I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Jättefint, andbeyond!

Kramar till alla!

Fru E: all lycka till er idag. Hoppas så att allt ska gå bra. *kramar om varsamt*

Ingis: många kramar till dig. Säger som de andra: vi finns här för dig.

lanovia: förstår att det känns lite tråkigt för er att det blir sådär med svärfars firande. Hoppas ni kan lösa det på allra bästa sätt.

Jag har varit på mitt första besök hos barnmorskan idag. Det är något nytt de har börjat med hos oss: ett tidigt hälsosamtal.
Det känns lite konstigt. Idag är det vecka 5+1 och det var vid 5+6 som vi fick MF sist. Då hade jag inte ens hunnit kontakta barnmorskan.

Jag frågade om magsmärtan och lade fram min teori om att livmodern vuxit och tar plats och att det är därför tarmrörelserna i den trakten gör så ont ibland. Det trodde hon absolut. -Livmodern är helt egoistisk, sade hon, när den växer så är det bara för de andra inälvorna att lämna plats.
Det gör att jag blir lite glad över magsmärtan. För det måste ju vara positivt att livmodern växer. Och smärtan kommer ju inte så ofta (mindre än en gång om dagen) och varar bara någon minut.

Ingis, om ditt inlägg till Leksi: så bra att du delar din upplevelse med henne och oss andra. Det känns så bra att läsa och bli förberedd på hur det kan vara och kännas om och när den dagen kommer.

Jag är glad att du och maken har kunnat prata ordentligt och att det känns bättre idag. *kramar om varmt och länge*

Fru E: grattis till alla embryon! *håller tummarna för två streck i kors*

Mördarsniglar... *ryser i hela kroppen och försöker att inte kräkas av äckelkänslor*

Igår sa jag till maken att om mördarsniglarna kommer hit upp ska vi antingen flytta till norra Nordnorge eller till lägenhet utan minsta tillstymmelse till trädgård. Makens förslag var att vi istället skulle asfaltera gården och sedan gräva en vallgrav runt.
Eller kanske köpa ett gulligt litet lamm som äter mördarsniglar. Jag försökte hävda att lamm inte äter sådana, men han var envis.

Man kanske blir lite luttrad när man plockat 3800 stycken?

Pust.
Idag har jag känt mig så orolig och rädd att jag varit gråtfärdig. Det började med en snabb puls i livmodertrakten. Pulsen fyllde mig med obehag och jag önskade att den skulle sluta, men den gör inte det. Den är snarlik känslan jag hade några dagar innan MF:et: en pulserande vibration i (som jag tror) livmodertappen. Tyckte inte om det då heller, och eftersom det slutade som det gjorde har jag förknippat vibrationen med MF. Alltså är det inte så konstigt att en liknande upplevelse fyller mig med rädsla.
Har sprungit och kollat efter blod hela förmiddagen, men inte ett spår.

Till slut googlade jag. Vad gör man inte för att gripa halmstrån... Hamnade på en FL-tråd där någon beskrev exakt hur jag har känt det, men för henne betydde det graviditet.
För första gången slog det mig att vibrationerna innan MF:et kanske inte hade något alls att göra med MF:et. Ååååh, hoppashoppas att även denna teori är riktig.

Nu är jag rädd att jag kommer att förlora förståndet innan de magiska tolv veckorna har passerat...