Självklart!!!
Klart du ska vara med!
Skönt med bra nyheter som Heloises UL och nykomna bebisar och små roliga barn.
Det behövs mitt i alla tankar över det som inte fick hända, men hände.
Fru Sy, i andra tråden har vi myntat uttrycket "Svårmor" och ibland passar det verkligen bra.
Ninnis, bajs med bråk! Hoppas det blir bra igen när ni ses senare idag.
Det här berättade jag förresten igår i andra tråden, men glömde att säga här, så nu kommer min eftermiddagsstory en dag senare...
Mitt i den stumma bedrövelsen bröts min eftermiddag av något oväntat: Det kom en kvinna körandes utanför vårt hus, så sakta och flera grr, att vi fattade att det var något med detta hus för henne. Så vi gick ut och hälsade. Det visade sig att hon vuxit upp här. Hon kom som fosterbarn hit. (Ja Vickan, då gick liksom en ängel genom rummet när jag insåg det...) och vi har hela eftermiddagen fått lyssna till hennes minnen och berättelser. Hon har visat vilka rosor som fanns här redan då hon var liten, vad päronen och äpplena heter-de flesta, och hur allt såg ut då.
Fantastiskt roligt att få både träffa henne och få veta en massa om livet här förr och hur allt såg ut då!
Utöver det har jag också lyckats bli getingstucken.
Vi öppnade ena dörren i ladulängan för hon höll på att visa vad allt var använt som då. Jag fick syn på Getingboet Gigantus (stort som en handboll ungefär) som satt mitt på dörren. "-GETINGAR!! STÄNG DÖRREN!" ropade jag -varpå min sambo DÄNGER igen dörren allt han kan, varefter den naturligtvis flyger upp igen, samtidigt som hela boet fullständigt töms på riktigt förbaskade getingar.
"-SPRING, Bort härifrån, det är tusentals!" gastar jag och ser min sambo röra sig snabbare än jag någonsin gjort-detta trots att han är barfota och en vanligtvis mycket ömfotad man.
Damen som hälsade på däremot, reagerade med att kuta längre in i hönshuset där vi stod, och tryckte alltså in mig åt helt fel håll så jag blev fast. "-UT HÄRIFRÅN UUUUT!!!" vrålar jag och knuffar helt sonika och rätt hårdhänt ut kvinnan genom nätdörren och kutar.
En sådan svärm har jag inte sett sedan jag var barn och klev i ett jordgetingbo.
Då hade jag olyckan att bli stucken i precis hela ansiktet och fick åka till sjukhus. Jag svällde igen så mamma grät när hon såg mig, och jag kunde inte andas genom näsan, så svullen var min överläpp.
Med detta i högst levande minne, så är jag tacksam att dagens svärm inte fick in mer än två stick på mig.
Inget på de andra.
Tillägg: idag är det ena sticket fortfarande alldeles hårt och rött och kliar.
DET kan han säkert behöva förstå!
Jadå, jag har "After Bite" från apoteket, och Xylocain med ifall det inte skulle räcka. Det är ingen fara. Fast jag drömde imorse att jag var och tog en spruta, och att den kliade så, och så vaknade jag av att jag kliade på sticket.
Jag är bara så glad att det var vi och inte några av alla barn som varit här i sommar som hittade det här boet. Det hade kunnat bli helt andra konsekvenser.
Jag har -konstigt nog, med den där jordgetingsupplevelsen som barn, med i bagaget- ingen som helst rädsla för getingar eller andra kryp, när de bara finns till liksom. Men när det uppstår en sådan där "ojsan nu slog vi visst till deras hus"-situation...Tja, då är det rätt skarpt läge om man så säger. 
Och boet sitter verkligen precis lagom högt för en liten två-treåring att sträcka ut händerna och försöka "ta ner bollen". *nackhåren ställer sig rakt ut*
Man kan säga att ni kompletterar varandra så det kanske blir ganska lagom försoningssträcka... 
Hihi!
Daa, kanske denna kan vara ngt?
http://www.amelia.se/shop/gravidyoga/
Min "bästis" gick på gravidyoga när det begav sig. Hon tyckte det var toppen!
Okej Aleta. Ska du ta och göra ett allvarligt kliv in i denna min mys-tråd med stort M eller vad? Seså, ta nu bladet från munnen...
Du känner ju redan typ hälften av oss väl!
