli klar - börjar få ångest över att kollegan som ska sy upp den har så mycket annat hela tiden, men jag träffar henne ikväll och hoppas då få höra att hon är klar med fållen. Annars kommer jag att börja hyperventilera, och det vill hon inte ha på sitt samvete!
Sen är det mest småsaker och detaljer.

Shit, om en vecka är jag redan fru X!

Oh no! Det skulle aldrig ha funkat för mig. Det är såååååå mycket kvar att göra innan lördag ju! Där ser man vikten av att planera och göra saker i förväg...

Jag har försökt börja tidigt och hade planerat att ha allting klart i väldigt god tid, men av någon anledning verkar alla i min omgivning sätta käppar i hjulen hela tiden, så nu är ju precis sådär stressad och frustrerad som jag INTE ville vara den här veckan!

ÄNTLIGEN är min klänning hemma, upplagd och klar! Nu kan jag lugna mina stackars nerver lite. Det mesta är faktiskt klart till på lördag, det är bara festprogrammen kvar. Men nu har vi fått igång den nya laserskrivaren och fästmannen har tagit hem en häftapparat från jobbet som klarar uppgiften, så nu är det bara att köra så snart vi skrivit färdigt!

Ja usch, jag brukar inte ha svårt att sova, men när det är något speciellt slår jag upp ögonen en gång i timmen och undrar om det är dags. Men man går väl på adrenalin hela dagen sen!
I natt slapp jag faktiskt mardrömmar för första gången på länge, jag tror det beror på att klänningen äntligen är färdig, vilket innebär att allt som är viktigt är klart.

Sen kan saker alltid gå fel ändå, hur bra man än har planerat. Man får planera och förutse så gott man kan i förväg, men sen när det väl är dags går det inte att göra mer, då är det bara att hålla i sig och åka med!

Ajajaj! Men penicillinet kommer åtminstone att hinna kicka in tills på lördag, så du kommer inte att ha så ont då. Fast å andra sidan kommer du inte att få dricka, och det är ju lite B...

Det där kom jag också på häromdagen att jag glömt bort. Letade lite i våras när jag var och handlade, men hittade inget jag gillade så jag tänkte ta det "sen". Nu är det försent att köpa på nätet, så jag tittade lite i affärerna när jag var ute i förrgår, men det verkar som att affärerna har bestämt sig för att nu är det höst och alla vill ha mysiga sovtröjor och flanellpyjamasar! Utbudet är förstås extra begränsat i storlek 48...

Så jag har bestämt mig för att sova naken, sen kommer det ju att finnas morgonrockar på rummet man kan dra på sig när roomservice kommer med frukosten.

När vi kommer till rummet kommer jag snabbt att byta om från tortyrgördeln till fintrosorna som matchar bh:n, men sen föreställer jag mig att man inte behåller kläderna på ändå. Tar nog iofs med mig ett favoritnattlinne  som är ganska nytt och fint, ifall jag fryser om axlarna på natten, vilket jag gör ibland eftersom jag envisas med att ha armarna ovanpå täcket.

Om jag har förstått det rätt är det snarast så att alkohol får penicillinet att fungera sämre. Och en penicillinkus bör man ju ta fullt ut för att inte basiluskerna ska bli resistenta enligt devisen "what doesn't kill you makes you stronger". Så om man absolut vill dricka när man tar penicillin bör man antagligen be doktorn om att få en extra lång kur eller något för att kompensera.

Floristen ringde just och berättade att grossisten skickat fel blommor.

*försöker låta bli att hyperventilera*

Tack och lov visade det sig att själva brudbuketten var rätt, det var hårblommorna och bordsdekorationerna som hade kommit i helt fel färg. Så jag fick välja mellan att ha rosor i fel färg eller hortensia i rätt färg i håret. Valde hortensian. Likadant på borden, där valde jag en annan blomsort i rätt färg istället.

Jag hade verkligen sett fram emot att ha rosor i håret, men, men. Det är ju faktiskt inte såna detaljer som är det viktiga.

Nu är det gjort! Och vi hade en helt underbar dag. Allt som var viktigt blev precis som vi hade tänkt oss. Vi var skitsnygga , vigseln var fin och solosångerna så vackra att man fick gåshud, maten var god, gästerna var glada och hade trevligt, drickat räckte, underhållningen var så suverän att folk spontant ställde sig upp och applåderade redan efter första låten, tårtan var både vacker och supersmaskig, och hotellrummet var jättefint med sköna sängar.

Några små saker gick snett...

På kvällen den sista dagen för att ge exakt antal till cateringen upptäckte jag att jag räknat fel och missat två gäster.

Dagen innan ringde floristen och sa att grossisten skickat kvistrosor i helt fel färg. Brudbuketten var ok, men hårblommorna och bordsblommorna fick bli andra sorter.

På morgonen när jag läser igenom det upptryckta festprogrammet upptäcker jag att det inte är den senaste versionen av bordsplaceringen. Som tur var var det ingen katastrofskillnad, vi hade bytt plats på två personer vilket gjorde placeringen nästintill perfekt, men det gick bra som det var också.

När jag satt hos frissan upptäckte jag att jag hade glömt underkläderna hemma. Min kompis fick åka hem till mig och hämta.

Det ramlade ut blommor ur buketten flera gånger, men det var bara att sticka tillbaka dem.

När vi kom till kyrkan hade hårblommorna (hortensia) redan börjat sloka och syntes inte lika mycket.

Precis innan vi gick in upptäckte brudgummen att det hängde ut en snodd genom ärmen på boleron, ett upphängningssnöre. Först när jag tittade på fotona såg jag att den hängt ut större delen av tiden och dessutom syntes genom tyget längs ärmen, en på vardera sidan dessutom.

När prästen skulle sjunga förbönen började hon på begravningsbönen istället. Tror dock inte det var så många fler än musikern som förstod vad problemet var när hon började om.

Trodde inte jag skulle ha några problem att säga löftena. Men just som jag ska börja märker jag att mannens händer darrar jättemycket. Det knäckte mig och rösten...

Direkt efter vigseln bytte jag tillbaka till mina bekväma skor för att kunna gå, Sen glömde jag finskorna i kyrkan. Det hade väl inte gjort något (ingen såg ju skorna under klänningen ändå) om det inte hade varit för att det är stört omöjligt att dansa wienervals i träskor! I kyrkan var det ingen som svarade, så kompisen gjorde ännu en storartad räddningsinsats och åkte hem till oss (nära som tur var) och hämtade ett annat par skor med lite klack, som gick att dansa i.

När vi skulle dra igång musiken från Spotify-listan kom vi på att vi hade glömt ladda ner den så vi kunde köra offline. Festlokalen hade en uppkoppling så att vi kunde strömma den, men efter ca 10 låtar blev det något uppkopplingsfel som inte ens den samlade datorexpertisen (som var rätt imponerande) kunde fixa. Men jag hade en äldre version av listan nersparad på min telefon, så vi kunde koppla upp den till ljudanläggningen istället.

Sen var det nästan ingen som dansade i alla fall utan alla stod och trängdes i baren.

Jag hade mot bättre vetande valt den gördel som saknade grenlucka, i hopp om att jag ändå skulle kunna dra ner den under klänningen när jag skulle gå på toa. Samma hjältekompis fick agera av- och påkläderska och snöra om hela klänningen varje gång jag skulle gå. Kan säga att jag höll mig rätt bra, från 13.30 höll jag mig till 20-tiden tror jag, och sen till 01.

I slutet av kvällen började alla timmar av åtsnörning i midjan ta ut sin rätt. Det var tjusigt med en hög och markerad midja, men klänningen var åtsnörd så hårt kring de nedre revbenen så att jag inte kunde djupandas på hela dagen. Sittande gjorde det värre, liksom ätande och drickande. När jag sen dansat en massa trots att min sjukdom egentligen inte tillåter det kunde det inte sluta på något annat sätt än yrsel och illamående. Fick panik och sa att vi måste åka NU för jag måste ut ur den här klänningen!

Vi fick inte tag på någon taxi från de stora bolagen, de svarade inte ens i telefon, så en kompis lyckades till slut ringa fram något från ett litet obskyrt bolag med skyhöga priser med en chaufför som jobbade sin första kväll och hade sitt livs andra körning, och inte hittade för fem öre i Stockholm. Taxametern  tickade som besatt medan vi susade låååååååååååångt ut ur stan åt fel håll. Men då härsknade mannen till och sa åt honom att han fick lov att stänga av taxametern om han skulle ta oss med på extrautflykter. Och det gjorde han.

Vi hade beställt ett romantikpaket på hotellet, men var inte alls sugna på mer champagne, och chokladen var det nötter i. Strunt samma, jag ville ändå bara i säng. Men sen kunde jag inte sova. Låg och stirrade i taket fram till 4.30, slumrade sen lite i nån halvtimme-timme innan jag var klarvaken igen. Total adrenalinöverdos! Plus alkohol och socker, vilka bådadera ger mig hjärtklappning på kvällen.
De hade glömt ge oss morgonrockar, men det ordnades snabbt med ett telefonsamtal på morgonen. Värre var det med frukosten. Tydligen hade tre personer i roomservice sjukanmält sig på morgonen, så det var fullständigt kaos. Vi fick vänta nästan 2 timmar på frukosten! Då var man lite hungrig kan jag säga... Men det var fint till slut att sitta i morgonrock och äta frukost och titta ut på båtarna på Saltsjön.

Jag hade packat och planerat noga för att vi skulle ha andra kläder och klänningsgarderoben där när vi skulle åka hem, men lik förbannat hade jag missat att få med mig kassen med jeansen. Övervägde att åka hem i t-shirt och underkjol, vi skulle ju ändå åka taxi hela vägen, men det slutade med att mannen fick åka hem och hämta dem istället.

Kontentan är väl att det är ok att saker går fel och inte blir som man har tänkt sig, det kan bli alldeles underbart fint ändå!

Fast lite ledsen är jag över att jag inte fick ha rosor i håret som jag har drömt om...

Jag var också lite orolig för det, men i slutänden är det till allra största delen upp till gästerna att roa sig själva och varandra och vara på bra humör. I början av middagen spanade jag ängsligt ut över lokalen för att se om folk verkade trivas, men de pratade och skrattade och hade hur trevligt som helst. Jag hade lite svårt att se bordet längst bort och visste inte hur bordplaceringen skulle funka där, men vid toaletten träffade jag på en gäst därifrån som sa sig vara glad över att sitta vid det bästa bordet!

Folk tycker i allmänhet det är kul med bröllop och blir på bra humör vad man än gör. Så länge inget direkt drar ner humöret, som att man får vänta för länge på maten eller att alla blir dyblöta och kalla i ett ösregn, eller att vinet tar slut, så går det nog av sig självt för det mesta!