I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
Blommis, jag vet inte vad jag ska säga, så jag börjar med att krama dig varmt och innerligt!
Du är så STARK som orkar säga ifrån trots den känsliga och pissiga situation du nu har hamnat i. Jag blir så förbannad på okänsliga människor som sitter på poster där de möter människor i oerhört känsliga situationer Förhoppningsvis tar de till sig av kritiken och skärper sig från och med nu.
Jag förstår att det känns ännu värre när du inte har tid att sörja och reagera i din egen takt, på grund av släktbesök.
Jag hoppas att detta är sista gången du behöver känna så här. Måtte tiden fram till v.39 fyllas av glädje och sysslor som gör dig glad!
*kramkramkramkramkramkram*