Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Tinga, ok, och sen semester därefter? Trevlig resa, om jag inte tittar in här igen innan du åker.

Hattis, GRATTIS! Vad roligt! Och kul att få överraska maken . Grattis grattis grattis .

Koko, tack . Låter som att ni har haft en skön semester trots förkylningar och ryggont.

Tinga, förstår att det var roligt att höra att Piff och Puff är så omtyckta på dagis .

PB, låter som att du har haft fullt upp och lite till, men mysigt med familjebesök ändå . Jag har själv en ganska stor släkt, och en sak som har slagit mig är hur sjukt bra organiserade min mamma och mina mostrar (för ja det är kvinnorna som är projektledarna här även om männen gör saker de också) är så fort det är kalas och festligheter i jämförelse med hur det är i många andra familjer där man kanske inte är van vid att bjuda så mycket folk på mat. Det låter som att du kommer att bli proffs på det också, nu när ni har plats för att ta emot alla era släktingar .

Ore, jobbigt när saker krånglar. Och jag kan tänka mig att det inte är så kul för din syster heller, när hon har försökt att hjälpa dig.

Avdelningen ego, vi kommer snart att möta upp med kompisar här och vi kommer antagligen umgås ganska intensivt så det är väl bara att berätta. Med några av vännerna känns det helt ok att göra det (de skulle vara bland de första att få reda på det oavsett) men ett par av dem hade vi inte sagt något till än om vi hade kunnat välja. Men det känns lite löjligt att försöka dölja för dem när "alla andra" vet. Eller vad tycker ni? Vi får väl ge stränga order om att de ska hålla tyst om det tills vi själva vill berätta för andra. När berättade ni för andra?

Nu ska jag sova, och i fall intresseklubben vill anteckna så skulle ventilationen låta som en storm... Känns som att de har misslyckats något när de köpte in det ventilationssystemet. Städerskan sa att folk brukade försöka sätta för kuddar för att dämpa ljudet.

Ha en bra dag allihopa!

Trevlig fredagskväll allihopa. Själv har jag ganska precis avslutat en smaskig frukost och ska snart iväg på en liten shoppingtur. Tur att jag inte mår så illa på mornarna, för frukosten går alltid ner, även om man får börja lite lugnt med frukt och/eller bär. Men på kvällen... då mår jag som mest illa. Förstår inte varför det kallas morning sickness, fast kvällarna här är ju morgon egentligen, om man ser det från ett svenskt perspektiv .

Huh, beklagar otrevliga upplevesler Porchez och PB *ryser och kramar om*.

Lappis, förstår att du blev upprörd på din vän. Hoppas att hon tog in det du sa till henne.

På tal om att slappna av, det var väl därför jag blev gravid, för att jag inte tänkte på det alls (OBS ironi). Tänkte på artikeln som Nenne länkade till för ett tag sedan och alla förutsättningar som måste föreligga för att det ska bli en graviditet överhuvudtaget. Hur skulle ens tankar kunna påverka det?

Håller med om att läkaren i artikeln som PB länkade till inte lät speciellt trevlig.

Ska bli lite spännande att berätta för våra vänner, undrar om vi kan chocka dem en aning . Helst skulle vi vilja berätta för familjen först, men vi kom fram till att vi hellre vill berätta för dem personligen än genom telefon eller email.

Vickan, jag har också tänkt på vilken tur att vi drack bubbel på tråddejten . Och tack Ore för att du ville dricka äkta bubbel när det nu visade sig vara sista gången jag fick dricka alkohol på länge .

Ore, krya på dig. Det brukar vara ok att dricka alkohol trots att man äter pencillin. Tror att det finns någon sort där man ska undvika alkohol men vilken vet jag inte.

Åh! Gosnosen vad roligt! Stort stort grattis . Äntligen är väl verkligen ett passande ord i sammanhanget. Grattis igen !

Fru E, hoppas att ni hade det bra på resan . Kul med det nya huset, men jag förstår att det är arbetsamt med renovering och grejer. Bestämde ni er för granitskiva förresten?

Snorkis, din stackare, förstår att du har det tufft. *kramar om*

Förresten, det där med att efterlysa folk, var är Izzie och Kängu? Och Junilejon?

Porchez, grr vad jobbigt med killen. Trist beteende. Kan på sätt och vis förstå hur du känner, tror jag. Ett ex till mig var inte alltid den snällaste men jag tyckte att det var jättejobbigt när andra människor påpekade saker som han gjort eller sagt och hur dum han var. På något sätt tog jag det som kritik själv, jag hade ju faktiskt varit intresserad av den där killen, kär till och med, och om han var en sån idiot så vad var jag då, som föll för honom? Men den känslan gick  över med tiden, och jag kunde se på det hela på ett lite mer nyanserat sätt (tycker jag i alla fall ).

Sexliv, intressanta diskussioner ni har haft. Håller med flera av er andra, ju mer sex man har dessto mer vill man ha, men har det varit lite stiltje ett tag så är det precis som att kroppen har vant sig av med det och sexlusten avtar. Själv tycker jag att vi har ett ganska bra sexliv, även om jag knappt kan komma ihåg att vi hade sex de senaste två månaderna, men uppenbarligen så har vi ju haft det. Om det inte är Jesus nr 2 som växer i magen. Tyckte att det blev en jättestor skillnad när jag slutade med p-pillerna, tror att jag har sagt det innan, men helt plötsligt så fick jag sexlust. Innan krävdes det nästan alltid att maken tog initiativet, eller att jag på något sätt tyckte att det skulle passa med sex (tex "nu borde vi nog ha sex för det var så längesen") för att jag skulle känna mig sugen. När jag slutade med p-pillerna så började jag i princip att kommendera maken till sängen, vilket han tyckte var en klar förbättring sedan tidigare . Gravidsex, tja, vi har lyckats göra det några gånger här faktiskt, men det gäller att tajma med illamåendet... och att de stackars boobsen knappt ens nuddas (jisses vad ömma de är). Än så länge tycker jag att det känns mest som vanligt, men så är jag inte så långt gången heller.

Och det där med att visa varandra att man tycker om varandra, det är inte alltid så lätt. Vi har haft en del sådana diskussioner maken och jag. Vi fick förresten en bok, i bröllopspresent av makens föräldrar, tror att den är ganska poppis i vissa frikyrkosammanhang, men den var faktiskt ganska bra. Författaren menade att alla har olika behov för att känna sig älskade. Vissa vill ha fysisk närhet, andra vill ha tid tillsammans, vissa vill ha presenter osv. Eftersom få av oss faktiskt är tankeläsare så måste man berätta för den andra vad det är man vill ha, och den får också anstränga sig för att faktiskt ge det. Själv har jag insett att jag är en person som känner mig älskad när någon gör tjänster för mig, vilket har lett till en del diskussioner mellan maken och mig, eftersom jag vill att han ska hjälpa mig med något och han är en person som tycker att det kan väl likaväl någon annan hjälpa dig med, eller att det är bättre att jag gör det själv, men för mig så handlar det inte bara om att få saken gjord, utan också att veta att han bryr sig. Vilket han har haft jättesvårt att förstå, blir det gjort spelar det väl inte någon roll av vem menar han . Hm, det blev kanske lite virrigt, men det jag ville säga var att jag förstår hur du menar PB, att du vill ha en ryggmassage, utan att behöva be om det, och utan att behöva höra en suck efteråt. För man vill känna att den andra bryr sig. Det är ju i pricip samma som det Nenne sa, vad ska jag göra för att han/hon ska tycka att jag är en bra fru/man?

Ego, ja nu har vi berättat för några stycken dådå. Kan väl säga att vi överraskade lite, blev överraskade tillbaka på samma sätt av ett par. Blev glad, sen blev jag lite sur (jag är kanske lite överkänslig för tillfället). Hon visade sig vara i vecka 14, och jag kände lite "jaha, varför skulle vi berätta nu då, om de uppenbarligen inte gjorde det för oss när de var i samma vecka". Vi har träffats ett antal gånger den senaste månaden och jag ser ändå henne som en av mina närmaste vänner,men hon kanske inte gör detsamma? Men men, nu är det som det är och jag kan inte gärna ta tillbaka att jag har berättat *surar lite fortfarande*, dessutom hade det i princip varit omöjligt att dölja, om jag inte hellre hade velat att de skulle tro att jag var dum i huvudet som aldrig vill göra någonting och bara vill sova på rummet. Just nu känns det inte så kul att vara iväg alls faktiskt, är trött, illamående, yr och jag känner mig nedstämd och orolig. Har fått tråkiga nyheter hemifrån som gör ännu mer att jag hellre vill vara där än här . Men men, det löser sig nog och hursomhelst, vi känner oss i alla fall glada och jäkligt tacksamma för vad som har hänt, med tanke på vilka jobbiga erfarenheter av plusjakten som så många av er här i tråden har.

Tinga, glömde ju att gratulera till bra vägningsresulat, grattis! Och kul att läsa om din resa . Hund i vagn , herregud, tror inte att min hund hade varit så nöjd då. Hon vill nog hellre gå själv.

Snaily, läskigt med sparken. Säger som Parnassia, finns det inte någon möjlighet att få slippa de mer riskfyllda uppdragen? Fast det kanske är svårt om ni inte är tillräckligt många som jobbar?

Hattis, butter Hihi!

Hattis, håller alla tummar jag kan för att det är ofarligt blod. *kramar om*

PB, skickar en massa kramar, fy f*n för att behöva känna så .

Vickan, kul att det går framåt med renoveringen .

Angående min kompis, det kändes bättre bara jag hade fått gnälla av mig lite här i tråden. Ibland måste man nog bara få säga att man är arg och besviken, samtidigt som det inte känns som att jag skulle vinna någonting på att ta upp det med henne i det här fallet. Så tack för att jag fick gnälla lite.

Mer ego, maken och jag har funderat lite på att försöka boka om vår biljett så att vi kan åka hem tidigare. Planen är att vi ska vara borta i två veckor till, varav den sista veckan på resande fot. Jag mår dock sämre för nu kräks jag också (bläää), så en roadtrip känns inte helt optimalt. Tanken var ju dessutom att jag skulle göra lite nytta här, men det går sådär för tillfället.

Vickan, jag inboxar dig. Tack för kramen .