Problem med föräldrar (ganska långt)

Låter ju lite märkligt att de inte tycker att han ska hälsa på din familj, varför tycker de inte det? Är det av någon anledning? Sen så måste man ju inte vara fri att gå i skåp och kylskåp hemma hos andra, långt ifrån alla känner sig bekväma med att andra skulle göra så hemma hos dem eller att de skulle göra så hos andra, så just den biten ska du nog inte lägga så mycket vikt vid. Ett sätt att få kontakt med "svärföräldrar" är ju att försöka nå dem på nåt plan som de intresserar sig för, en gemensam aktivitet eller något sånt. Gillar de tex att spela kort så kanske det kan bli en grej ni gör då o då. Vet ju inte hur det är mellan er, men att söka kontakt på såna sätt kanske hjälper på traven att det blir bättre.

Det som jag menar med att gå i skåp och lådor är att jag inte känner mig välkommen eller hemma när jag är hos honom. Medan han känner sig lika mycket hemma hos mig och min mamma som han gör hemma hos sig själv. Jag har försökt att få kontakt på alla möjliga sätt. Hans mamma och jag har väll god kontakt när det gäller musik men det är det. Hans pappa är nästan lika gammal som min morfar så där blir det ju lite problem mellan generationerna om man kan säga så. Som person är jag social och empatisk så jag är ju verkligen inte någon som drar mig från att försöka få kontakt. Vi har varit på semestrar tillsammans men läget är fortfarande oförändrat.

Anledningen till att de inte tycker att han borde hänga med upp till mig är att han skulle kunna vara med på en konsert som föräldrarna ska delta i just den här helgen... Det är bara det att han själv har fyra andra konserter på sex dagar och känner att det skulle vara skönt att kunna hänga med mig upp över helgen och ta det lite lugnt.

Jag är 21 iår. vi förlovade oss för ett år sen och gifter oss i sommar. Hos mig är det tvärtom. Han känner sig inte välkommen hos mina föräldrar. Eller ja, "välkommen". Våra föräldrar är väldigt olika. Hans föräldrar är med i pingskyrkan och det är inte min. Vi är ju visserligen med i kyrkan också men inte alls i samma grad som hans föräldrar. Min familj har gett mig sig nu under gångna året när vi varit förlovade. först ogillade dom tanken på att vi skulle gifta oss/förlova oss. speciellt så tidigt och att vi inte hade varit tillsammans mer än drygt ett år. Men vi trotsade det. Tänk att ni är egna individer och det är inte med hans familj du ska leva. ÄR det bra mellan er så låt det bli så och bry dig inte så mycket om hans familj. Vist är det viktigt med svärföräldrarbiten också. Men det är inte det viktigaste! Som KatjaB sa så ska du inte lägga så stor vikt i det, människor är olika. Hans mamma kanske har ett större kontrollbehov än din mamma och därmed känner du dig mindre välkommen. Och det är svårt att ändra på, kontrollbehovet alltså. Jag tycker att du ska koncentrera dig på dig pojkvän och att ni ska göra som ni vill. Föräldrarna mjuknar nog så småningom. Man får ha lite is i magen bara. Och det där med alla konserer han måste gå på är ju bara upp till honom själv. Sånt kan man välja bort för det är sitt eget liv det handlar om! lycka till!

Tack fiona89 det var precis det som jag behövde höra!

Jo.. och det är så som jag också försöker tänka, att det faktiskt är han och jag som vill spendera våra liv tillsammans och att hans familj inte betyder så mycket. Men ibland blir det lite förmycket ändå och det är då som det är skönt att veta att det finns fler som har klarat av den situationen som vi ändå är i nu.

Tack så mycket!

Håller med Fiona89! Hoppas att det blir bättre!!

Jag och min pojkvän ska förlova oss i sommar efter nästan två och ett halvt år tillsammans. Jag har inte träffat hans föräldrar, accepterar att jag alldrig kommer få träffa dom. Vill inte träffa dom som bara fick min älskling att må dåligt. Dom svek han när han var mobbad och försökte ta sitt liv. Min familj ser han som en del av familjen, min mamma säger att han tillhör familjen. Men det viktigaste är att man har varandra.