Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Telis - ah, det där lät som en perfekt bröllopsresa. Den turen står på min reseönskelista också, men det får bli utan de två små ligisterna. I år blir det iallafall Normandie, och det ska bli trevligt.

Och japp - klöktes är ordet. Men majskrokar; hur kan du gilla dem? Det är ju som att käka frigolit! Att du sen dessutom ogillar mandelmassa är ännu mer obegripligt.

BS - er resa lät inte så tokig den heller.

Snigeln - usch, det låter som att du också kommer att ha förtjänat din semester när den väl är här. Kram på dig! Här väntar också jordgubbar, fast först om en liten stund. Egentligen är det dumt att äta jordgubbar sen på kvällen, för det blir bara en massa nattliga toalettbesök av det, fast det är det å andra sidan värt.

Lappis - åh, vilka goda nyheter för mötet med socdamen! Så glad för er skull! Jag gissar att om man har utredarens stöd så är det väl mest formalia med det där mötet i nämnden, eller? Jag menar, utredarens ord måste ju väga tungt, eftersomd et är hon som känner er bäst (i förhållande till nämnden, menar jag). Kul att du gillade rabarbertårtan.

Oupsie - jag åker på lördag och kommer hem på söndagskvällen en vecka senare.

Oupsie - tack! Japp, semester därefter; den 14:e åker vi på en roadtrip i Europa, bl a till Normandie (ska bo i Bayeux) och Brügge.

Nenne - helgen kring den 14:e augusti kommer jag att befinna mig i dina trakter; ska på barndop. Om du fortfarande vaggar fram då kanske du har tid att träffas för en liten fika? Om du får träffa Piff & Puff kanske du kniper så länge det bara går, efter att ha insett hur mycket lugnare det är utan barn.

Fast jag måste bara få skryta lite om Piff & Puff; jag berättar ju mest elände om dem annars. Igår var vi på avslutande samtal på dagis för dem, för efter semestern byter vi till ett annat (pga geografiska skäl). Personalen tävlande nästan om vem som kunde säga mest gulliga saker om Piff & Puff, och en beklagade att hon hade tidig semester, för då skulle hon ju få några dagar mindre med Piff & Puff, och en annan var nöjd med att hon hade sen semester, för att hon då fick några extra dagar med dem. De fick jättemycket beröm för att de är sociala, hjälpsamma, alltid på gott humör, lugna när det behövs, kramgoa, osv. Som vanligt var det enda negativa maten. Samtalet slutade med att både jag och vår kontaktperson grät, och kramades länge. Hoppas verkligen att personalen på det nya dagiset är lika fantastisk.

Lappis - skönt att det ser så bra ut, men jag förstår att det kommer att vara lite nervöst tills nämndens möte är över. Är det därefter man bestämmer från vilket land man vill adoptera?

Nenne - vi kan ju ta detaljerna när det närmar sig, eftersom det kommer att hända något ungefär då som inte riktigt låter sig planeras i kalendern. Vi har semester veckan efter också, så vi kommer att se oss om lite i Sverige på väg hemåt. Ingen brådska med andra ord. Eventuellt ska vi låna mina föräldrars husbil, och ta en liten testtur (beror på om man kan montera barnstolar i den).

Tack snälla söta för era gulliga kommentarer om mitt och makens föräldraskap! Sitter här med tårar i ögonen nu. Med tanke på att jag ibland tycker att jag är världens sämsta mamma, som ryter, gormar och bär mig åt gentemot mina barn är det ju fantastiskt att höra att de är så härliga killar tillsammans med andra människor (även med oss också, förstås; bara det inte handlar om mat). Ibland är jag rädd att jag helt ska förstöra dem när jag bär mig åt som jag gör, men uppenbarligen har maken och jag lyckats göra något rätt.

Jag fick jättegoda nyheter på jobbet också igår; inom ett av de områden där jag jobbar med affärsutveckling fick vi en stor order (dubbelt så stor som den tidigare största). Och på kvällen var vi på vårt årliga sommarnöje; utomhusteater på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Min syster med sambo var också med (vår julklapp till dem) och först hade vi picknick i parken. Avslutade med Nennes supergoda Amarettokaka (Mer mandelmassa åt folket! ).

Det var en riktigt bra dag igår, helt enkelt.

PB - gud vilka roliga och medryckande inlägg du skriver. Jättekul att läsa; som ett kåseri ungefär. Känns som att snart får vi börja tjata på dig också, inte bara Nenne, om att försöka få alster publicerade. Det låter som att ni haft det så fantastiskt som man kan ha det när man bor tre familjer i samma hus. Så härligt det måste kännas att verkligen ha plats för hela tjocka släkten.

Hattis - vilken glad nyhet att mötas av en fredagsmorgon! Jättegrattis till plusset, och klart att du ska vara glad. Det blir ju inte ett svagare plus för att du inte gläds, men jag förstår förstås att det skulle vara för att dämpa förväntningarna. Hurra för ett nytt plus! Kanske dags att korka upp fredagschampagnen redan nu? Fast du får förstås inte smaka!

Igår var vi hos dietisten och vägde Piff & Puff. På sex veckor har Puff gått upp 3.5 hekto, trots dubbelsidig öroninflammation, halsont och "leta-testikel"-operation. Han åt väldigt lite under flera veckor, och vid invägningen för operationen låg han nästan 1 kg under sin tidigare högsta vikt. Igår låg han istället 3.5 hekto över, som sagt, så det var skönt.

Piff låg på exakt samma vikt som sist, men med tanke på att han varit utan sond hela tiden är det helt OK. Dietisten var glatt överraskad över att det faktiskt gått så pass bra, för hon hade tydligen inte förväntat sig det.

Vi gläds alltså över resultaten från vägningen och över att våra ansträngningar att få i killarna mat faktiskt betalar sig, samtidigt som vi förstås ändå lider väldigt av vår "matsociala" situation. Hade de uppnått de här vikterna genom att äta ordentligt hade lyckan varit total, för jag har inget behov av att ha några "jättebarn". Många tror att vi är bekymrade och oroliga pga deras storlek, men den i sig är inget problem, utan det är själva ätandet som är det jobbiga.