• LisaSofia

    Hur ska vi göra...?

    Vi har sedan länge bestämt att vi ska gifta oss utan hela släkten och bekantskapskretsen, utan med våra barn, våra två vänner & deras barn. Mycket för att vi inte gillar den här grejen med att stå i centrum för allas uppmärksamhet, långa tal o så...ja jag vet, det som de flesta älskar tanken på 
    Men iaf, så är min blivande mans mamma så himla jobbig också. Hon har förstört många kalas och fester genom att styra upp allting, och bara avlsuta festen för alla bara för att hon är trött t ex! :-S Så nej tack, vi vill inte ha med henne på vårt bröllop, inte någon av oss. 

    Nu är det så att vi har berättat om bröllopet för min mamma och min syster. Min syster har svårt att gilla läget, att vi ska gifta oss utan dem. Men min mamma har  hela tiden peppat oss och sagt att ni gör PRECIS SOM NI VILL! Och det har känts så bra! För det är lite känsligt det där, jag har varit rädd att hon ska bli lessen.
    Så igår, då kläckte hon att: "Vad trevligt det hade varit om jag kunde vara en fluga på väggen på ert bröllop! Eller om jag stått utanför och kastat lite risgryn på er bara och sen försvunnit!" Och jag blev helt ställd! Hon VILL ju uppenbarligen visst vara med. Vad ska jag göra... Ska jag fråga min sambo om min mamma får vara med men inte hans? Han älskar min mamma också, men hur orättvis får man egentligen vara tycker ni? Alla eller ingen? Och jag tror han skulle bli sur om jag frågar för vi har ju redan bestämt hur det ska vara... Men jag är så lessen nu när jag vet att min mamma innerst inne visst vill vara med... Långt och svamligt, sorry  
      

  • Svar på tråden Hur ska vi göra...?
  • LisaSofia

    Det är okej att du låter hård Jag fattar hur du menar.
    Hans mamma vet ju inte ens om att vi ska gifta oss! Det är bara min mamma som vet. Jag vet att det är en skitsvår situation, och det är ju därför jag inte ens vill ta upp det med min sambo. Jag vet ju att han inte heller vill att hans mamma ska vara med!! Det är ju därför vi bestämt såhär från början, eller ja till största delen iaf. 
    Det är så synd bara att min mamma från början sagt att vi måste göra precis som vi vill och känner, och att hon inte blir besviken alls, men att hon nu visst verkar bli besviken.  

Svar på tråden Hur ska vi göra...?