I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
Gå inte undan o lid i ensamhet...utan berätta precis hur du känner dig!
Det är ju en GIGANTISK omställning man gör......först är man gravid o sen kommer en förlossning som man inte riktigt kan förbereda sig helt på.
Jag blev helt tagen på sängen av hur ONT det gjorde....tog flera veckor innan jag tyckte att Busan var värd förlossningen......
Sen har man en IGEL som BARA är nöjd när den är kloss intill.....o DET kan både vara mysigt o jäkligt jobbigt...speciellt om "igeln" har ont i magen eller så....
Jag tyckte det kändes hopplöst flera gånger när vi kom hem fr BB, busan hade ont i magen o jag kunde ibland inte klä på mig...borsta tänderna gjorde jag bara på kvällen när maken passade busan....
O INGET hinner man med.....nu hinner man med MASSOR om man jämför med den första tiden....
O har igeln ont i magen o bara skriker så känner man sig helt värdelös för det.....o kan man inte amma ordentligt så känner man sig kass för det......MEN!!! DET ÄR MAN INTE!
Omställningen är grym....först har man haft ett väldigt fritt liv, kunnat sova länge, äta god mat som man hann tugga ordentligt, datortid, karriär....ja...man hade helt enkelt MASSOR av tid för sig själv o sen har man helt plötsligt INGEN tid för sig själv.....
JAG är deppig o jag brukar vara glad till 99% av min tid o ser "alltid" positivt på saker o ting....ja en glad skit är jag...men nu har jag inte varit glad på ett bra tag.
Men efter ytterligare ett långt samtal med maken igår så känns det väldigt bra!