Visst är det jobbigt!
Jag har bara nyligen förstått att det är därför hon gråter över sina kläder och frisyrer. Jag pratade med förskolefröken igår och fick veta att fler barn var oroliga. Hon var övertygad om att det kommer att bli problem med denna tjej i skolan.
I förrgår så hörde jag hur hon sa att hon var smartare än min tjej (yeah right!) så då tog jag ett samtal med henne. Jag förklarade att ingen var bättre än den andre och att båda var lika söta och att ingen blir bättre av att säga elaka saker om någon annan. Sedan berättade jag för mamman också. Det här kommer nog inte att räcka dessvärre. Ungen är otrevlig också. Om ett annat barn frågar något som "vad ritar du" så snäser hon så alltid "sköt du ditt!"
Min svärmor är kurator och har jobbat med barn och hon säger att denna tjej inte mår bra, men vad ska vi göra. Hon ser ju till att alla andra inte heller mår bra!
Jag försöker att bekräfta henne och uppmuntra henne för att få henne att må bättre, men det vete sjutton om det räcker så långt.
Oj, nu blev det ett långt inlägg! (Jag får skylla på att jag till och med drömde mardrömmar i natt om att hon var dum mot min tjej (vilket hon tyvärr ofta är.)
Såg förresten en film med Jennifer Lopez här om kvällen som skulle gifta sig. När elaka blivande svärmor inte undrade om hon skulle tänka mer på vad hon åt så att hon skulle passa i sin klänning så sa hon:
"Varför? Jag köper en klänning som passar mig, inte tvärt om!"
Mer sånt!!!