Less och irriterad.
100703 M och B skrev 2010-05-04 15:51:55 följande:
Jag började fixa och boka och höra mig för redan i augusti i fjol (vi gifter oss i juli). Min sambo tyckte att det är ju låååångt kvar. Sen fick han höra när vi ringde och skulle boka lokal i september att det fanns tre datum kvar bara, ett i maj, ett i juli och ett i september.. Då blev han lite blek om nosen. Men sen hände ändå ingenting,Efter några månader så blev jag less och sa att han måste hjälpa till för annars blir det nog inget bröllop. Han blev orolig och fick ett rejält ryck och började ringa runt och kolla grejer han också. Och sen stannade det av och ingenting hände igen..Förra veckan kom han till mig och sa att han känner sig stressad för det är så mycket som ska göras och det är bara två månader kvar. DOH! Jag vet det!Kul att han får den känslan när det är två månader kvar som jag haft i fyra månader redan ;)Nu är det i alla fall en himla massa han fixat, kläderna är klara, han ska kolla skor, har varit och vaccinerat sig idag (inför bröllopsresan) och betalat bröllopsresan, dj'n och är på mig om att boka tid hos skräddaren för ändringar av klänningen. Så det går verkligen i vågor det där engagemanget, men när det är på så är det verkligen på och det är jag tacksam fö
r.Nu blev det lite långt men det jag egentligen ville säga var:Berätta hur less och irriterad du känner dig när du får ordna allt. Jag sa som det var, helt enkelt att jag var rädd för att jag kommer lessna så mycket att jag ställer in bröllopet om jag inte får hjälp..
Där befinne rjag mig. Jag vill gärna komma igång och är stressad över att vi knappt "börjat". Jag läser gärna, kollar runt, får inspiration för att vi själva ska kunna sätta ihop vår gemensamma bild av hur vi vill ha det - men när jag frågar honm får han panik att jag frågar - för att det är så långt kvar. Blir stressad av att det krävs beslut och engagemang. Vi har redan pratat om detta några gånger, just eftersom jag inte VILL göra allt och driva detta projekt utan jag vill att vi gör det tillsamamns.
problemet är väl att jag kräver att han ska engagera sig nu och sätter press - han tappar lusten och då blir jag frustrerad och ledsen över att han kan engagera sig så lite! Hallå det är vårt bröllop du inte ORKAR bry dig om liksom! gah... samtidigt får jag inse att det som jag tycker är kul - se massa alternativ och läsa omhur andra gjort är stressande för honom. Vi fungerar olika.
Tror dock att det mesta löser sig med kommunikation. Testa att utgå från vad "du behöver" och hur det "får dig att känna dig" - man vill ju inte gärna att ens älskade ska "vara pressad och ha svårt att sova om nätterna för de här sakerna inte är lösta".
Bättre att utgå från det än att säga "du gör ju ingenting".
Lycka till!
