Oms skrev 2010-06-10 21:45:02 följande:
Mugglan - har alltid gillat ditt synsätt och håller med dig nu med, tror precis som du säger att man ska bemöta den mesta trotsen med kärlek o inget annat. Det ger ju så mkt mer och jag tror också att desto mer man pratar o verkligen umgås med sina barn när de e små desto tryggare blir dem och även om de blir fjortisar o trotsar så kanske de iaf kommer tillbaka hem, håller sig ifrån kriminalitet, droger och självdestruktivt betende därför att de känner sig sedda och till viss del förstådda. sen finns det tusen olika anledningar för varför ungdomars liv går snett men det kan ju aldrig skada med en bra grund. önskar bara att man orkade vara lite pedagogisk även när de är som absolut värst...
Oj nu blev jag verkligen smickrad!
Tänkte nämligen när jag skrev det där om tonåringar som slänger igen dörrar att du antagligen skulle säga typ "ja fast så kan de göra fast man har haft bra kontakt med dem som små" för du är ju "experten" här på tonåringar. Jag vet ju absolut inget om dem - än.
Men teorier har jag ändå! Haha.
Sedan vill jag verkligen understryka att jag absolut inte är en perfekt mamma som alltid orkar vara snäll när hon är trotsig - ofta ofta saknar jag tålamod. Men de gånger jag lyckas bemöta henne på ett bra sätt klappar jag mig mentalt på axeln. Och de gånger jag inte lyckas så tänker jag att det är väl bra att Moa får lite motstånd (det är väl det hon behöver också) och att hon ser att föräldrar inte är perfekta de heller - de kan också agera "dumt". Har jag varit dum säger jag förlåt och kramar henne efteråt och tänker att det är det bästa hon kan lära sig - att säga förlåt. Och det kan hon redan. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på att hon ibland säger "förlåt mig mamma". Gullunge!
Fö: inget blod än. TD på söndag.