Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Gomorron, gomorron!

Jag skrev ett så långt inlägg att jag nog måste dela upp det på flera, annars tar det upp hela sidan.

På tal om för små kök så kan jag faktiskt säga att vi har ett alldeles för stort. Vi funderar faktiskt på att sätta upp en vägg och göra köket mindre och få ett extra rum istället. Måste bara ta hem nån som kan ge oss en offert, har ingen aning om vad ett sånt jobb kan kosta.

Med att jag vill tro att det finns en mening till allt så menar jag inte att jag tror att det finns en gud eller någon som sitter och bestämmer vad som ska ske och varför. Jag tror ju förstås också på att många saker sker av en slump och att livet är jädrigt orättvist mot många. Däremot tror jag verkligen på att man kan försöka att själv se en mening med saker och ting istället för att bara älta och tycka att livet är eller har varit orättvist. Nu har ju vi fått vår Televink, varför skulle jag då gå och grubbla på varför jag inte fått fyra andra barn istället eller tidigare osv? Han var värd att vänta på helt enkelt även om jag inte fattade det under själva väntan.

Sweet, du skrev:

Då skulle inte jag kalla lidandet för onödigt om du lärt dig allt det där, att ha fått allt det där är ju en ofantlig gåva som gjort dig till en ännu bättre människa!

Jag tror att jag kanske inte lidigt tillräckligt för jag har alldeles för lätt för att ta saker för givna, reta mig på små skitsaker osv.

Jag tänkte mycket på amning igår efter Vickans inlägg och kom fram till att jag beundrar er som helammar så himla mycket! Jag är inte säker på att jag skulle orka helamma även om jag kunde. Att känna sig så låst jämt och ständigt av att behöva finnas till hands, att inte pappan kan hjälpa till med matningar, att barnet kanske sover sämre osv, nä det verkar så otroligt jobbigt. För oss har flaskmatningen funkat så himla bra så jag har svårt att tänka mig något annat.

Sweet, att adoptera är ju ändå ett slags "bevis" på att man inte kan få barn på något annat sätt och det tror jag är känsligare för många män än vad det är för kvinnor. Jag tycker det verkar som om många män sätter något slags likhetstecken mellan fertilitet och manlighet och att det därför är jobbigt, inte bara för sig själv utan även inför andra, att inte vara fertil (och därför inte heller tillräckligt mycket man). Vi har ju bara här i tråden sett flera exempel på tjejer som har velat vara anonyma, inte på grund av att dom själva velat det, utan för att deras män tyckt att det varit jobbigt med att barnalstringen kanske inte funkat.

Men som tur är så tror jag att dom flesta kommer över det där, det bara tar lite längre tid för män.

BS, stora sympatikramar! Jag förstår att man har en del att "se fram emot" om ett par år ...

Grattis till Lill-Skruttan! Två år alltså, jag minns det som igår när du bloggade om att vattnet gått.

Så där ja, nu behöver jag väl inte skriva mer på ett par dar?

muggles, om två av tre ägg blir så toppenfina att dom kan återföras och frysas så tror inte jag att det är så skraltiga ägg!

Fy tusan vad skönt med FREEEEEEEEDAAAAAG!!!! Det är nästan skönare nu än när man jobbade!

Lappis, om jag glömmer säga det sen: Hoppas festen blir jättelyckad och att alla får det superskoj! (Kan inte tänka mig något annat iofs!)