• Lapinette

    Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

    Jag har stängt av de där känslorna ... men ibland blir jag omruskad och känner igen dem (som när jag läser detta) och det känns hemskt och overkligt. Vill då bara gå tillbaka till min egen lilla bubbla där allt är rosaskimrande och bra.

  • Lapinette

    nenne - var inte ledsen det finns säkert en mening med det, önskar jag bara förstod varför?

  • Lapinette

    nenne - vill tro att det finns en mening med allt som händer här i livet. Fast jag önskar vad den prövning ger oss och framför allt varför det inte funkar när allt ser så jäkla bra ut?

  • Lapinette

    Jösses, vad i hela fridens namn skrev jag??!! Svammel, svammel!

  • Lapinette

    Vi kommer nog inte lägga in om önskan av två barn i adoptionen. Man kan skriva där vilken ålder man önskar, syskon etc. Syskon vore häftigt men jag vet av erfaenhet att väntan blir då mycket längre och det orkar jag inte med (samt min ålder).

  • Lapinette

    mugglan - så är det säkert! Och en av anledningarna till varför jag inte orkar försöka mer är för att jag inte ville bli bitter, sur och avundssjuk. Våra vänner som har adopterat skulle nog inte för allt här i världen vilja byta ut sina barn mot något annat eller biologiskt. Det enda hon har sagt att hon ångrar är att de la ned så mycket tid, kraft på deras IVF-försök. De gjorde 5 om jag inte minns fel.

  • Lapinette

    mugglan - nej visst är det så! Jag är säker på att jag kommer att älska oavsett vad som flyttar hem till oss .. även kaniner och hundar är välkomna! Förresten, tror jag har glömt att säga att min mamma faktiskt övervägde att köpa mig en hund i 40-års present ... trodde maken skulle dö!!!

  • Lapinette

    mugglan - det är alldeles för tidigt för att känna efter. Sen vet ju du att det inte finns något facit för hur man känner sig när man är gravid. Alla är olika och alla gånger är olika.

  • Lapinette

    Har knappt någon pms i vanliga fall heller så jag kan inte säga att jag kände mig lättretlig när jag tog progg.

  • Lapinette

    Fru E  - jag sådde fröt till adoption redan under vår första IVF och då tyckte maken att jag var pessimistisk som inte trodde på att det skulle funka. Så där var han inte riktigt med på tågt ... men 6 månader senare och ytterligare en misslyckad IVF + 1 misslyckat FET så började han förstå läget och vi ställde oss i kö. Sen har tanken vuxit fram hos oss båda och vi står helt jämlika idag i vårt beslut. Det är mycket vanligt att det är kvinnan som driver tanken.

Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen