I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
Hur jag mår?
Det vet jag inte riktigt.
Det är väl inget vidare egentligen, men jag vägrar känna efter idag. Det var gräsligt nog igår.
Det är inte alls så att jag går och bara tänker och grubblar på plus eller minus, utan det är mer en allt överskuggande känsla av allt i hela världen känns helt fel, jag vill krypa ur skinnet, jag känner mig skitarg, lättirriterad, totalt labil och jättetrött. Alltså ett case av grav PMS skulle man kunna sammanfatta det hela.
Och det påminner mig dessutom obehagligt påtagligt om tiden då jag hade min depression med ångestatacker ochallt. Det var så här jag mådde då typ.
Sammantaget:
Grav PMS för att det just är dagarna före mens-allså kommer den snart.
Ångest som kommer ur maktlöshet, ovisshet, rädsla och längtan.
Fast det var värst igår. Idag är det bättre, eller, jag är iallafall inte riktigt lika förbannad. Igår fick jag säga åt familjen att jag måste ha time out för att jag inte stod ut att ha någon i närheten. Bara vara ifred och rida ut kaoset inombords. Inga tröstande ord. Inga klämkäcka förhoppningar, inga klokskaper. Bara jag och någon slags UR-frustration. Jag hade kunnat slå sönder saker, sopa på folk och jag vet inte vad.
Balanserad och stabil....
Idag har jag iallafall samlat ihop själsförmögenheterna nog för att kunna läsa Harry Potter och äta glass med min son ute på gräset.