Får ni besök?

oh ja! Massor!

Snälla berätta du först. Låter spännande.
Jag funderar lite på vart jag ska börja så länge

Allt började när jag var 13 och min farfar dog.
Mitt i natten vaknade jag och satte mig upp i sängen. JAg var inte rädd, men hade en olustig känsla.
Det gick en liten stund, kanske en kvart eller så, så ringde telefonen.
Det var från sjukhemmet där min farfar vårdades, och de meddelade min pappa att hans far gått bort.
Jag och min farfar stod varandra väldigt nära. Och han har sedan dess varit min ledsagare.
Vid 23 års ålder omkom min dåvarande fästman i en bilolycka. Bara det var ju horribellt, men att sedan få reda på att vi väntade barn, blev grädden på moset.
Efter mycket övervägelse bestämde jag mig för att ta bort barnet (förlåt alla abortmotståndare)
Den dagen, då jag kom hem från sjukhuset fick jag besök av min framlidne fästman som visade (som ovanstående skriver, bilder i huvet) att allt är ok och att han var glad och nöjd med vart han var och mitt besluttagande.
Det mest påtagliga började när jag träffade min nuvarande M2b, som är väldigt medial. Han har många energier som besöker honom, vilket gör att det är ett "fasligt spring" hela tiden
I vårt hus vi tidigare bodde i (från 1805) fanns ett och annat också.
Det var byggt på en gammal offer plats för djur och senare galgbacke!
Du må tro att det var mycket aktivitet.
Efter ett besök på Ekenäs slott, tog vi kontakt med den man som var guide där. Han kom på besök och kunde berätta en massa om huset och om oss.
Vi fick veta att vår minsta tjej har en tvillingsyster som går vid hennes sida. Jag såg henne vid ett tillälle i hennes rum.
"Det är hon som leker med alla leksaker" (de flyttade på sig och gick igång utan batterier och annat!)
Jag undrar om det är hennes "låtsaskompis" som hon uttrycker sig? :o/

Jag skulle kunna sitta och skriva i evighet, men det blir tråkigt och långt kanske.
Jag tror och jag vet i hjärtat att de finns där.
De kommer inte när jag vill utan när de själva vill och har något att säga, eller visa.

Kul om det finns flera som vi här.
Berätta gärna!
kramen

Som tur är så är det få av de i eftervärlden som vill oss illa, men det är klart att det
finns de som inte är så glada och harmoniska.
Oftast är det den efterlevandes humör och tillstånd som man känner av.

Min Fästmans mormor var en av Englands mest kända medium och hon har många gånger förklarat hur och varför de tar kontakt.
Och just att de oftast inte vill något ont, men i vår värld och oförstånd så vet vi inte vad som händer och det i sig kan verka otäckt.
Pröva med att bara prata....rakt ut.
Ställ frågor, och be dem gärna visa på något sätt att de finns omkring dig.
Och vill du inte ha dem där, så be dem snällt att ge sig av....det brukar hjälpa.
Man kan gå på öppna sienser, men det har jag aldrig varit på, så det vet jag inget om. Min fästman ska nu gå vidare med sin förmåga och ta hjälp för att kunna öppna och stänga sig.

Kom ihåg att de vill sällan någon illa och känner du dig rädd, så drar de sig tillbaka.

Om vi inte pratar om poltergeis och gengångre...DET är en helt annan sak

Det ÄR svårt.
Om en hund tuggar på ens fingrar kan man ju inte annat än att tro att det är något elakt, men i själva verket är det inte det.
Jag låg en gång i sängen och täcket drogs bort från mig, gång på gång. Något fanns i nederdelen av sängen och drog sakta i täcket.
Även om jag blev irriterad, mest av att jag frös, så kände jag inget otäckt eller olustigt i det hela.
Jag tror, att så länge du inte känner dig rädd så är det heller inget farligt.
Om det inte försvinner när du ber om det....då kan man börja fundera varför det hänger sig kvar.
Men prova med att bestämt be dem lämna dig ifred.

Att prata rakt ut kan göra att man kan få kontakt just då, men oftast så känner man på sig att något finns omkring en. Då är det bästa tillfället att prata. Man känner sig ganska löjlig, men ibland kan det vara värt
Ha tålamod....kan dröja innan man får respons.

Gud va coolt, att han fanns en stund efteråt ändå, i form av hans namn.
Snacka om stark vilja att kommas ihåg.

Är din mamma duktig på att "hjälpa"

Fast att se ett transmedium är av en annan värld (bokstavligen talat)

Spännande.
Barn är ju mera öppna än vi vuxna...oftast. Därför är det viktigt tycker jag, att lyasna till dem när de säger sig ha synliga vänner eller inte gjort något, som du tror dig veta att de har.
Jag ska begrava min morfar nästa vecka, ska be honom att visa sig då.

Någon mer som har nåt spännande, kul eller otäckt att förtälja?

Just nu har vi ganska mycket aktivitet här hemma, känner du av något just nu?

Pokaloo: Häftig berättelse! Tänk att det är så många som går omkring med Hjälpare omkring sig utan att veta;o)

Starfish:
Vår yngsta tjej har en tvillingsyster i form av en hjälpare, som leker med henne. Trodde hon hade försvunnit nu, men häromdagen så var hon här igen.

Sedan är det mycket som händer utanför fönstren, skuggor och skepnader som rör sig. Ännu så länge inte så mycket inne, men vi bad dom stanna i det huset vi nyss flyttat från. Där var det helt galet!
De lekte med leksaker och flyttade saker, satte på apparater och drog av täckena när vi sov.

Min M2b är väldigt medial och har tänkt att lära sig att öppna och stänga sig, för att kunna förstå vilka vi har hos oss.
Igår ramlade en tavla ned, som jag nyss ärvt av min morfar som gick bort för ett par månader sedan. Har kännt av han massor senaste tiden.

Vi har någon som springer på övervåningen.
Våra barn har sina sovrum i varsin enda av övervåningen, och det är ett konstant springande från ena rummet till det andra.
Men när min m2b gick upp och kollade igår så sov de små liven så sött. När han kom ned igen så började det.
Imorse vaknade vi av att någon/t slog på hamsterburarnas galler, ganska hårt, så jag blev arg och ropade att tjejerna skulle sluta.
De satt och tittade på barnkanalen här nere!
Så något ärä ju??!!!
Får nog ta hit vår expertishjälp för att se om det kan vara vår yngstas tvilling,som jag nämt förrut.