Kan för övrigt meddela att "solseglet" jag köpte till vagnen funkar bra. Man kan få flytta det litet när man svänger runt ett hörn, om armar och ben ska vara hyfsat solskyddade. Men det är ganska lätt gjort. Summa summarum: Jag är nöjd 
GRATTIS Piggelin! Vilken bedrift att hålla tyst om det... Här brukar vi ju annars veta om varandras plus näst efter den blivande fadern 
Muggles: Vad sött att Moa vill ha trosor "precis som mamma"
Lappis: Börjar allt bli klart inför festen?
Hemligheter: Jag blir allt bättre på att hålla hemligheter, men det är gaaaanska jobbigt.
Tack förresten för tandläkarsympatier
Och apropå att bli gravid vid vissa tider, en mamma i 'min' föräldragrupp har en teori om att hon bara blir gravid var sjätte år. Hennes tre graviditer har varit med sex års mellanrum. Den första med en kille som tyvärr dog i en olycka under graviditeten (killen alltså, inte barnet), sedan ett utomkvedes med sin nya kille sex år senare, och sedan dröjde det ytterligare sex år, och de hade "gett upp" för ett bra tag sedan när hon helt plötsligt var gravid
Hon hade inte lust att vänta 6 år till dock, så nu fick det vara bra 
Så bra att du trivs med din inlåsta väninna, Vickan
*Vinkar glatt till Izzie* Lycka till med både diet och syskonförsök. Hoppas att jobblivet blir litet lugnare, det låter helt bedrövligt stressigt...
Stressigt verkar det också varit för Cicci... Hur orkar du? Jag vill också ha en sådan turbo-ork... Nåja, hoppas att du har tid att koppla av nu i solen och värmen
Mugglan: Håller tummarna stenhårt för ruvningen! Dagarna tickar på...
Oupsie: SNART klart med inlämningar och sådant - du får tänka på det nu när du gör det sista rycket!
MSW: Heja dig, det blir nog jättesnyggt med ny frisyr!
Vickan: Du har säkert redan googlat på det, men här är en länk www.smartson.se/test/barn/basta-vasten.htm
Just det, vad tråkigt för Sweets komis. Och jobbigt vad man kan säga för att försöka trösta... Fast det viktigaste är nog att man säger NÅGOT, och försöker visa att man bryr sig. Tror att det uppskattas, även om jag inte varit i situationen själv...
PB: Hoppas på en SNART!
Har också tänkt på EA, men om hon mot vad hon själv var säker på, hade fått ett plus så hade hon säkert tittat in hit och bubblat. Som det är nu skickar jag varma kramar, choklad och bubbel till henne under deppfilten...? Kom ihåg att det är helt ok att deppa här
Nenne: Det är nog bra att ha inställningen att det kan gå hur som helst på vägen, men i så gott som ALLA fall så brukar ju faktiskt bebisen må bra i slutändan. Och mamman hämtar sig ganska snabbt också...
Jag hade ju själv en förlossning som inte riktigt gick som jag ville, men ganska bra ändå - typ...
Och jag laddade ju som för Lidingöloppet eller maraton, typ. Funkade bra Har fått kramp även där, önskat att jag kunde fått smärtstillande (utan att behöva stanna), och ett tag, när man närmar sig slutet, vill man bara bryta men tycker att när man har kommit så långt så ska man banne mig klara hela vägen, så då är det bara att bita ihop och köra vidare. Ungefär så var det på förlossningen också Det enda jag saknade där var markeringarna som sa att "nu är det så här långt kvar". Vi kunde se litet på en dataskärm en kurva, som visade hur lillkillen kom längre och längre ner. Men sen fastnade han, och då vände de bort skärmen Hade han fortsatt enligt kurvan så hade han varit född ungefär 3 timmar tidigare...
Nenne: Mina svärföräldrars BM ansåg att "äh, alla barn kommer ut ändå, oavsett hur man förberett sig"...
Haha, Nenne. Vet att jag önskade att jag haft en liten lyftkran eller liknande för att ta mig upp ur sängen på slutet. Eller ja, det hade blivit enklare då
Ska man förbereda sig mentalt för förlossningen så ska man nog göra det med positiva bilder, men ändå försöka vara beredd på det mesta... Ju mer man har tänkt sig saker på ett visst sätt, desto jobbigare kan det nog kännas om det inte blir så. En tjej i min föräldragrupp ville absolut inte ha bedövning, lät det som innan. Men när hon väl var där, efter måååånga timmars värkarbete, så var ryggbedövningen hennes bästa vän, i princip. Och hon tyckte det var såååå skönt, och undrade varför hon varit så negativ till det innan.
Sedan tänkte ju jag helt krasst att hur många kvinnor har inte fött barn egentligen? Och jag tror mig vara litet starkare, och ha litet bättre kondition, än genomsnittet, så på ett eller annat sätt ska jag nog även jag klara det här...
