När jag föreställer mig vår vigsel och försöker tänka hur det skulle vara om jag blev överlämnad av min far känns det bara trist. Jag vill verkligen dela intåget och promenaden fram till altaret med min BM! Jag vill inte traska där med min far, typ "snart är jag framme hos dig min älskade". Nej jag vill att det ska vara VI som skrider fram tillsammans, att det blir en gemensam handling - det är ju ett gemensamt beslut.
Om man gifter sig ung och inte har levt tillsammans tidigare är det en annan sak. Om man (det finns ju några här på BT) kanske till och med vill vara oskuld när man gifter sig, ja då kan det vara motiverat med brudöverlämning, men inte i svenska kyrkan då.
Jag kan tillägga att jag och min far har en jättebra relation och att jag också är lite av "pappas flicka". Han skulle verkligen inte vilja leda fram mig. Inte av jämställdhetsskäl för sånt bryr han sig inte om, men han tycker att det är tramsigt och teatraliskt.