Det är mindre än en månad till bröllopet och jag funderar på att dumpa min tärna.

Jag har väldigt få tjejkompisar och av dessa tre tjejkompisar som jag har står hon mig närmast med tanke på att vi har varit sambos och även "bästa vänner" på gymnasie tiden. Jag tror däremot jag värdesätter vår vänskap högre än vad hon gör.

Jag har pratat med henne alldeles för många gånger om det här, bland annat om det här med att hon slutar att höra av sig och att hon enbart tar kontakt med mig då hon är uttråkad och vill ha uppmärksamhet. Och framför allt det här med att hon inte hör av sig till gästerna.

Uppgifterna i sig som tärna och toastmadam är inte så stora. Hon ska hålla marskalkens hand när vi går in i kyrkan och hålla i brudbuketten när vi byter ringar. Och som toastmadam ska hon välkomna alla när vi ska ska skåla första gången samt hålla koll på sin mail och prata med gästerna som förbereder tal eller lekar så att vi kan planera in ev tal och sådant under middagen så det inte krockar med serveringen.

Jag är så otroligt glad över att ha kunnat skriva av mig till er. Vissa av er skriver att ni hade dumpat henne som tärna och andra hade pratat mer med henne. Själv känner jag mig en aning kluven, en del av mig vill ha henne kvar, jag gav henne trots allt chansen att vara min vän igen, hon kanske bättrar sig trots allt. Men samtidigt så känner jag att hon har fått många chanser och hon borde redan ha förbättrat sig.

Hon är exakt som du säger Peppo79 en energitjuv. Det tar enormt mycket kraft att pusha på henne jämt och ge henne uppmärksamhet. Det borde vara hon som frågar om hon kunde hjälpa till.

Ibland känns det som att hon tackade Ja till rollen som tärna enbart för att kunna skryta om den till gemensamma vänner.

Jag vet att man inte behöver ha en tärna egentligen och jag vet att jag skulle klara mig fantastiskt bra utan en tärna på den stora dagen. Men samtidigt önskar jag att jag hade någon som ville dela lyckan på min bröllopsdag, som skulle vilja stå där i omklädningsrummet och lugna mina nerver när jag behöver någon att prata med. Som skulle med stolthet stå där snett bakom mig i kyrkan och le för att hon får hålla min brudbukett. Men valet av tärnan känns inte riktigt rätt, det känns inte som hon vill dela den stora dagen. Kanske klarar jag mig bättre själv.

Jag har pratat lite med henne, hon kommer hit imorgon så vi kan prata ut om allt. Hon vet vad som gäller i alla fall. Vi får se hur det går, tillsvidare är hon borta från tärn och toastmadam rollen och det vet hon om. Mycket tårar från hennes sida just nu men vi ska som sagt prata imorgon och så får vi se hur vi gör.

Tack så hemskt mycket för alla tankar och ord det har verkligen hjälpt mig att fokusera på bröllopet och det som är viktigt nämligen ordet kärlek.

Jag har dessvärre inga nära släktingar, och heller inga systrar. Jag har min mamma men hon kommer vara fullt upptagen med våra små tjejer. Vi har heller ingen som skulle kunna ta sig an Toastmadam rollen, de familjemedlemmarna och släktingarna vi frågade om denna roll kände sig inte manade så "Toastmadam" kommer inte finnas på middagen utan vi kommer försöka leda allt själva som "värdpar" och där med styra upp tal och även spex. När det kommer till serveringen kommer våra servitriser att hålla koll på all mat och när det skall skickas ut, så vi har en mindre post att tänka på.