Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

För mig också. Snopp är den där mjuka, hängande saken.

Muggles - om ni har tur är den där bebisen kanske bara ca 9 månader bort nu. (Jag vet att det ska massor av tur till, men det är iallafall inte uteslutet. )

Åh, jag sitter här och gråter på jobbet av alla vänliga ord ni skrivit till mig. Så himla gulliga ni är, och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick ventilera här. Psykologer i all ära, men vänner kan göra otroligt mycket nytta också.

Ore - jag försöker landa i det här att det faktiskt är OK att vara riktigt jävla skitarg på sin barn, utan att det betyder att jag är en dålig mamma. Den bild som oftast förmedlas av föräldraskapet är ju väldigt rosenröd, och det är långt ifrån vår tillvaro just nu. Då är det lätt att man börjar fundera på om det verkligen står rätt till med en själv. Samtidigt vet jag ju att det är en onormal press vi är utsatta för just nu, och då kan ju inte allting följa den mall som bygger på "normalfallet". Men det är en process, och jag ska definitivt fördjupa mig litegrann i det här med mindfulness, för att försöka bli bättre på att acceptera tillvaron som den är.

Koko - hur jobbigt man uppfattar saker och ting hänger ju ihop med vilka erfarenheter och förväntningar man haft, så jag kan mer än väl tänka mig att du tycker att det är jobbigt med dina barns matkrångel. Du trodde ju säkert inte att du skulle behöva helamma(?) lillebror vid det här laget, och det är ju klart att det känns jobbigt när du nu måste göra det. Att jag sen skulle tycka att det vore himmelriket(?) att vara i din sits hänger ju ihop med att jag varit med om ännu jobbigare saker, men din känsla av utmattning är ju inte fel för det. (Hoppas att jag lyckades få fram någorlunda vad jag menar. )

Det finns grupper för matträning i Sverige också; jag vet att bl a Kängu tipsade om det för ganska längesen, men det handlade om barn i 3-4-årsåldern, så jag tror att Piff & Puff fortfarande är lite för små för det. Huruvida det finns i Lund är jag dock osäker på; den verksamheten Kängu tipsade om finns i Göteborg.

Logopeden ringde tillbaka till mig sent igår eftermiddag, och enligt henne är särskilt Piff, men i viss utsträckning även Puff, i princip medicinska under. Eller under är kanske fel ord, men hon har iallafall aldrig stött på något barn som är så intermittent i sitt ätande som Piff är, dvs att han ena veckan äter vilka konsistenser som helst och i vettiga mängder och att han i nästa vecka i princip inte äter något alls och dessutom klöks av minsta lilla bit som han försöker svälja (om han överhuvudtaget försöker svälja). Hon hade inga tips att ge sådär på rak arm, men skulle kontakta sitt globala nätverk av logopeder för att höra om någon annan hade stött på något barn med samma ätmönster som Piff.

Att bara ge honom vätskeersättning ett par dagar var inget hon ville ställa sig bakom, för i Sverige, inom vården, har man inte policyn att svälta barn för att få dem att börja äta. Å andra sidan är det inget farligt, så länge han får i sig den vätska han behöver och vi inte håller på mer än ett par dagar. M a o - vi fick gärna testa, men det var inget hon varken rekommenderade eller bestämt försökte förhindra. Hon har iallafall lovat att höra av sig när hon har mer info från någon kollega.

PB - kan du förklara för mig varför din son skulle vara bättre än du förtjänar? Jag tycker att du verkar engagera dig något alldeles otroligt i hans tillvaro, både vad gäller skola, aktiviteter, vänner och allt annat, så det är klart att du förtjänar en fin son.

Ore igen - kan bara instämma i att de där stagen på duschväggarna inte var snygga. Man kan inte göra någon egen lösning, och sätta en stolpe i "ytteränden" av den fasta duschväggen istället?

Porchez - skickar en kram tillbaka till dig, och fortsätter att hålla tummarna för jobbet.

Lappis - vad trist med jobbet! Dessutom tenderar fallet bli ännu värre när man tror att allt är säkert och det sen visar sig att så inte var fallet. Kan inte du axla den där nyckelpositionen?

Vänner har ju inte heller synts till på länge, mig veterligen.

Liten - saker man gjort blir ju inte ogjorda bara för att det tillkommer nya på listan. Visst, det är surt att aldrig få känna sig "färdig", men man måste få vara nöjd med det man faktiskt gjort också.

Koko - grattis till en härlig morgon (på alla sätt!). Här är det regn och snålblåst, så inget vidare långhelgsväder. Men jag hoppas att det iallafall är uppehåll imorgon, för då har vi hyrt en jordfräs och ska köra upp hela vår gräsmatta. Och så får det gärna vara uppehåll på lördag eftermiddag också, för då ska vi på bröllop. Tidigare pratade meterologerna om värme till helgen, men det verkar inte gälla längre, utan nu får vi nog vara glada om vi når över 10-gradersstrecket här.

Idag ska jag iallafall gå lite tidigare från jobbet, hämta Piff & Puff på dagis, och sen ska vi gå¨till biblioteket och ta en tur till fårhagen med de små "lamme" som Puff säger.

Fru E - hurra för alla äggen! Vad skönt att du känner dig lugn på den punkten nu iallafall.

Lappis - du kommer ju att ha en rejäl biografi över dig själv när din levnadsberättelse är klar. Kanske ska skicka in den till något förlag?

BS - isch; leta efter mus låter inte kul!

Jösses, vilken massa bilder! Mindre än hälften var ju relevanta! Jag blir så irriterad när mäklare lägger upp en massa bilder på inredningsdetaljer som inte ingår, som lamport och sådant. Helt onödigt! Och som det sot i en av (de få bildtexterna): familjen är intresserad av wakeboard. Hallå, det är väl en bostadsannons och inte en kontaktannons, eller?

PB - vad underbart med din son!  Och du ska definitivt ta åt dig en del av äran för att han nu trivs så bra, med tanke på hur du engagerat dig i både det ena och det andra.

Oj, jag som bara skulle skutta in och önska trevlig helg, och så möts jag av Septembers tråkigheter. Usch, vad jag beklagar, tjejen! Har man sett att allt ser bra ut på KUB är det ju inte konstigt att man bestämmer sig för att berätta för omgivningen, men det blir så klart extra tungt nu när det gick åt skogen. Skickar många varma kramar åt ditt håll!

Visst har ni väl en semester snart att se fram emot? Kanske inte så lätt att glädjas åt den just nu, men när ni väl kommer iväg blir det förhoppningsvis ett skönt avbrott från tillvaron hemma. Kram igen!