Less och irriterad.
Jag har hela tiden sett min blivande man som relativt engagerad. Men nuu när det faktiskt börjar närma sig går det upp för mig att det bara är jag som håller i det praktiska. Hindersprövning, kläder, kontakt med restaurang & präst, vilka som osat osv osv. Han kan lägga tid på att planera bröllopsresan och musiken i kyrkan, vilket är bra, men det räcker inte!! Hans kläder är inte inköpta och vet ni vad... jag tänker inte driva på det! Han får väl upptäcka 10 dagar innan bröllopet att han inte har köpt sin kostym. Samma sak med dekorationer, festprogram, bordsplacering - jag TÄNKER INTE fixa själv! Är det vi som gifter oss så får han faktiskt lov att engagera sig lite. Jag tror att jag gjorde misstaget från början att ägna massor av tid åt planering, nu har han slappnat av och tycker nog att allt går som en dans. Usch, var tvungen att få ur mig lite. Hur har ni det?
